Litteraturvetenskapliga begrepp

Genom att du kan flertalet litteraturvetenskapliga begrepp kan du lättare diskutera litteratur. Sedan står det faktiskt i svenskämnets syfte att elever ska förvärva:

"förmåga att utforma muntliga framställningar och texter som fungerar väl i sitt sammanhang." samt "genomföra muntlig och skriftlig framställning som tar hänsyn till syfte, mottagare och kommunikationssituation i övrigt."

Genom att använda litteraturvetenskapliga begrepp när du lär dig och framför allt reflekterar över och diskuterar olika typer texter visar du upp förmågan att välja rätt begrepp (ord) "som fungerar väl i sitt sammanhang." Det gäller att "kunna" prata om litteratur med de "rätta" orden för det gynar "kommunikationssituationen".

Mer tydligt blir det när man går till det centrala innehållet för de olika svenskkurserna:

Svenska 1: "Grundläggande språkliga begrepp som behövs för att på ett metodiskt och strukturerat sätt tala om och analysera språk och språklig variation samt diskutera språkriktighetsfrågor."

Svenska 2: "Centrala litteraturvetenskapliga begrepp och deras användning."

Svenska 3: "Litteraturvetenskapligt inriktad analys av stilmedel och berättartekniska grepp. Litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg."

Litteratur: Eleven "kan använda analysredskap och litteraturvetenskapliga begrepp på ett korrekt sätt."

Ordmoln över litteraturvetenskapliga begrepp.

Och för den litteraturintresserade: Litterära uttryck.

Formulär: Litteraturvetenskapliga begrepp (grund) och Litteratur: facktermer

Litteraturvetenskapliga begrepp / 30 vanligaste

De 30 vanligaste orden som man har användning av när man diskuterar litteratur.

Analys Berättarperspektiv Budskap Dialog Dramaturgi Epok Fabel Genre Intertextualitet Intrig Kapitel Karaktär Kronologi Liknelse Lyrik

Metafor Monolog Motiv Novell Peripeti Personporträtt Roman Sensmoral Skönlitteratur Stilideal Symbol Tema Text Tolkning Verk

Litteraturvetenskapliga begrepp / A

 

Allegori =

en berättelse som har en dold innebörd, vanligtvis maskeras budskapet med en metafor. Ursprungligen berättelser och bilder med konsekvent genomförda dubbelbetydelser, så att det som skildras kan framstå som oskyldigt och harmlöst, men i själv verket framställer tankeväckande budskap som även kan vara provokativa. Numera avses med allegori inte alltid genomförda och konsekvent fasthållna dubbelmeningar, det kan även åsyfta tolkningar som lyfter fram mer eller mindre konsekvent genomförda dubbelmeningar.

 

 

Anakronism =

Något placeras i fel tidsepok i ett litterärt eller konstnärligt verk.

 

 

Analys =

innebär att man plockar ner något i mindre delar och med hjälp av delarna försöker man förstå helheten. Man riktar in sig i detalj på hur en litterär text (eller bild eller annat) är uppbyggd.

Läs mer om Analys.

 

Anslag =

början i berättelse.

Läs mer om Berättande.

 

 

Antiken =

litterär tidsperiod: ca 500 – 500 e. Kr.

Läs mer om Antiken.

 

 

Antologi =

samling sammanställt material av något slag.

 

Association =

tankeanknytning; alltså vilka tankar väcker inslaget?

 

 

Autentiskt =

sanningsenlig återgivning av verklighet.

 

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / B

 

Ballad =

inom litteraturen betyder ordet medeltida (berättande) dansvisa.

 

 

Barocken =

litterär tidsperiod: 1600-talet.

Läs mer om Barocken.

 

 

Berättelse =

återger ett händelseförlopp i efterhand, antingen kronologiskt eller med uppbruten kronologi. En berättelse består ofta av följande beståndsdelar: en presentation av personer, plats och tid, en beskrivning av en komplikation eller ett problem som ska lösas samt till sist en avslutning där lösningen på komplikationen presenteras.

Läs mer om Berättande.

