www.larare.at

Analysera poesi

Att analysera dikt är att med hjälp av en text uppleva något; det kan vara en känsla, ett tillstånd eller ett sakförhållande. Poesi handlar om att med hjälp av språket skapa något. Poeten känner en känsla, klär den i ord och förmedlar den till oss läsare som i sin tur tolkar dikten och får också en känsla. Det behöver inte bli så att vi som läsare upplever precis samma känsla som författaren; det är nog oftare undantag. Vi upplever något eget och genom diktanalys sätter vi fingret på den känslan eller rättare sagt upplevelsen. Att med stöd av egna erfarenheter ”förstå” dikten.

Med förståelse menar jag att man kan ta till sig dikten och bruka den. Dikter ska användas; de fyller ett syfte. Och ibland kräver dikten ditt fulla engagemang och därför bör du aldrig ”rusa” igenom en dikt. Du ska läsa den långsamt och ibland kan man vinna på att läsa den högt; speciellt lyrik gör sig bäst så. En dikt är alltså aldrig densamma för författaren och läsaren; dikten återskapas i varje ny läsning. Läsningen kan dock ligga nära författarens intension; författarens avsikt med dikten, men aldrig är de helt identiska. Det värsta du kan göra när du analyserar dikter är att lyssna för mycket på hur andra har läst dikten. Du ska absolut reflektera kring hur andra har läst dikten och kanske också berika din egen läsning, men aldrig låna någon annans känsla för då är det ju inte din känsla. Det finns med andra ord inte en allmängiltig läsning av dikten. Det är du som läsare som skapar något.

Diktanalys som all annan analytisk verksamhet kräver träning och erfarenhet. Man ska inte tro att man hux flux blir en diktläsare. Alla kan läsa dikter, men det är få som verkligen kan tillägna sig dem. Och som jag tidigare sa handlar det om ett medskapande. Så säg därför inte att det är svårt; det bara kräver mer övning. Desto mer poesi man läser desto duktigare diktläsare blir man.

 

Poesi / Fem frågor
 

Fem frågor du kan ställa dig själv om dikten.

Dikter ska väcka något hos läsaren, de ska ge oss ett frö som vi sedan planterar i den mull som utgör vårt jag och det som växer upp ur denna mull är vår analys (liknelse). Vår historia formar dikten, den lägger dikten i ett sammanhang som passar oss. På sätt och vis skriver du om dikten så den passar dig. Dikten blir ett underlag för vidare tankar och funderingar. Därför blir det viktigt i varje diktanalys att du som läsare sätter dig själv i fokus och med dig själv i fokus läser dikten. De fem frågor som jag ställt upp här nedan ska läsas som de vore riktade till dig personligen:

  1. Vad ser dikten ut att handla om, för dig?
  2. Vilket är diktens budskap, enligt dig?
  3. Ser du flera plan, djupare eller ytliga, i dikten?
  4. Är dikten bra eller dålig? Varför?
  5. Bär dikten på en idé, ex "ensam är stark", "kärleken är allmängilltig" eller "sorgearbete är bra" osv

Denna subjektiva tolkningsmodell kan utökas med ytterligare 5 punkter för att fördjupa och teoretisera dikttolkningen (punkterna är kopplade till: läsa, förstå och tolka):

  1. Läs dikten några gånger, gärna högt. Förstår du alla ord?
  2. Vad verkar dikten handla om? Vem gör/upplever/känner vad?
  3. Vilken stämning eller känsla uttrycker dikten? Vilka är orden eller uttrycken som skapar denna känsla?
  4. Har författaren använt sig av bilder och symboler i dikten? Från vilket område av livet eller verkligheten är bilderna hämtade? Vilka associationer/konnotationer gör du?
  5. Vad vill dikten säga? Har dikten något tydligt budskap?

 

Poesi / Verktygslådan för diktanalys
 

Struktur

- Är dikten uppbyggd efter ett bestämt mönster? Finns det rim, rytm, klang (assonans/allitteration)? Hur påverkar detta mönster känslan, stämningen i dikten?
- Är dikten präglad av ordrikedom eller ordknapphet?
- Finns det motsatser (antiteser) i dikten?
- Hur börjar respektive slutar dikten?

Ordval

- Vilken stilvalör har orden (positiv, negativ, neutral)?
- Vilken stilnivå har orden (normal, vardaglig, högtidlig)?

Bildspråk

(som finns i vårt vardagliga språk) = stolsben, svartsjuka och fjärilar i magen

Den poetiska bilden

...för samman två skilda sammanhang och skapar en förbindelse mellan dem
...syftar till att få oss att se det invanda med nya ögon

Metafor

= Hösthimlens röda kastrull

Liknelse

= Min älskling, du är som en ros

Personifikation/besjälning

= Sanningen åldras, Dagen svalnar

Sinnesanalogi

= en klibbig glans, ett kopparrött vrål

Läs mer om diktanalys här och gör övning .

 

 

Poesi / Versmått
 

En stor del av poesin är skriven utefter en given form; ett specifikt versmått. Läs mer om versmått .

 

Poesi / Diktanalys 1
 

Diktanalys av Lars Noréns dikt Vad jag ännu vet:

Vad jag ännu vet
att jag vill
är dig,
äpplenas sinnebilder,
det rökta théet, bädden
på det intensiva golvet

Den här dikten är byggd på oväntade effekter [---]. Den är fragmentarisk och antydande; några få, delvis oväntat kombinerade ord får förtäta en känsla eller ett komplex av känslor. Dikten skulle kunna kallas en kärleksdikt; längtan till den älskade knyts till en speciell situation, där äpplena, théet och bädden på golvet utgör väsentliga delar. I denna situation koncentreras känslorna för diktens du – en i tiden utbredd kärleksupplevelse förtätad i en ögonblicksbild.

