Törst

I mig regerar en kall höst.

Kylan sprider sig till mitt bröst,

finner inte längre någon tröst,

lider av kärlekstörst.

Du

Din skönhet mig förbryllar.

Dina ögon mig förtrollar.

Din blick mig förför.

Din svåråtkomlighet mig förgör.

Revolution

Döden är något svart.

Glädjen är något vitt.

Drömmarna går i blått.

Vi säger att livet är för kort.

Men varför denna smärta,

denna kyla som finns i vår värld?

Varför denna blindhet,

blindhet inför katastrofer.

Rika män som bara ler

och de fattiga blir bara fler.

Vad kan vi göra?

Vad vill vi göra?

Revolution,

revolution är det vi behöver.

De fattiga mot de rika,

till slut skulle vi vinna

och alla skulle vi bli lika.

En färd

Mina tankar har begett sig bortom denna värld

och drömmarna erövrar verkligheten för en kort stund

samtidigt fortsätter jag min långa färd

här finns underbara gator och en sagolik lund

de vita strecken på vägen byter för kort skepnad

nu liknar de en jättelik drake i ett sund

under denna dröm finner mitt välbefinnande mättnad

och när sträckan tagit slut når jag min destination

nu känner jag mig utvilad och insvept av lättnad

och står på gatan och blickar mot en sliten busstation

Vemod

Vemod sköljs upp av tidvattnet

den sköljs upp på närliggande slätt

och dess smak är full av bitterhet

och den förenas med sandens anlete

vemodet, det människans påfund

har gått på grund för att stanna

vemod; ett ord som tuggar din själ

den är vår ledare och vi dess träl

55:ans buss

Jag letar mig fram till ett ledigt säte,

sätter mig och vilar min trötta blick.

Motorn vibrerar och vaggar mig med sitt läte

snart möter jag den vackra kvinnans blick

jag känner strax igen henne;

hon åker 55:ans buss var dag.

Hon kliver av; jag måste förklara vad jag känner.

Hann inte, men jag träffar henne igen en annan dag;

på 55:ans buss.

Förälskelsens kraft

Min förälskelse för dig har vuxit sig så stark.

Du omsluter mig liksom trädets bark

Mitt hjärta glöder och slutligen brinner:

Ta det och släck det så fort du hinner.

Mitt förnuft har tilltrasslats till en knut

Jag finner ej någon början eller slut.

Min själ äts glupskt upp av dig.

Allt annat försvinner ifrån mig.

Min mage klagar, mina lungor kämpar.

Mitt tillstånd ej en frisk man lämpar.

Mina ben darrar i oregelbundna spratt

Trött på att leka mus och katt.

Min pennas stift har nu börjat glöda.

Jag skriver om kärlek som det vore föda.

En kärleksdikt har nu skapats.

Jag kan ej bli mätt av allt jag matats.

Du min hunger, min förtvivlan och kraft.

Du har dragit upp något jag inte vetat att jag haft.

Slutet

Trycket av rädsla, känslan av ensamhet

själen har fyllts av oro och osäkerhet

det är så svårt, varför plågar du mig så

lyssnar på mig, vill du ta mitt liv, fortsätt då

ingenting kan göras bättre eller lugna min själ

varför vill du mig illa, ge mig ett skäl

kan du ej inse din destruktiva kraft

att förgöra och stjäla allt jag någonsin ägt eller haft

min kropp känns trött, jag orkar ej mer

jag letar men finner inte det jag vill se

lämna mig ifred, gå härifrån

tiden är över, vi hade varandra till lån

min tunga smakar blod och jag står inte ut med ditt hån

förtryck och hat, är det verkligen det du vill ha

passivitet sköljs över mig efter det du sa

orden var genomsyrade av fulhet och fientlighet

de driver mig till tystnad och förtret

nu ser jag ej någon annan väg ut

nu orkar jag ej längre, nu är det slut

Pennans kraft

Pennans kraft kan ondskan vinna.

och våld och förtryck fås att försvinna.

Vapen och makt är idag ett styrande medel,

respekt fås av en högt numrerad sedel.

Hur ska vi få mänskligheten att vakna,

brutalitet och förtryck kommer vi inte att sakna.

Folket går likgiltiga och i drömmande tankar

är det mänsklighetens slut som oss nalkas.

Ska vi låta vårt fortbestånd blekna bort

är det här mänsklighetens slutgiltiga lott.

Nej! Det vill jag inte tro,

pennans kraft ska få gro.

Låt den växa sig mäktig och stor,

låt oss övervinna ondskans hjord.

Men inte med vapen eller våldets list

utan med förnuft och pennans stift.