 

Berättare =

är en gestaltad röst som förmedlar ett händelseförlopp och bör inte förväxlas med författaren.

Läs mer om Berättande.

 

 

Berättelsenivå =

beskriver hur berättandet kan ske på flera olika nivåer i en berättelse, till exempel med ramberättelse och olika berättare i berättelsen. Ett pedagogiskt exempel på berättelse med olika berättelsenivåer är Selma Lagerlöfs ”Den heliga natten”, som är uppbyggd kring två tydligt närvarande berättare i två olika tidsplan och tre olika berättelser, som pågår parallellt.

Läs mer om Berättande.

 

 

Berättarperspektiv =

berättarens förhållande till sin uppdiktade värld, speciellt till de litterära personernas tankar. Det finns tre vanliga perspektiv: Allvetande berättare, Förstapersonsperspektiv (t.ex. jag springer...) och Tredjepersonsperspektiv (t.ex. han springer...). Beskriver rösten i berättandet, vem som berättar och varifrån det berättas, det vill säga berättandets förhållande till berättelsens kronologi samt till den fiktionsvärld och de händelser som det berättas om.

Läs mer om Berättande.

 

 

Besjälning =

ge något ting/byggnader/djur/växter mänskligt liv.

 

 

Bildningsroman =

kallas ibland även utvecklingsroman. Det är en roman i vilken en ung människa växer upp och utvecklas genom olika händelser och situationer.

Läs mer om Roman.

 

 

Blankrad =

en tom rad utan text.

 

 

Budskap =

är det som läsaren uppfattar som textens grundtanke. Det är sällan entydigt utan varierar beroende av uttolkaren och behöver inte knytas till författarens avsikt.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / C

 

Centrallyrik =

en kort koncentrerad dikt som ofta handlar om ämnen som kärlek, död, natur.

 

 

Censur =

begränsningar i vad man får uttrycka.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / D

 

Dagbok =

är en kronologiskt och successivt förd redogörelse för händelser i en människas liv, ofta genom daterade textavsnitt.

 

 

Dekadens =

en litterär rörelse runt sekelskiftet 1900 som gick ut på att gestalta motsättningar mellan estetik och etik och mellan materiell framstegstro och andlig pessimism.

 

 

Dialog =

samtal mellan minst två personer.

Läs mer om Dialog.

 

 

Drama =

genre eller uppseendeväckande handling.

Läs mer om genren Dramatik

 

 

Dramaturgi =

konsten att bygga upp en berättelse.

Läs mer om Dramaturgiska grepp.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / E

 

Elegi =

tillbakablickande klagodikt som beklagar och berättar i två rader.

 

 

Epigram =

en kort satirisk dikt med en träffande och elegant formulerad avslutning.

 

 

Epilog =

efterord. Avslutande ord i slutet av en berättelse

 

 

Epitet =

Epitet (av grekiska "bredvid" och "ställd") är ett biord som ansluts till ett huvudord för att ange en egenskap, t.ex. snabbfotade Akilles. Ett modernare exempel är den mörka medeltiden.

 

 

Episodisk =

när ett verk är uppdelat i berättelser som går att läsa var för sig, men också hänger ihop och tillsammans bildar en helhet.

 

 

Eufemism =

en förskönande eller förmildrande omskrivning: en stilfigur. Läs mer om eufemismen.

 

Expressionism =

konstinriktning som uttrycker starkt subjektiva och överdrivna känslor. Läs mer om den litterära inriktningen: Expressionismen.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / F

 

Fabel (betydelse 1) =

anser inom textdiskussioner en sammanfattning av en (fiktiv) text. Avser ett kronologiskt händelseförlopp i en berättelse och brukar i berättande särskiljas från intrig eller plot. Kallas i vissa sammanhang också för story. En bra fabel är en kort och konkret redogörelse över handlingen i en berättelse. Undvik detaljerna och beskriv det stora och framför allt de mest betydelsefulla händelserna.

