www.larare.at

Fabeln

I detta moment ska vi läsa fabler. Först måste redogöras att en fabel kan betyda två olika saker och på denna sajt är fabeln en undergenre till berättelser, vanligen med djur som huvudkaraktärer. I centrum står förmänskligade djur med stereotypa egenskaper. Vi ska diskutera sensmoral, vilket innebär att fablerna oftast har en moralisk slutpoäng. Exempel på sensmoral är t.ex. att hårt arbete lönar sig och brott lönar sig inte.

Ni ska få testa era vingar och skriva en egen fabel med en tydlig sensmoral. Läsaren ska "läras" handla rätt.

Vi nu söka oss till några av de mest kända myterna och motiven, från 2500 år tillbaka och ända fram till idag. Vi ska lära förstå och behärska fabeln.

En fabel är en saga/ kortare berättelse som har en tydlig sensmoral, den vill alltså inte bara berätta en berättelse utan också förmedla djupare insikter och en viss syn på moral och etik. Vanligtvis är karaktärerna i fabeln djur av olika slag, vilket delvis kan förklaras med att fabeln har en fostrande funktion och därmed har anpassats efter barnens intressen och det som kan fascinera dem. Talande djur är ju på sätt och vis häpnadsväckande och iögonfallande då dessa inte finns i verkligheten (frånsett möjligen papegojprat). En annan förklaring är att den moraliska poängen i fabeln (sensmoralen) kan föras vidare indirekt, utan att den vuxne behöver förmana barnet till samma sak
(det här kan ju kan ju annars lätt upplevas som tjat och gnat från den vuxne).

Samma berättarteknik (eller retoriska teknik), att argumentera indirekt genom en berättelse, används också bland vuxna om mycket mer komplicerade (och kanske i viss mån tråkigare) frågor. Exempelvis skrev Astrid Lindgren en saga om ”Pomperipossaskatten”, som egentligen handlar om hur det svenska skattesystemet på 1970-talet kunde dra 103 % marginalskatt ifrån en författares bokförsäljning. Detta ansåg hon vara helt orimligt, och publicerade därför fabeln om den hopplösa kampen mot skatteavdrag i Expressen i mars 1976.

Fabeln har en naturlig plats i berättandet, och har haft det ända sedan antiken. Den grekiske fabeldiktaren Aisopos (620 f.kr. - 560 f.kr.) är en av de första som har skrivit vittspridda fabler, och trots att de skrevs för 2500 år sedan är vi många som har fått någon av dem återberättade för oss, än idag. Du kanske själv känner igen någon av sagorna?

Läs mer om: Fabel, Pomperipossaskatten,

 

 

Fabeln / Uppgift 1
 

Arbeta tillsammans i par, eller max tre i varje grupp. Läs igenom Aisopos fabler, en efter en, och diskutera hur ni uppfattade sensmoralen i fabeln. Går sensmoralen att beskriva med ett talesätt eller ett ordspråk som vi alla känner igen? Fabeln om ”Hunden och köttstycket” slutar t.ex. med devisen ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket”.

Andra ordspråk är ”den som spar, han har”, ”hellre fria än fälla”, ”bättre den sträng som brast än den båge som aldrig spändes”. En annan form deviser (allmänt erkända ”sanningar”) är ordstäv, som blandar in människor eller djur i den poäng som ska göras: ”botten upp, sa skepparen när skutan sjönk”, ”den som lever får väl se, sa den blinde”, ”surt sa räven om rönnbären”. Försök att tillsammans finna och formulera sensmoralen i Aispos fabler, och helst med hjälp av ett ordspråk eller ett ordstäv.

 

Fabeln / Uppgift 2
 

Sammanfatta en modern fabel - en saga ur Bamse. Om vi tittar närmare på underliggande värderingar och åsikter hos berättelserna om ”världens starkaste björn” kan vi finna gott om sensmoraler, särskilt bland avslutningarnas sista sidor. Välj ut en Bamsefabel och sammanfatta denna, tillsammans med dess sensmoral som du själv formulerar. Sammanfattningen ska vara mellan 200 - 300 ord lång, och få med viktigaste i handlingen och därtill en genomarbetad beskrivning av den sensmoral du ser i berättelsen.

 

 

Fabeln / Uppgift 3
 

Författa en egen fabel. Fabeln ska vara ca 200 - 400 ord lång, och innefatta de grundläggande stegen i berättandemodellen inledning - konflikt (eller huvudhändelse) - upptrappning - klimax - avtoning (konfliktens lösning) - avslutning. Fabeln ska också ha en sensmoral, som gärna får förtydligas genom ett avslutande ordspråk eller ordstäv.

 

 

Fabeln / Syrsan och myran
 

Syrsan och myran (original) av Jean de la Fontaine (1621)

En Syrsa, som den vackra tiden

Förnött med sång i roligt mak,

Var utan föda, utan tak,

När skördemånaden var förliden.

 

Den sköna hotad är, förrän hon ordet vet,

Av ålderdom och uselhet.

Hon till sin granne går, en Myra, ägarinna

Utav en stack både hög och vid.

Hur lyckligt, säger hon, i denna svåra tid,

Att sådant överflöd uti sitt grannskap finna!


Vart korn, som kan på räkning fås,

Jag nästa år betala skall med fyra.

Att jag ej av hunger må förgås,

För Guds skull hjälp mig, nådig Myra!

För Guds skull gör en Myra intet stort,

Att låna är ej hennes svaga.


Min ängel, svarar hon, ditt öde vi beklaga.


Vad har du hela sommarn gjort? —

Jag visste mig behagligt skicka,

Jag sjöng, ni har det hört, min Fru!

Du sjöng den tiden du var flicka:

Nå väl, min gumma! dansa nu.


Att ordna för din framtids väl,

Ditt högmod, om ej andra skäl,


SYRSAN och MYRAN (modernisering)

Syrsan tänkte blott på sång Sommarn lång.

Men när höstens vindar tjöto Både mygg och maskar tröto.

Hungrig var hon. Ingenstans ens den minsta matbit fanns.

Goda råd befunnos dyra. För sin granne, en fru Myra

Klagar hon till sist sin nöd: ”Låna mig en smula bröd

Över vintern: jag är just i, lite knipa. Till augusti

Gottgör jag, på syrsoed, kapital och ränta med”.

Myrors fel är ej att slösa: ”Vad har Fröken sommarn lång

sysslat med för näringsfång?” frågar hon den medellösa

”Ack jag sjöng, min bästa fru, bara sjöng som syrsor göra”!

”Sjöng Ni? Förnöjer mig att höra. Då får Fröken dansa nu!”

Skriv ut fabeln i Word-format

 

Fabeln / Kunskapskrav
 

 

 

 

Fabeln / Lärarhandledning
 

 

 

Fabeln / Innehållsförteckning
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2013)