Våren

Jag är den sköra blomman på vintern;

täckt av kall snö - förstelnad.

Den vackra oskuldsfulla snön täcker mig.

Mörkret blir min vän.

Näring kan jag inte få, kraften kan jag inte nå.

Kan inte växa, bara förgöras.

Där ligger jag livlös och väntar in våren;

den vackraste av alla årstider.

Du är min vår.

Du, den vackraste av alla.

Det är dig jag väntar på.

Det är du som är det som jag saknar.

Jag vill bli väckt till liv.

Jag vill översköljas av dig,

så mina rötter finner fäste

och min själ finner ro.

Graven

Jag ligger här i min grav

och längtar efter ljuset.

plantera en blomma på min grav!

så jag kan ledas upp genom dess rötter.

Lägg ett frö på min yta,

så kan jag växa och möta.

men mina tankar flyger omkring

i en oregelbunden cirkel.

Är det lyckligt,

där uppe vid min gravsten?

ger ljuset mig det jag saknar

eller kommer min egen död

den att förinta.

Har det ganska bra, här i min grav:

utan intryck, utan besvikelser.

Har min röda sammetskudde

där mitt trötta huvud vilar på.

Vågar inte lämna denna trygghet.

Ligger nog kvar och väntar,

väntar tills jag slutar existera,

för att slutligen bara försvinna.

Åldrandets element

Man föds och blir älskad.

Man växer upp och blir älskad.

Man träffar en kvinna och bli förälskad.

Man skaffar barn och bli förälskad.

Man blir gammal och blir accepterad.

Man blir gaggig och blir förträngd.

Man blir senil och blir förträngd.

Man blir sjuk och blir till ett besvär.

Man dör och blir ett besvär.

Man ligger i sin grav och blir bortglömd.

En hyllning till politiker

Vad är det jag ser?

Vad är det jag hör?

Kan ni inte förstå vad som sker.

De är de svältandes kör.

Bödlarna förintar de oskyldiga

ögonens glans.

Politiker, kallas de.

Jag tror jag dränker mig,

dränker mina tankar i vin.

Neonskylten

Neonskylten pulserar i natten

och ljudet av sirener bedövar mina öron.

Bokstäverna i skyn plötsligt slocknar

och genom mitt hjärta ilar en iskall vind.

Ett skri finner sin väg ut ur min vidöppna mun

och skriet ekar längst med de mörka gränderna.

Mitt hår känns elastiskt

och mitt ansikte grått.

Efter kraftfulla ord stillas vindens ilska,

tystnaden vinner terräng och vemod finner plats.

Neonskylten lyser upp igen

och jag lägger mig i trygghetens famn.

Strävan, längtan och målet

En känsla så stark: strävan

en ändlös livskraft: strävan

en evig kamp: strävan

Livets aveny går längst björkar och näver

tiden känns oväsentlig, men består så länge du lever

strävan efter lycka och framgång går längs med stranden

vågorna sköljer bort obehag och lämnar spår i handen

En fågel flyger mot den blå skyn och når sin längtan

en fisk söker sig till varmare vatten och stillar sin längtan

jag blickar längst med horisonten och känner en längtan

Små stenar som sökt sig till stranden ligger stilla

jag plockar dem och ställer på livets hylla

sakta känns mina minnen så starka

synen försvagas, hörseln fördimmas

jag börjar harkla:

var är målet

vad är målet

och varför finns målet

vägen till målet är vårt liv, hela den tiden jag längst vägar far

många mil läggs bakom min rygg tills jag inget liv längre har.

Ro

Genom bergknall, över broar och mellan städer

reser jag i lugn och ro

vänner och bekanta vid målet står

spåret ringlar i den svenska naturen, allting far förbi

ljudet är stillsamt och lugnar mig till ro

fast min ensamhet, känns en gemenskap

en gemenskap utom kännedom

sakta sluts mina ögon och min själ får ro

jag vaggas till sömns och drömmarna faller in

jag drömmer om min resa och lycka där till

även mina drömmar finner stiltje och ro

Resans gång

Morgondagens färd är lång

gårdagens färd längre ändå

spåren leder till okända platser

och inre tankar byter skepnad och form

tiden ger mig en fredszon och mina läppar fylls av sång

mina ben får vila och nya krafter sätts till gro

nya människor jag passerar varje dag

och ny vänskap ser dagens ljus

när jag slutligen når fram

kan jag inte låta bli att längta

längta till den tid som flytt

den tid under resans gång

Likaså

Liksom spindeln far på sitt nät, liksom räven följer ett spår

likaså går människans resa mellan vänner och kära

liksom laxen hittar till sin lek, liksom fågeln finner bo

likaså hittar människan alltid fram till varandra

liksom vatten far från plats till plats, liksom ljuset vandrar från dag till natt

