Det var en gång en familj som bestod av pappa, mamma och sju barn. Alla var de olika och tyckte olika.
Pappa Substantiv var ett riktigt prylfreak och gillade allt man kunde ta på.
Mamma Adjektiv älskade att använda sin fantasi och tyckte om att beskriva hur allt och alla är.
Äldsta sonen Verb var en aktiv kille och var alltid i farten och gjorde olika saker.
Systern Pronomen som var nästäldst tyckte istället att hon var bättre än alla andra och vägrade därför kalla någon vid namn utan ersatte namnen med andra ord.
Den yngre brodern Preposition var en riktigt ordentlig person och ville att allting skulle vara på rätt plats. Därför höll han noga reda på var allting fanns eller vart alla var på väg.
Lillkillen Adverb såg upp till sin storebror Verb och följde alltid efter honom och beskrev allt som Verb gjorde. Lille Adverb var mycket frågvis och undrade också alltid var, när och vilket sätt allting var.
Lilltjejen Konjunktion ville att alla i familjen skulle hålla ihop, därför strödde hon massor av fogeord mellan alla: hon ville att det skulle råda sammanhang mellan orden.
Det minsta barnet Interjektion var en konstig unge som bara hojtade och skrek olika utrop hela dagarna.
Alla i familjen tyckte mycket om SV. PAPRIKA medan de lyssnade på RAPPSKIVA.
Av elev på Haraldsbogymnasiet