 |
Lärande
|
”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert.”
(Astrid Lindgrens Pippi Långstrump)
Det är jobbigt med skolan eftersom man måste syssla med sådant man inte kan.
(elevkommentar)
Ett skäl till att elever inte är framgångsrika i sin studier är att de börjar i fel ände och det är inte deras fel utan det är lärarna som har en alltför förlegad och traditionell syn på lärande.
Men vad är mest effektivt för lärande? Jag skulle vilja utgå ifrån följande bild där det mest effektiva sättet att lära sig är genom att lära andra och det minst effektiva klassrumsundervisning:
Klassrumsundervisningens (5%) primära funktion är, enligt mig, inte lärande utan spridning av information i form av grundläggande fakta, instruktioner och föreslagna arbetsmetoder. Läsning (Reading 10%) och lyssna och titta (20%) är en förutsättning när det gäller inhämtning av information, men för att informationen ska omvandlas till kunskap måste den bearbetas genom att den sprids (Demonstration), diskuteras (Discussion Group 50%), tillämpas (Practice By Doing 75%) och avslutningsvis genom att lära och leda andra (Teaching Others 90%).
Lärande ska börja med målsättning, inte introducerande, enkla, övningar som leder till svårare uppgifter som därefter ska utmynna i en examination (oftast i provform). Detta upplägg funkar, men är inte tillräckligt framgångsrik!
För att bli framgångsrik i sina studier måste alltså läraren börja med att implementera ett tänk hos eleven; det handlar alltså mindre om kursinnehåll - det handlar om att få eleven att visualisera
målet och målet kan och också bör se olika ut fastän det efterönskade kunskapskravet är densamma. Vi är alla olika och vägen mot målet ska därför se olika ut; också målet kan se olika ut men kunskaperna i slutändan ska kunna hänvisas till styrdokument
Är man insatt i styrdokument; i synnerhet betygskriterierna för kursen ska man använda detta inledningsvis, men kraven är ofta formulerade på så vis att många elever inte kan tillägna sig dem i sin helhet och då måste man vända sig till lärarens tolkning av dem och om tolkningen också är svår att omforma till ett klart och tydligt mål måste man landa i själva examinationsuppgiften som ska möjliggöra att eleven visar upp sin förmåga och kan få det betyg som hen förtjänar.
Vad ska göras? Och hur ska det göras? Styrdokument? Vilken fakta kan jag använda? Dessa frågor bör lyftas redan tidigt. Och beroende på elevens förförståelse och förutsättningar väljer man vilken information som ger bäst resultat. Har eleven svårt att förstå styrdokument ska man inte dröja där alltför länge utan börja jobba med övningarna direkt så att man kommer igång med sin “läranderesa” mot examinationen som är ett sätt för eleven att visa upp sina nyvunna kunskaper och betyget blir det kvitto hen kan kvittera ut i slutet av momentet. Är eleven däremot väldigt angelägen att få högsta betyg måste kunskapskravet lyftas och framför allt måste eleven återvända, inte bara en gång utan, flera gånger till det kunskapskrav som för tillfället testas.
Jag uppmanar till och med de som strävar efter ett E att se till kunskapskravet flera gånger för att upptäcka vad som skiljer mellan E och C och A och kanske sträva efter ett högre betyg än vad man först tänkt sig.
Resan kan också gå bakåt när man efter att ha insett att A är en alltför hög nivå istället landar i ett C. Att göra en “bakåtresa” ska inte ses som ett misslyckande; bara som ett realistisk ställningstagande. Alla kan få A, men det krävs arbete och väljer man (och skälen kan vara många) att inte lägga ner den tid som behövs siktar man istället mot det lägre betyget. Och man ska inte glömma att allt över F innebär att man lyckats!
Medan man arbetar med ett moment rekommenderar jag att eleven har kontinuerlig kontakt med sin lärare/handledare för att säkerställa att man är på rätt väg; bättre att fråga en gång för mycket än att fråga en gång för lite! i synnerhet innan du lämnar ifrån dig ett material bör du prata med din lärare om vad du gjort, hur det gått och vilket som är ditt mål. Min erfarenhet säger att det vanligaste felet elever gör är att de antingen missuppfattat själva uppgiften, besvarar fel fråga eller använt sig av allt för få källor eller direkt felaktiga källor.
Ibland brukar man tala om moderna och omoderna koncept på samma vis som man talar om moderna och omoderna datorprogram: först kom 1.0, därefter uppdaterades versionen till 2.0 och slutligen fick den sitt slutgiltiga och "bästa" format: 3.0 och för att förstå skillnaden mellan 1.0, 2.0 och 3.0 inom undervisning kan man illustrera det på följande vis:
1.0 Fakta om ”de gamla grekerna”
2.0 Egen tidning om ”de gamla grekerna”
3.0 Projekt kring ett värderingstema (demokrati, makt, hyckleri, pedagogik)
Läs mer:
Joni Stam (2016)