likaså fylls människans tid med avsked och längtan

Meningslöshet

Blickarna mötte mig som två stjärnstrålar

utstrålning så direkt och intensiv

Djupblåa och fulla av lyster

ETT ANFALL

Ett skrik bröt harmonin, en ambulans anlände

Smärtan spred sig hastigt genom luften

hon var endast sju år ung

endast nått en liten bit på vägen

TYSTNAD

Hennes ögon

detta par av glädje som utstrålat liv

nu fulla av tomhet

hennes liv bestulet, ingenting kvar

inuti var jag en nyplöjd åker

skördad med salt

Ett mål utan mening

Tomma händer, trötta fötter

tankar tunga och själen tom

känslan överväldigad, fortsätter ändå

varför? kan man undra

vad är det jag söker? funderar

jag vet inte, ingen aning

nya vägar jag beträder, nya ansikten mig möter

de ser på mig som rotlös i lös mull

men snarare trött, sliten och försjunken

ögon undersökande och stickande

fortsätter min långa färd

tills jag når det jag når

vad det är vet jag inte

kommer med det aldrig underfund

Kanske eller varför

Kanske det finns något,

kanske det känns rätt

eller så andas brisen tungt över mig,

tungt som blött silke i spindelväv.

Månen, den skimrande helheten faller,

faller ner mot vägen.

asfalten möter den, krossar den med sitt mörker.

Kanske det betyder något,

kanske inte någonting alls.

Smärtan sprider sig i min kropp,

den sträcker på sig som en katt,

den spinner och trampar till sitt bo,

sitt bo i mitt inre, så djupt ner som möjligt.

Stanna upp en stund, begrunda!

Varför? Kan någon förklara.

Snälla kan någon förstå.

Förstå, inse eller begripa.

Vad spelar det för roll.

Ooh, det smärtar, det gör ont.

Gör något, rädda mig, gör det nu!

varför slingrar sig orden

bort längst med havet, i det blåa vattnet.

Nu finns det ingen mening längre,

nu försvinner allt bort, lång bort härifrån.

Vart? Det vet ingen.

Lyssna nu noga, spärra upp era sinnen,

iaktta mina följande steg, för det är,

det är de sista jag tar.

Krig

Mitt inre fylls av tankarnas obegriplighet,

drömmarnas nyanser

Vad finns och vad kommer att ske?

Jag sveps in av tunga känslor,

obeskrivliga hemska tankar

fulla av oklarhet och ovisshet.

Allting är så konstigt, så egendomligt.

Vilsen jag tror eller snarare vet att jag är det,

bortkommen i en värld, en bisarr overklig värld.

Jag hatar allt, allting är fult och elakt

skändad av mögel som förökar sig genom krig.

Hatet och sorgen går genom generationerna

och livets vindar avsyras av död

och åter död.

Uppäten

Jag känner mig konstig jag förvandlas.

Vad är det som händer jag försvinner.

Vad är det här, vad är det som sker?

Sluta, sluta för guds skull!

Jag vill inte, lämna mig ifred!

Jag är nu liten och ett byte,

ett byte på språng i skogen.

En mörk skepnad närmar sig,

det fångar upp mig.

Slukar mig och tuggar på mina ben,

som den sedan spottar ut svärande.

Förbannar min tidigare existens.

Jag finns inte längre, jag är inte längre.

Jag är nu liten och ett byte,

Det känns konstig , vilsen.

Jag är vilsen i universum

utan kropp eller handling.

Jag kan endast beskåda.

Detta spektakel till liv

som alla andra innehar.

Ett liv

Att skriva hjälper mig att andas,

att andas hjälper mig att leva.

Men för att ett liv ska vara värt att leva

räcker det inte med att endast andas.

Själens form

Människans själ kan vara en sten

erfarenheterna vågorna kring

vattnets slipande formande

dess yta

när vi berörs av den lena mjuka form

kan den liknas vid själens perfektion

strävan är astronomiskt enorm

mänsklig perfektion är bara en fiktion

i kluven sten däremot

närmar sig stenen själens rot

för stenens innehåll vet vi alla

de är gråa och svarta

färgen finns i vissa själar

men långt ifrån i alla

Mitt sista kliv.

Levt ensam för länge, längtar efter någon.

Efter flera år har en okänd dörr öppnats,

uppvaknandet högg mig, smärtan utdelades av insiktens kniv.

sköt ifrån mig min kopp, beställde in en snaps.

Alkohol stillar smärtan; väntar på räddning.