 

 

Fabler (betydelse 2) =

Denna betydelse av faber räknas till en undergenre till berättelser, vanligen med djur som huvudkaraktärer. Fabeln tillhör de folkliga berättargenrerna med rötter långt tillbaka i tiden och är en kortberättelse koncentrerad till ett enda tydligt händelseförlopp med en moralisk sentens i slutet. I centrum står förmänskligade djur med stereotypa egenskaper.

Läs mer om Fabeln.

 

 

Fiktion =

påhittad berättelse.

Läs mer om Fiktion.

 

Flashback =

(engelska: återblick) är ett berättartekniskt grepp som används inom film, teater och skönlitteratur där den kronologiska framställningen avbryts för att en kortare stund återge händelser som har inträffat tidigare.

 

 

Fokalisering =

berättarteknisk term för att beskriva och analysera med vems blick en läsare leds genom fiktiva gestaltningar av händelser, miljöer och personer. Man skiljer mellan intern och extern fokalisering. Extern fokalisering innebär att miljöer, händelser och personer betraktas och bedöms utifrån av berättaren. Intern fokalisering innebär att berättaren så att säga förflyttar sig in i en av de gestaltade personerna och läsaren leds genom de fiktiva gestaltningarna av händelser, miljöer och övriga personer utifrån dennes perspektiv.

Här är ett exempel på extern fokalisering från inledningen till Nils
Holgerssons underbara resa:

”Det var en gång en pojke. Han var sådär en fjorton år gammal, lång och ranglig och linhårig. Inte stort dugde han till: han hade mest av allt lust att sova och äta, och därnäst tyckte han om att ställa till odygd.”

Här är ett exempel på intern fokalisering några stycken längre ner i samma kapitel:

”Han visste inte om han hade sovit litet eller länge, men han vaknade vid att han hörde ett lätt buller bakom sig. På själva fönsterbrädet rakt rätt framför pojken stod en liten spegel, och i den syntes nästan hela rummet. I detsamma som nu pojken lyfte huvudet, råkade han titta i spegeln, och då såg han, att locket till mors kista hade blivit uppslaget.”

 

 

Forntiden =

litterär tidsperiod: ca 3000 f.Kr.

Läs mer om Forntiden.

 

 

Fri vers =

poesi utan regler på upplägg; t.ex. antal rader, radlängd, antal strofer - med andra ord inget versmått och/eller rim.

Läs mer om Versmått.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / G

 

genre =

en viss typ av konstnärligt uttryck, t.ex. inom litteraturen finns tre huvudgenrer: epik, lyrik och dramatik.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / H

 

Homage =

hyllning.

 

Hymn =

lovsång som hyllar något. Används ofta i religiösa eller högtidliga sammanhang.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / I

 

 

Ingress =

inledande del i artikel.

Läs mer om Artikel.

 

In media res =

berättelsen börjar mitt i handlingen.

Läs mer om hur man börjar en berättelse.

 

Interaktion =

samspel.

 

Intertextualitet =

innebär direkta eller indirekta hänvisningar och anspelningar från ett litterärt verk till ett annat.

Ett tydligt exempel är när Pippi Långstrump leker skeppsbrott och själv nämner Robinson Crusoe.

Läs mer om Intertextualitet.

 

 

Intrig =

konflikt eller problem Största och mest viktiga konflikten i berättelsen. Största problemet som måste lösas, i berättelsen. Ofta ett spännande eller konfliktfyllt händelseförlopp. Intrigen (även plot) avser kronologin i återberättandet, som inte alltid behöver följa själva händelseförloppets kronologi utan kan till exempel börja med att återge hur ett händelseförlopp slutar.

Läs mer om Intrig.

 

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / K

 

Karaktär =

person i berättelse.

Läs mer om Personbeskrivning.

 

Katarsis =

betyder "rening" eller "rensning"; ett känslomässigt klimax.

Begreppet användes av Aristoteles som menade att tragedin renar oss. Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känsla av förnyelse, av nytt liv. Begreppet uttrycker en stark emotionell upplevelse.

 

Kapitel =

Numrerad eller på annat sätt namngivet avsnitt ur en större helhet.
Markerad del av en skriven text för att underlätta navigering som ibland också består av underkapitel (speciellt inom sakprosa).

