www.larare.at

Hjälteepos

Denna skrivövning består i att skriva ett hjälteepos. Det gäller att använda stilgrepp som finns i Gilgamesh och Ililaden; bl.a. rikligt med epitet och ett utvecklat bildspråk.

Du ska anknyta berättelsen till antiken genom att ha flera detaljer från antiken i din berättelse för att visa läsaren att du har koll på den litterära epoken: Antiken.

Du ska också försöka dig på en stilistik (sättet att skriva på) som kan kopplas till Homeros hjälteepos Iliaden eller ta hjälp eller bli inspirerad av Jonis hjälteepos nedan.

 

Jonis hjälteepos: Hjälten Gunnar
Klicka här för att lyssna
Klicka för att komma till start

Hjälten Gunnar

De ilande järnhästarna frustade, de rusade fram, de hastade på den djupsvarta vägen som slingrade sig som en orm fram genom byn. De for förbi huskropparna som likt jättar hotfullt såg på, de visste något, de var Gudar och de bestämde var solen falla skulle. Den Lille grågumman stod vid vägkanten, stilla, väntade på sin tur. Och gudarna såg på, då den ene guden sa till den andre:

Ska vi släppa ner en blixt, en blixt på Lille grågumman? Hon förtjänar en uppväckning? Frågade den ene.

Det tål väl tänkas, men att göra är så främmande, så vi fortsätter att bara tänka, sa den andre.

Lille grågumman rörde sig, tänkte ett steg ta och lägga bakom sig en meter eller två, hejdades igen och igen och igen hon fördes tillbaka. Hon backade. Kände vindraget från den ilande järnhästen som stirrade argt på henne med sina strålögon. Ledsen, ledlös och lite förundrad över sitt öde förbannade hon gudarna i en sång:

Ni är, ni är då modiga, ni äro bara stackare, ni är då bara gudar. Ni gudar ni ska ge er, ni måste, måste ge er. Ge er av och inte på oss som är så små, så små…

Då slängde den ene guden en blixt mot henne och den fastnade i hennes högra papiljott och slet loss hennes ena öra.

Vad är det för irriterande fluga som biter mig i örat, sa hon med ett grin på läpparna.

Det var en mörk dag, men ljuset var inte lång borta för snart slogs molnen undan och fram kom Gulliga Gunnar. Han skyndade, som om det vore självaste livet det hängde på. Han kom fram till Lille grågumma. Han landade hastigt vid hennes sida och yttrade ord av stor visdom:

Vill du ha hjälp, hjälp ska du få; säg bara till för jag är nu här för att dig rädda, över gatan vi ska.

Hon tittade upp mot den kortskuggande mannen. Han var stolt, det såg hon, stolt som ett lejon som precis fällt sitt byte och stolt drog han undan snoret med handens baksida och sa med högburen stämma:

Du Lille grågumma, han dröjde på orden, denna hjälte, Gulliga Gunnar är här för att bekämpa de ilande järnhästarna och hjälpa dig till andra sidan vägen så du kan gå på syjuntan där. Du är en fågel som snart ska få känna vinden under sina vingar. Du är frihet och jag är din befriare!
Gudarna såg med förskräckelse hur Gulliga Gunnar tog lille grågumma vid armen och började hjälpa henne över gatan. De rådfrågade varandra om vad de skulle göra. Ödet kanske ville att Lille grågumma skulle komma fram till syjuntan? Ödet kanske var att de skulle låta Gulliga Gunnar få hjälpa henne. Tiden var knapp…

Stopp! Sa gudarna i samstämmighet. De sjöng om den vrede som brann hos plejaden Pelle och denne äventyr i lågländerna. Han var den förebild, den hjälte som kunde hjälpa staden att undgå sitt öde. Inte Gulliga Gunnar för han hade ifrågasatt gudarna på ett kvartersråd i bostadsrättsföreningen Slumpan.

Och fåglarna frös till tystnad och de ilande järnhästarna bromsade och ingen vågade yttra något. Inga ljud, bara tystnad tills Gulliga Gunnar slår sin näve i marken och yttrar de magiska orden som hans farfarsfar lärt honom:

Bumschicka bum bum bum, bumschicka bum!

Gudarna hejdade sin vrede och mindes en tid, en arkaisk tid då plejaden Pelle var en liten gosse. Hans leende var gudagivet och hans skratt hördes långa väga. Det var en tid av lycka och den lyckan ska vi aldrig mer känna, tänkte de sorgsamt. Gudarna grät och staden i tårar dränktes.

Gulliga Gunnar hade då aldrig behövt simma, han hade aldrig lärt sig de egendomliga rörelserna som höll en människa ovan vatten. Han sjönk, som en sten, likt en skalbagge utan skal kände han sårbarheten dra ner honom under vattnet. Lille grågumma dök ner som en väloljad tonfisk och fångade upp honom.

Många dog, många gick under, men upp kom Lille grågumma med Gulliga Gunnar upp på land. Hårt hon arbetade och slet i sitt svetts anlete och till slut lyckades hon dra upp honom på land där hon gav honom mun-mun-metoden som hon lärt sig i scouterna för 67 år sedan. Han överlevde. Och Lille grågumman tittade upp mot husväggarna.

Vad ni än göra, mina gudar, så tar ni inte min vardagshjälte ifrån mig! Aldrig! Gal Lille grågumman galet.

Och gudarna lät henne vara.

/ Joni Stam

 

Styrdokument
Klicka här för att lyssna
Klicka för att komma till start
  • Kurs:
    • Förmåga:
    • Centralt innehåll:
    • Kunskapskrav:
  • Kurs:
    • Förmåga:
    • Centralt innehåll:
    • Kunskapskrav:
  • Kurs:
    • Förmåga:
    • Centralt innehåll:
    • Kunskapskrav:

 

Lärarhandledning
Klicka här för att lyssna
Klicka för att komma till start

Lärarhandledning. Lösenordsskyddat

 

 

Innehållsförteckning
Klicka här för att lyssna
Klicka för att komma till start

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2019)