Åren har skenat iväg, oförstående mitt dagliga liv.

längtar efter en kvinna som jag kallar älskling.

Ska inte alkoholen snart stilla min hunger och mitt begär.

Bakus vill att jag tar den fega flyktens kliv.

Olyckan tränger djupt, endast en utväg kvar; mitt gevär.

lämnar det utslitna kaféet, banar min väg hem.

finner inte vapnet och blickar mot en blänkande kökskniv.

Modet räcker inte till, tar fram min livrem.

fäster ena änden i taket och andra änden...

ja, ni vet ju vart.

livet är en av de många fienden.

Blickar mot fönstret och ser grannens katt.

Ett farväl till alla som jag passerat under mitt liv,

ett farväl även till dig; grannens katt.

Farväl för nu slocknar mitt liv.

Farväl för nu tar mörkret vid.

Remmen spänns och livet rinner ut i sanden.

Kattens ögon stirrar, ni vet mitt ögonvittne bredvid.

Glaset

I glasets botten syns min avbild

I glasets kant har åren lämnat spår

dess handtag har människor omslutit

dess innehåll varierat i dryck:

om detta glas skulle ha ett par ögon

om detta glas skulle ha en mun

skulle då dess historier bli långa

och lyssnas på

gång efter gång

Havets kraft

Havets vågor vaggar mig till ro,

livets brus lugnar mig till slummer,

doften får mig att drömma.

Men detta hav,

så mäktigt mäktig.

kontrollerande våra liv,

styrande,

stjälande.

med vågor villiga att krossa,

med brus att bedöva

och med magi att förföra.

Hjärter knekt

Detta kort; hjärter knekt har det liv,

har det känslor.

skulle ibland vilja vara det:

Tunn som ett blad,

egendomslös, bekymmerfri,

51 kamrater som alltid finns,

med tretton andra i familj.

Vet det vad lögn är, vet det vad förakt är?

finns inte i denna lek- ett harmlöst spel.

även livet är ett spel, inte lika harmlöst.

Jag skulle vilja leva deras liv ibland.

utan egendom eller bekymmer.

Djävulens kraft

gömde mig skräckslagen

sprang bort ilade så fort jag kunde

gömde mitt huvud i mina ben

dolde min kropp i mitt huvud

skräcken andades i mitt öra

och djävulen log

hjärtat stannar för en hastig stund

lyssnar på något som inte hörs

andan upphör för dölja alla spår till ljud

skräckens stank når snart min näsa

skräckens närvaro misshandlar min kropp

kryper ihop till en litet skärt knyte

på min vänstra hela

Mitt liv

står vid livets kant

fördärvad och totalt utplånad.

livet är inte längre.

Känslorna som bortblåsta,

av stormens fingerslag.

Tårar längst med min kind

faller följande varann.

Hamnar i ett djupt hav,

av misslyckanden

och

där bitterhet ynglar av sig.

Bilen

Bilarna passerar mig ständigt.

Reflexioner om de som kör

kan tolkas och läsas

av bilens färg och dess form.

estetik är dess yttre

och bråttom dess inre.

Det enda äkta

Havet en outforskad planet,

djupt magnifik,

full av liv men tom av hus.

Ett samspel mellan alla

utan krig eller fred.

Inget kapital men full av rikedom,

inga företag men full med arbete.

Denna ocean är det enda äkta,

det enda äkta som existerar,

existerar på denna jord.

Du dränker mig

Dina ögons djup dränker mig sakta.

Jag sluter min blick och slutar att andas.

Lungorna slutar att inhalera

och de klagar och skriker av smärta.

Jag blickar upp mot den avlägsnade ytan

och ser din skepnad försvinna.

Liksom vargen söker sin föda

likaså söker jag din kärlek.

så stark och intensiv,

varm och skärpt som ljusets strålar:

som dess kraft i mörker är min kärlek till dig.

Bilolycka

Din närhet kan inte beskrivas med ord eller bild

Den är så spännande, men samtidigt så skrämmande.

tappar kontroll över mitt handlande.

kan inte längre styra mina känslor.

Rädslan för att köra alldeles för fort

eller krascha gör sig till känna,

men du uppmuntrar mig att köra snabbare

och min längtan efter en kollision ökar och ökar

Jag vill till och med lossa mitt bälte

och fara huvudlöst in i mitt öde.

Tjaa

Jag ligger i min säng funderar, tänker och fantiserar

Om vad kan man undra?

Tankarna virvlar omkring utan något mål

och deras destination vet ingen om.

de bara flackar omkring och skapar ett kaos.

total oreda råder nu i mitt huvud

Är det bra?