 

 

Klassicismen =

litterär tidsperiod: mitten av 1600-tal & början av 1700-talet.

Läs mer om Klassicismen.

 

 

Konstsaga =

en berättelse med sagodrag skriven av en namngiven författare.

 

Korrektur =

rättning.

Läs mer om Korrektur.

 

Kronologi =

förbestämd ordning, oftast i tidsföljd (tidsordning).

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / L

 

Legend =

en berättelse som antas ha en förankring i en historisk händelse eller person och kan handla om ett religiöst under.

 

 

Liknelse =

någonting blir belyst och åskådliggjort genom att liknas vid något annat; en liknelse kan vara en lång berättelse eller ett kort uttryck, exempelvis ”dina ögon är som eldar”.

Läs mer om Liknelse.

 

Litterär epok =

Uppdelning i tidsperioder inom litteraturhistorian, ligger nära de epoker som finns inom övrig historia.

Läs mer om de litterära epokerna.

 

Lyrik =

kortare koncentrerad text fokuserad på känsla och (subjektiva) känslor; synonymt med poesi.

Läs mer om Poesi.

 

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / M

 

Medeltiden =

litterär tidsperiod: ca 500 - 1500-talet.

Läs mer Medeltiden.

 

 

Memoar =

är en tillbakablickande beskrivning av ett liv genom ett urval av händelser som omtalas. Alltså en skrift med ett urval av händelser som någon skriver om sitt liv.

 

 

Metafor =

ett bildligt uttryckssätt där ett begrepp byts ut mot ett annat för att förtydliga något, t.ex. när du säger till din älskade: du är min ros; alltså ett ord eller en fras som ersätter och fångar upp en aspekt av det som egentligen avses: en metafor är mer entydig än en symbol eftersom både det som avses, sakledet, och det som det liknas vid, bildledet, tydligt framgår av sammanhanget. Det beror på att man måste ersätta metaforen med sakledet för att förstå den: om Akilles kallas ”lejonet” finns faktiskt inget lejon i innehållet. Ofta skrivs båda leden ut och metaforen blir då som en liknelse där ”som” uteslutits: ”dina ögon är eldar”.

Läs mer om Metafor.

 

 

Metrik =

läran om versers rytm, verslära.

Se vers.

 

Miljöskildring =

Skildringar av omgivande miljö, social situation eller tidsanda.

Läs mer om MIljöbeskrivning.

 

 

Modernismen =

litterär epok (tidsperiod): ca 1900 -1945. Betonar nyskapande.

Läs mer om Modernismen.

 

 

Monolog =

tal/muntlig presentation utfört av en person.

Läs mer om Monolog.

 

 

Inre monolog =

återgivande av en persons medvetande och sinnesintryck. Detta innebär att allting berättas som ett textflöde utifrån den enskilda individens perspektiv.

Läs mer om inre monolog.

 

 

Motiv =

gestaltar eller förklarar ett tema; ibland skälet till temat. Återkommande typsituationer som belyser och gestaltar ett tema. Ibland används också tema och motiv synonymt. Vanliga motiv/teman är vänskap, kärlek, död, uppbrott, sökande etc.

Några vanliga centrala motiv.

 

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / N

 

Naturalism =

en litterär rörelse under det sena 1800-talet som gick ut på att gestalta realistiska händelseförlopp och personer för att undersöka och visa hur givna förutsättningar påverkar människors handlande. Betonar autentisk och exakt verklighetsåtergivning.

Läs mer om Naturalismen.

 

Novell =

kortare fiktiv berättelse.

Läs mer om Novell.

 

 

Nyckelord =

viktigt ord/mening.

Läs mer om nyckelord.

 

Nyckelscen =

viktig händelse i berättelse.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / O

 

Objektivism =

Uppfattning av något som är utan inblandning av känslor och åsikter.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / P

 

Parafras =

omskrivning av en redan existerande text, ofta för att förklara innebörden i texten.

 

 

Peripeti =

grek. peripeteia "plötslig förändring", vändpunkt betecknar en avgörande vändpunkt i ett antikt drama. Med peripeti menas också en kraftig vändning eller en upplösning i en film, en sk "Point of no return". Ordet är dock primärt förknippat med de antika dramerna.

