 |
Barocken
|
Barocken var en litterär och konstnärlig epok som hade sin höjdpunkt under 1600-talet. Den uppstod som en reaktion mot renässansen och utmärktes av en riklig och prålig stil med överdådiga detaljer och starka kontraster.
Den barocka stilen är alltså dramatisk och detaljrik och kännetecknas av en extravagant storvulenhet i formen när det gäller litteratur, bildkonst och arkitektur. Barockens litteratur är med andra ord både frodig och pompös till stilen Barocken uppstod efter reformationen och motreformationen, och den politiska och religiösa oro som rådde på den tiden präglade också litteraturen. Det var en period av kontrasterande ideal, där samtidens motsättningar mellan katolicism och protestantism, samt mellan monarki och parlament, påverkade den litterära produktionen. Barocken karakteriseras av överflöd, dramatik och kontraster. Den använde sig av konstfulla metaforer, allegorier och komplexa symboler för att förmedla djupa känslor och idéer. Retoriken var viktig och det var vanligt att använda sig av hyperboler och överdrifter. Genom kontraster mellan ljus och mörker, liv och död, samt mellan himmel och helvete, skapades en dramatisk stämning. Vanliga teman i den barocka litteraturen inkluderar livets förgänglighet, döden, kärleken och religiösa frågor. Författarna utforskade ofta motsättningar som kropp och själ, natur och övernaturligt, och världslig och andlig kärlek. Naturen användes som en metafor för mänskliga känslor och tillstånd. Kända författare under barocken inkluderar John Donne, Pedro Calderón de la Barca, John Milton och Sor Juana Inés de la Cruz. Deras verk präglades av djup religiositet, intellektuell stränghet och passionerade uttryckssätt.
Joni Stam (2011)