Tjaa jag vet inte.

men jag fortsätter ändå utan någon mening

är detta slöseri med tid?

Tjaa jag vet inte.

varför bry sig över huvudtaget?

varför fundera eller spekulera?

Tjaa varför inte

Kylan

Kylan biter mig kraftigt, sorgen dränker mitt förnuft.

Kan inte tänka klart, kan inte förstå.

Kylan sliter mig i stycken, den bryter ner mig totalt.

Sakta försvinner allt, allting som jag byggt upp.

Allting bara försvinner, långt bort: bortom allt liv.

Kylan skakar mig, ruskar mig och får mig att dö.

Förruttnelsen sänker ner mig i min grav.

Kylan har vunnit till slut.

Allting är så konstigt, underligt och helt sjukt.

Känslorna snurrar som virvlarna i mitt rufsiga hår.

sugs ner och försvinner uti evigheten, någonstans.

Ut i ett atmosfäriskt hav där de snurrar i all tid utan mål.

Allting är så konstigt, underligt och helt sjukt.

Mitt förnuft är helt fördrivet och skadeskjutet.

vingarna av liv får inte längre vinden under sig.

Som en stackars vingklippt sate ligger jag i mitt bo.

Ser de andra nå molnen, snuddas vid DET.

orkar inte längre med detta, jag bara orkar inte mer.

trycker ner mitt huvud bland kvistarna och blundar.

Allting svartnar och slutligen når grenen mitt hjärta;

dess taggar botar mitt sorgsenhet.

Ett egendomligt tillstånd

Vad är det som händer, vad är det som sker

blir tokig, inte bara tokig till och med hysterisk.

harklar, hostar och gestikulerar, men inget leder någonvart.

Vad betyder, vad menas med detta tillstånd.

Om jag inte säger något nu förmultnar min tunga till aska

som livets vind sedan stjäl ifrån mig.

Okända vyer

här står jag ensam och lyssnar på ensamheten

mina känslor har vandrat vilse i en skog av ingenting

obetydlighet och existentiella krafter för mig någonstans

jag är vilse, jag befinner mig i ett land utan färger

kommer det att finnas en stig

en väg till ett en värdig existens

borta, vilsen... var är jag

natten faller tätt inpå och mitt inre flyr till det okända

mina tankar, mina känslor, min tro försvinner

vad, vad är det som händer

jag bryr mig inte längre, jag bara flyter

i ett vatten, ett grumligt vatten utan värme

en färd utan mål eller överhuvudtaget ingen skepnad

yrsel, jag känner yrsel

mina känslor för mig till okända vyer:

land som saknar jord och jord som saknar färg

Mitt ego lider

var det här allt

var det här, för fan allt!

jag blir tokig, jag spricker

mina smärtor lindar sig runt mitt liv

smärta?

smärta, det är för fan löjligt

hur kan jag känna smärta

hur kan jag som inte svälter eller misshandlas lida

lida, jag kan inte tro att mitt bortskämda jag kan känna

smärta är dödens doft

känner jag doften

nej, mitt ego lider

vad tror jag om livet egentligen

jag är inte värd denna medömkan

jag borde för fan skämmas

jag borde inte yttra några ord, inte ett ord till

inget mer nu. det är slut

mitt ego har lidit färdigt

Dörren

Jag bär med min smärtas gisslande hemlighet, ett fördärv utan nåd

kring mig, sluten som ett hölje av seg plast, vridande, kvävande allt

Vandrande längst tillvarons korridor, mer vilsen än någonsin går jag fram

letande, sökande efter den rätte dörr som ska leda mig dit jag strävar

Min stig är stenig och kantad av missöden och sånt

Därför tvekar jag långsamt framåt

Den cementerade tillvaron skänker mig blickar av förakt

Ett hängande hot som strävar efter att krossa

Jag borde frukta, men passiviteten har förlamat mina sinnen

sätter mig blundar och väntar på dörrens första kliv

En scen

Kanske något väntar i morgondagen, kanske något vill mig illa

Morgondagens strålar kanske smälter ner mig, får mig att försvinna

Skräcken river i mig, plågar mig ständigt dag som natt

kanske har förnuftet lämnat mig såsom råttan flyr sitt skepp

Jag håller på att bli tokig, jag är helt säker, övertygad

Fången i mitt eget skal, bunden misshandlad tyglad

Smärtan och skräcken skrattar hånfullt mer, mer och mer

Ridåerna faller, ljussättningen tonas ner; ingenting längre synligt

Skådespelet är slut, aktörerna har spelat ut sin roll

alla lämnar denna scen

-----------------------------------------------------

Tillbaka till början