De oväntade effekterna i dikten har framför allt att göra med att Norén bryter mot den konventionella grammatiken och att han med fullständig suveränitet ställer samman orden på nytt sätt. Just för att antalet ord är så litet och för att orden, tagna var för sig, inte är särskilt laddade, blir effekten så stark av sammansättningar av typen "det intensiva golvet". Norén har helt enkelt avlägsnat en rad mellanled och på det sättet komprimerat bilden av kärleksbädden. Det är – utytryckt på nykter normalprosa – inte bädden som är intensiv, utan känslan hos de älskande, som ska vila på den.

av Tom Hedlund

 

Poesi / Diktanalys 2
 

En läsakt eller en kortare diktanalys av första strofen (av tre) i Karin Boyes "Ja visst gör det ont"

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
Bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Javisst gör det ont när knoppar brister,
Ont för det som växer
Och det som stänger."

Denna naturbild blir annorlunda om du själv som läsare är uppvuxen på landet, i storstan eller i en helt annan miljö. Den förändras om du har en stark relation till årstiderna, den blir också annorlunda läst om du som läsare har glada eller sorgsna minnen eller associationer till våren. När vi läser dikten på ett lite djupare plan märker vi att det inte enbart är en bild av årstiden: våren. Den handlar ju om något annat också. Den kan läsas som ett kärleksmöte. Knoppbristningen kan läsas som förälskelse, den unga kärleken är: våren och sommaren: kärleken i full blomster. Vintern kan ses som både en fysisk och psykisk kyla; kanske en ensamhet – en olycka som man måste tinas upp ur.

Förälskelse tär och spränger; diktjaget vill leva ut sin förälskelse. Samtidigt som det är en härlig känsla och ett lyckorus är diktjagets känsla kopplad till en ängslan. Dikter handlar ofta om tvetydighet och polaritet och här är det en känsla av rädsla för förälskelsen; varför? Det finns många tolkningar och en kan vara att det handlar om en kärlek som är enkelriktad och när hon älskar fullt ut (sommaren) blir hennes kärlek inte besvarad; hon blir alltså inte välkomnad. Eller så kan man se det som homosexuell kärlek som inte kommer att accepteras av en fördömande omgivning därur hon blir utesluten. Att älska är en farlig förbindelse; det innebär ett risktagande av att bli avvisad av föremålet för sin förälskelse eller som ovan nämnts utesluten ur en social tillhörighet. En växande kärlek är ett växande (knoppning) engagemang.

av okänd

 

Poesi / Övningar
 

Jobba med Erik Lindegrens dikt: Kosmisk moder.

Kosmisk moder av Erik Lindegren

var i mig dina vintergators andning
var i mig den du redan är och alltid har varit
en dröm bortom drömmens berg och bortom hemligheten
något verkligare än verkligheten
något som jag varken kan glömma eller minnas
något som mörka skepp som vandrar upp mot fyren
något som moln som ljusa klippor och klippor som mörka moln
något som förvandlar ofattbar köld till ofattbar värme
något som var i mig och förvandlade mig
o förvandla mig
gör mig till en hamn för min oros skepp
vänta mig under jorden
sök mig i min urna
o förvandla mig och var i mig
så som jag omärkligt vilar i dig
i medvetslös dröm om dina ögons stjärnbild

 

Jobba med utdrag ur diktsamlingen Färjesång av Gunnar Ekelöf.

Om livet, om de levande.
Om döden, om de döda.
Om öster och väster,
de två som aldrig ska mötas
och aldrig skiljas,
blott ana varandras närhet,
förnimma och följa varandras rörelser,
så som människan måste
i hat och i kärlek.
-
Jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska , för alla lika:
Hur sällan mänska äger makt
att avstå makt!
Att avstå jag och talan, avstå-
det enda som ger makt.

 

 

 

Poesi / Tolka inledningar ur kända dikter
 


Karin Boye

”Mullret stiger. Natten sväller.
Livet skimrar så djupt dyrbart.”

 

Pär Lagerkvist

”Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!”

 

Kristina Lugn

”Modet sjunker när man blir äldre
Muskelmassan minskar
Förmågan att uthärda är på topp”

 

Erik Axel Karlfeldt

”Intet är som väntans tider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.”

 

Harry Martinsson

”Gärsgården solknakar
lutfisktorr och skev”

 

Gunnar Ekelöf

”krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokalerelden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
vi börjar om krossa bokstävlarna makadam och tänderna gäspar vokaler, svetten rinner i helvete jag dör i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig svindel jag och du. jag och han hon det.
vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. skrik och rop:
det går fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina
vindlingar som vansinnet i luften svindel, skrik och rop: han faller han har fallit. det var bra det gick fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig
svindel jag och du. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det vi börjar om krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, elden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.”

 

Bo Bergman

”Jag fryser om dina händer.
När du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att inte jag äger
en droppe blod som är min”

 

 

Poesi / Kunskapskrav
 

Centrala mål:

Svenska 1:

Svenska 2:

Svenska 3:

 

 

Poesi / Lärarhandledning
 

Klicka här .

 

Poesi / Innehållsförteckning
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2018)