 

 

Persongalleri =

Viktiga karaktärer i en berättelse.

Läs mer om Personbeskrivning.

 

Personporträtt =

Beskrivning eller skildring av en karaktär i en berättelse.

Läs mer om Personbeskrivning.

 

 

Personifikation =

något abstrakt framställs som en person, t.ex. liemannen personifierar döden.

Läs mer om Personbeskrivning.

 

 

Postmodernismen =

litterär tidsperiod: 1945-1965.

Läs mer om Postmodernismen.

 

 

Premiss =

villkor för något; utgångspunkt; försats.

 

Prolog =

förord. Bakgrundsdetaljer i inledningen av en berättelse.

 

Psalm =

en hyllningssång i en religiös ritual för att stärka känslan av gemenskap.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / R

 

Ramberättelse =

en berättelse som så att säga ramar in en huvudberättelse och ofta utspelas i nuet.

 

 

Realismen =

litterär epok (tidsperiod): ca mitten 1800-tal. Betonar korrekt verklighetsåtergivning.

Läs mer om Realismen.

 

 

Recension =

värdering av ett konstuttryck.

Läs mer om Recension.

 

 

Redogöra =

presentera ett material (systematiskt).

 

 

Referatteknik =

hur man ska markera att man återger någon annans text.

Läs mer om Referat.

 

 

Reflektera =

fundera över och/eller värdera ett sakförhållande.

 

 

Renässansen =

litterär tidsperiod: 1400-1500-tal.

Läs mer om Renässansen.

 

 

Resonera =

dra slutsatser eller göra logiska slutledningar.

 

 

(Att ge) respons =

ge omdöme på någon annans text, tal eller presentation.

 

 

Retoriska arbetsprocessen =

att behärska grunderna i den retoriska arbetsprocessen handlar inte främst om att kunna redogöra för den retoriska arbetsprocessens olika delar, utan att kunna tillämpa den som stöd i sitt arbete med texter och muntlig framställning. Eleven kan till exempel göra en skriftlig eller muntlig framställning om språk eller litteratur. På så sätt integreras flera mål i undervisningen.

 

 

Retoriska begrepp =

den retoriska arbetsprocessen har stora likheter med processkrivande. De sex delarna är:

1. Intellectio: att ta reda på hur en aktuell kommunikationssituation ser ut och utifrån den formulera ett syfte med sin muntliga framställning.
   
2. Inventio: att finna lämpligt stoff och goda argument.
   
3. Dispositio: att organisera stoff och argument på lämpligt sätt.
   
4. Elocutio: att välja språk och stil.
   
5. Memoria: att på ett ändamålsenligt sätt använda manus och presentationstekniska hjälpmedel.
   
6. Actio: att välja lämpligaste framförande med hjälp av kropp och röst.

 

 

Retoriska verkningsmedel =

språkliga "knep" som gör talet mer konstnärligt/effektivt och höjer därigenom dess värde. Retoriska verkningsmedel är taltekniska och stilistiska medel som har betydelse för det intryck framställningen gör på läsaren. Exempel är stilfigurer av olika slag och en genomtänkt disposition (ordning).

Läs mer om Retorik.

 

 

Rim =

bildas när vissa ljudföljder upprepas i olika ord och vanligen avses slutrim som man-kan och kvinna-vinna. Andra vanliga exempel på rim är upprepningar av ljudlikheter i ordens början, allitteration, och upprepningar av ljudlikheter i betonad stavelse som inte infaller i ordets slut, assonans.

Läs mer om olika versmått.

 

 

Roman =

längre fiktiv berättelse.

Läs mer om Roman.

 

 

Romantiken  =

litterär tidsperiod: slutet 1700-tal, mitten 1800-tal.

Läs mer om Romantiken.

 

 

Rytm =

bildas av regelbundna växlingar mellan starkare och svagare betoning, används ofta för att skapa effekt i litterära texter och för lyrik är rytm en nödvändig del av textens uppbyggnad.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / S

 

Saga =

en litterär genre. En saga är en fantastisk och fantasifylld berättelse som oftast börjar med "Det var en gång..." och slutar: "Och så levde de lyckliga i alla sina dar." Den har också väldigt ofta en sensmoral.

