Seminarier eller grupparbeten kan se olika ut beroende på vilket moment man arbetar med, men ambitionen är att det ska finnas möjlighet att ta hjälp av varandra. De vinster som jag kan se är den dynamik som uppstår i grupparbeten och en kamratrespons som bidrar till ett breddat perspektiv och förståelse av den egna och andras lärprocess.
Seminarier kan ha samma utgångspunkt som inom högskolan: eleverna får en uppgift de ska göra hemma och uppgiften "ventileras" i grupp.
Grupparbeten kan göras kursöverskridande i och med att det väldigt ofta handlar om personliga reflektioner kring ett visst material.
Kamratrespons kan också göras kursöverskridande i vissa fall, men är innehållet hårt styrt mot en viss nivå är det bättre att undvika kursblandning.
Seminarier ska bidra till fördjupning och breddad kunskap, samt inblick i hur andra hanterat ett material. Seminarieledaren eller läraren kan använder sig av inslag som återfinns i Sokrates dialogteknik: maieutik.
Seminarier har i syfte att väcka och leda de studerandes självverksamhet och därigenom hos dem utbilda förmågan till självständigt vetenskapligt tänkande. I motsats till lektioner eller föredrag, så kännetecknas seminarier av en större interaktivitet mellan seminarieledare och seminarister, studenter, samt mellan deltagarna. Dessa sitter i små täta grupper (5-20 deltagare), med övningar, diskussioner och kortare presentationer av studenter (lärande genom att själv undervisa).
Förberedande övningar eller moment inför ett seminarium kan kallas proseminarium och möten efteråt för postseminarium. Ett modernt ord som betecknar förberedelsen inför ett klassrumsmöte (proseminarium) som används idag är flipped classroom.
I samtal strävar jag efter ett majeutisk förhållningssätt .
Exempel på elevseminarier
Källa
Läs mer om: Maieutik , Flipped classroom