Dialog kontra Monolog
Dialog		Monolog

Dialogen

Dialogue has only two purposes: (1) to enhance the character, and (2) to further the plot.

Othello Bach

Dialog kommer från grekiskan och betyder 'genom samtal' vilket också avslöjar användningsområdet. Dialoger används i berättande text eller intervjuer för att skildra vad folk säger ordagrant.

Dialogen ger din berättelse liv och skapar trovärdighet och med hjälp av den skildras reaktioner mellan människor, precis som i verkligheten. Låt gestalterna göra texten mera levande genom att skriva vad de säger istället för att skildra allt.

För att göra dialogen mer realistiskt kan du skriva mer talspråkligt. Du når alltså högre trovärdighet och autenticitet (äkthet) genom att inte vara så språkligt korrekt. Vad gäller språkregler så får man i dialogen både frångå språkriktighet, språkregler och språknormer och skriva så som det låter. t.ex. dialektalt. Men var sparsam med denna typ av stavning; alltså att stava så som vissa dialekter låter; detta kan störa läsningen.

Det grammatiska behöver alltså inte vara korrekt och man bör till och med försöka efterlikna talspråklighet så mycket som möjligt för att det ska bli så trovärdigt som möjligt. Använd slang! Skriv ofullständiga meningar! Skriv så som det låter och överdriv för att visa på talspråklighet och språklig variation!

Undvik också alltför intelligenta replikskiften eftersom det oftast inte är fallet att vi alltid svarar fyndigt på alla frågor. Replikerna i dialogen bidrar då i sämsta fall att texten blir orealistisk och framför allt styltig (språkligt osmidig), förutsägbar och övertydligt. Försök i stället skapa ett flöde där personerna avbryter varandra och var inte, som jag tidigare nämnt, rädd för att använda ofullständiga meningar och direkt felaktigt språkbruk för att skapa en mer autentisk dialog. Tänk då på att den som ska förklara inte pratar för länge och låt den andre bryta in med frågor eller påståenden. Var inte rädd för orden "sa", "sade", "frågade" och "svarade", men var försiktig med verb som "gnällde", "flåsade", "klagade", "väste" och "stönade". De bidrar till att dialogen blir övertydlig och på så vis overklig: inautentisk!

Tre former av dialog

1. Den direkta dialogen där personerna ger varandra raka svar på tal.
2. En undvikande dialog är realistisk eftersom folk i verkligheten sällan säger allt de menar utan "tassar kring den heta gröten" vilket gör att dialogen känns mer autentisk! De som talar med varandra undviker känsliga ämnen och ibland också förvränger frågeställningar så att de passar dem bättre. Var inte rädd att skapa osympatiska gestalter.
3. Utmärkande för den symboliska dialogen är att karaktärerna istället för att prata med varandra uttrycker antydningar och insinuerar något (elaka antydningar eller inskränkande generaliseringar) för att undvika något. Karaktärerna bråkar t.ex. om disken när det egentligen handlar om skilsmässa; de kringår det egentliga eftersom det är för smärtsamt!

En dialog består av repliker som kan utmärkas på olika sätt i en text:

Indirekt: Joakim frågade Moa om hon kunde använda sig av datorprogrammet. Hon svarade jakande men med tveksamhet i rösten.

Med talstreck:

Joakim frågade:
- Kan du använda det här kalkylprogrammet?
- Ja, svarade hon med tveksam stämma.

Med citationstecken:

Joakim frågade: "Kan du använda det här kalkylprogrammet?" "Ja", svarade hon med tveksam stämma.

Variera anföringsverb så att texten blir mer variationsrik: "svarade", "frågade", "undrade", "tänkte", "mumlade", "funderade", "ifrågasatte", "replikerade" och "nickade".

 

Monologen

Medan en dialog utspelar sig mellan två eller flera personer som talar med varandra är monologen en soloprestation; alltså en envägskommunikation riktad till en passiv mottagande publik. En monolog är alltså ett längre tal utförd av en person, vanligtvis på scen. Den uttrycker oftast tankar, funderingar, idéer eller liknande. Personen som utför monologen talar medan övriga lyssnar.

Det finns två typer av monologer: muntliga och skriftliga. En av världslitteraturens mest kända muntliga monologer är Shakespeares karaktär Hamlets monolog som inleds med uttrycket ”Att vara eller inte vara”. I skrift är nog James Joyces inre monolog, eller sk Mollys monolog inte långt efter i ryktbarhet.

Vi börjar med den skriftliga monologen. Karaktärerna i en berättelse gestaltas ofta med hjälp av inre monologer som försiggår i personens tankar. Dessa beskriver persontypen. Via monologen ger du karaktärerna en "egen röst"; alltså de får uttrycka sig och på så vis blir de levandegjorda eftersom de delar med sig av sina tankar med läsaren. Känslor, minnen och tankar som växer fram formar karaktärens personlighet och liv. Monologens innehåll utgör ett sk personporträtt.

När du ska skriva monologer kan du utgå ifrån följande:

1. Hur ser personens liv ut, just nu?
2. Hur mår personen, just nu?
   
3. Var är personen, just nu?
   
4. Hur ser personens vardag ut, just nu?
   
5. Hur ser personens omgivning ut, just nu?

Därefter kan du besvara alla ovanstående frågor igen, men med fokus på dåtid. Var har personen varit tidigare och vad har hen varit med om?

När det gäller den muntliga monologen så är scennärvaro, publikkontakt och energi de viktigaste inslagen i en lyckad monolog.

Variera känslostämningar och spela ut stora delar av ditt känsloregister.

Joni Stam (2018)