Läs mer om Saga.

 

 

Sakprosa =

sakprosa är olika slags informerande texter eller texter som har som syfte att påverka, till exempel samhällsinformation, bruksanvisningar, journalistiska texter, faktatexter samt vetenskapliga och populärvetenskapliga texter. Sakprosatexter är ofta praktiska och målinriktade och har inte främst ett estetiskt syfte.

Läs mer om Sakprosa.

 

 

Satir =

en text som är skriven på ett elakt och hånfullt, men ändå elegant sätt.

Satir är alltså en litterär uttrycksform där främsta syftet är att förlöjliga eller håna någon eller något, ofta på ett "elegant och träffande sätt" och har använts som vapen mot auktoriteter där direkt kritik är farlig.

Världslitteraturens största satiriker:  Aristofanes, François Rabelais, Miguel Cervantes, Molière, Jonathan Swift och George Orwell. I Sverige har vi främst två stora satiriker: Anna Maria Lenngren och Carl Michael Bellman.

Kända verk: Aristofanes’ Lysistrate, Rabelais’ Den store Gargantuas förskräckliga leverne, Cervantes’ Don Quijote, Molières Tartuffe, Swifts Ett anspråkslöst förslag och Orwells Djurfarmen.

Parentes: I Sverige har vi Dalins Sagan om Hästen och Lindgrens Pomperipossa i Monismanien.

 

 

Sensmoral =

lärdom av moraliskt slag. Moral är frågan om rätt och fel. Alltså slutsats eller lärdom av moralisk slag som sammanfattar budskapet i en berättelse och ofta avslutar berättelsen.

 

 

Sinnesanalogi =

olika sinnesintryck sammanställs; t.ex. mörk känsla.

 

 

Skandera =

att högläsa en dikt taktfast.

 

 

Skumläsa =

läsa snabbt och selektivt, t.ex. fokusera på rubriker, kärnmeningar och bilder.

 

 

Skönlitteratur =

(påhittad) berättande text.

 

 

Sovra =

läsa mycket snabbt, selektivt (genom att hoppa över vissa delar) och översiktligt.

 

 

Språkriktighet =

termen språkriktighet syftar på sådant som kan anses vara riktigt eller felaktigt, såsom stavning, användning av skiljetecken, ordformer, fasta konstruktioner och meningsbyggnad. Texter ska inte bara följa normer för språkriktighet. De ska liksom muntliga framställningar också fungera väl i sitt sammanhang. Ämnesplanen lägger vikt vid egenskaper som inte direkt kan hänföras till språkriktighet, utan som snarast hör till den kommunikativa kvaliteten och den globala textstrukturen i stort. Detta är uttryckt i kunskapskraven som anpassningtill ämne, syfte, mottagare och kommunikationssituation.

Läs mer om Språkriktighet.

 

 

Språksituationen =

när människor talar kommunicerar de mer än det som faktiskt sägs. Språkbrukares språkliga beteenden väcker ofta känslor som inte alltid kommer upp till en medveten nivå, men färgar uppfattningen om den som talar. Att bli varse detta faktum och reflektera över språkets roll vid möten med andra människor främjar den personliga utvecklingen och ger eleverna redskap för att reflektera över grupptillhörighet och språkbruk. Attityder till språklig variation handlar till exempel om attityder till dialekter, sociolekter, kronolekter eller grad av formellt/informellt språkbruk i olika kommunikationssituationer.

Läs mer om Språksociologi.

 

Stilideal =

Mål, idéer eller trender som styr hur man skriver.

 

Stiltypiskt =

Vanliga idéer eller trender som styr hur man skriver.

 

 

Stycke =

En sammanhängande bit text, som består av minst en mening.
Stycken skiljs från varandra med blankrad eller indrag.

Styckeindelning sker utifrån ämne, tanke eller resonemang och kan variera beroende på texttyp och textens omfattning.

