www.larare.at

Språkexperiment

Innehållsförteckning -

Där formen är viktigare än innehållet.

 

 

Språkexperiment / Barock bilddikt
  

Barock bilddikt 1barock-bilddikt-2barock-bilddikt-3

 

 

Språkexperiment / Mollys monolog (James Joyce)
  

Mollys monolog är en berömd passage från James Joyces roman "Ulysses". Det är den avslutande monologen som tillhör Molly Bloom, hustru till huvudpersonen Leopold Bloom. Monologen förekommer i den sista episoden av romanen, kallad "Penelope", och består av ett enda långt stycke text utan några tydliga avsnitt.

I monologen reflekterar Molly över sitt liv, sina känslor och sina erfarenheter. Hon utforskar sina minnen, kärlek, sexualitet och identitet. En unik egenskap hos monologen är dess stream-of-consciousness-stil, där tankarna framställs som de dyker upp i Mollys medvetande utan konventionella grammatiska strukturer eller tydliga övergångar.

Mollys monolog är känd för sin erotiska ton och är berömd för den sista meningen där hon bekänner sin kärlek till Leopold Bloom. Monologens djup och komplexitet har gjort den till ett framstående exempel på modernistisk litteratur och har fått stor uppmärksamhet för Joyces förmåga att skildra medvetandets komplexitet.

 

Språkexperiment / Sapfisk dikt
  

Sappho, en antik grekisk poet från ön Lesbos, var känd för sina lyriska dikter, inklusive många som utforskade teman kring kärlek och skönhet. Tyvärr har endast fragment av hennes verk överlevt tiden, och många av dem är ofullständiga. Här är ett exempel på ett av Sapphos fragment, som ofta tolkas som en kärleksdikt:

Denna dikt är ett av de många fragmenten där Sappho uttrycker starka känslor för en kvinnlig älskare. Översättningar kan variera, men det här är en grundläggande tolkning:

"Lik en gud framstår hon för mig, den som
sitter mittemot dig och hör din ljuva röst,
och ser dig le, ja, det är nog att bryta mitt hjärta,
ty när jag ser dig, kan jag inte längre tala.

Men tungan bryts, en subtil eld löper
genom hela min kropp, ögonen slocknar,
och öronen ringer, kall svett strömmar ner längs
min kropp, jag blir grönare än gräs och likblek.

Jag tycks nästan dö. Men allt är
värt att offra för en sådan ögonblicklig död."

 

Språkexperiment / Hexameter
  

Hexameter är en versmått som består av sex metriska fötter per rad. Det är ett rytmiskt mönster som var vanligt i antik grekisk och romersk poesi. Varje fot i hexametern kan vara uppbyggd på olika sätt, men i klassisk hexameter används oftast två långa stavelser (daktyler) följt av en kort stavelse (troké). Hexametern används ofta i episka dikter, som det klassiska eposet Iliaden av Homeros.

Homeros Iliaden

 

Språkexperiment / Dadaistisk dikt
  

Hugo Ball

 

 

Språkexperiment / Haiku-dikt
  

Haiku-dikt (bild).

 

 

Språkexperiment / Den inre monologen
  

(stream of consciousness, "medvetandeström" - surrealimen)

Inre monolog (engelska: stream of consciousness, "medvetandeström"[1]) är ett berättartekniskt grepp inom litteraturen som går ut på att skriva "inifrån" en persons huvud.

I en inre monolog försöker författaren följa en persons medvetande och sinnesintryck. Detta innebär att allting berättas som ett textflöde utifrån den enskilda individens perspektiv. Tekniken kan också leda till tvära kast i tiden, där till exempel ett sinnesintryck associeras till ett minne som då återberättas.

Hos Lev Tolstoj förekommer det inre monologer, men tekniken förknippas framför allt med modernister som exempelvis Marcel Proust, James Joyce och Virginia Woolf.

I svensk litteratur var Eyvind Johnson tidigt ute med att använda sig av inre monologer, bland annat i romanen Kommentar till ett stjärnfall (1929) och framför allt i Romanen om Olof. Inre monologer förekommer även i noveller av Thorsten Jonsson (Som det brukar vara, 1939) och Stig Dagerman (till exempel Var är min islandströja? i Nattens lekar, 1947).

Källa

 

Språkexperiment / Innehållsförteckning
  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2014)