Du kan alltså byta stycke när du skriver om något nytt; en ny idé, nytt ämne, nytt tema, ny person, ny plats, ny tid, ny händelse, nytt argument eller nytt perspektiv.

Läs mer om styckeindelning.

 

 

Syfte =

avsikt/mening.

 

 

Symbol =

en representation av en (annan) sak, t.ex. hjärta för kärlek. Alltså något utöver den bokstavliga betydelsen och kan alltså till skillnad från metaforen förstås både bokstavligt och symboliskt; t.ex. symboliserar kronan makt, ugglan symboliserar vishet och hjärtat är symbol för kärlek. I litterära texter används ofta mer tillfälliga och individuella symboler och vad en sådan symbol förmedlar kan tolkas på olika sätt. Se exempel (bild).

 

 

Strof =

en gruppering av ett antal rader som är avskild från nästa grupp med en tom rad, en blankrad.

 

 

Story =

(även fabel) avser ett kronologiskt händelseförlopp och brukar i berättande särskiljas från intrig eller plot.

 

 

Synopsis =

en presentation av något; en sammanfattning av eller en planering över ett innehåll.

Läs mer om Synopsis.

 

 

Sökläsa =

hitta utvalda detaljer i en text (en typ av översiktsläsning)

 

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / T

 

Tema =

en grundtanke eller bärande idé i ett verk; t.ex. en text. Idén formuleras utifrån en subjektiv tolkning av både innehåll, mening och budskap. Man kan säga att det är en texts tes; alltså åsikten eller idén som författaren driver.

Läs mer om Tema & motiv.

 

 

Tes =

påstående/ställningstagande.

Läs mer om Argumentaton.

 

 

Text =

ett systematiserat upplägg av tecken som bär på en mening; ett innehållet som uttrycks med hjälp av symboler: alfabetets bokstäver.

Läs mer om Teckensystem.

Arbete med texter av olika slag är centralt för ämnet svenska. I ämnesplanen används begreppet text primärt för skrivna texter, men även multimediala texter innefattas, dvs. texter som kombinerar till exempel skriven text, bild och ljud. I tidigare styrdokument har begreppet det vidgade textbegreppet använts. Den termen används inte i den här ämnesplanen; i stället har preciseringar gjorts om vilken typ av text som avses. Utanför ämnesplanen används begreppet text ibland på ett sätt som även innefattar muntliga framställningar. I ämnesplanen för svenska används i sådana fall i stället formuleringen muntlig framställning.

 

 

(Vidgat) textbegrepp =

film, ljud, webb och andra medier tillsammans med skönlitterärt berättande, teater och berättande i andra medier – har en given plats i svenskundervisningen. Eleverna kan till exempel studera hur budskap byggs upp och berättelser drivs framåt i sammansatta uttrycksformer. Med en sådan utgångspunkt blir filmmomenten väl integrerade med andra moment i svenskämnet, vilket är

tanken, och t.ex. filmkunskap blir inte ett eget "underämne" inom ramen för svenskämnet.

 

 

Tolkning =

en egen, subjektiv, förståelse av något. Ibland en "upplevelse" eller förmågan att "läsa" t.ex. ett konstverk. Att finna ett budskap eller mening med det.

Läs mer om Litteraturanalys.

Litteraturvetenskapliga begrepp / U

Upplysningen =

litterär tidsperiod: 1700-talet.

Läs mer om Upplysningen.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / V

 

Verk =

en konstnärlig produkt som oftast är klar och publicerad, t.ex. roman, dikt, novell osv. Och om objektet är en sak kallas det för artefakt.

 

 

Vers =

en rad i en dikt.

Läs mer om Poesi.

 

 

Versmått =

mönster enligt fasta regler när man skriver poesi.

 

 

Visa =

tonsatt dikt.

 

 

Värdera =

höja eller sänka materialets värde/status/giltighet.

Läs mer om Värderande ord.

 

Litteraturvetenskapliga begrepp / Innehållsförteckning

 

 

Stor del av material är från följande källa: Litteraturbankens skola, utarbetat av Ann Boglind och Anna Nordlund.

Joni Stam (2014)