www.larare.at

Språkfilosofi

Språkfilosofi kan delas upp i flera inriktningar

Semantisk inriktning där målet är...

  1. att förstå språklig kommunikation och argumentation
  2. ökad förmåga att analysera argument
  3. förmågan att genomskåda politisk propaganda och reklamspråk

Språklogisk inriktning där målet är...

  1. att förstå hur språk är uppbyggt rent logiskt
  2. att kunna bryta ner språk till logik med hjälp av matematik

Läs mer om Logik

På denna sajt ska vi fokusera på semantiken.

 

Språkfilosofi / Pragmatik
  

Pragmatiken studerar hur språket används i praktiken och hur det relaterar till handlingar och betydelser i kommunikationssammanhang. Pragmatiken fokuserar på betydelsen av språket i sitt sammanhang, och hur det används för att uppnå kommunikativa mål och förståelse mellan talare och lyssnare. Pragmatiken har alltså mål att förstå hur vi använder det för att kommunicera effektivt och hur betydelser och handlingar vävs samman i kommunikativa sammanhang. Genom att fokusera på språkets användning och dess relation till handling och betydelse ger pragmatiken en viktig inblick i hur vi förstår och interagerar med varandra genom språket.

Språket är inte bara är en uppsättning ord och meningar, utan också en handling i sig. Språket används för att utföra specifika handlingar eller åstadkomma effekter i en kommunikativ kontext. Exempel på språkhandlingar inkluderar att be om något, ge information, utfärda ett kommando eller uttrycka en önskan.

De principer och maximer som styr kommunikation i en konversation. Den mest kända teorin om konversationsmaximer är Grice's konversationsmaximer, som föreslår att talare och lyssnare samarbetar för att uppnå effektiv kommunikation. Maximer inkluderar principer som att vara informativ, vara relevant, undvika att vara tvetydig och vara sammanhängande.

Pragmatiska fel, där en talare bryter mot de förväntade konventionsreglerna eller maximer i kommunikationen uppstår ibland vilket är extra intressant. Exempel på pragmatiska fel inkluderar att vara sarkastisk eller ironisk på ett sätt som missförstås av lyssnaren, eller att använda ett uttryck som är olämpligt för situationen.

Användningen av indirekt språk, där talaren uttrycker något på ett subtilt sätt istället för direkt är också av intresse. Indirekt språk kan användas för att uttrycka artighet, ge antydningar eller signalera sociala normer. Pragmatiken analyserar de pragmatiska strategierna som används för att förstå och tolka indirekt språk och de kulturella och kontextuella faktorer som påverkar dess användning.

Pragmatiken betonar alltså vikten av kontexten i förståelsen av språklig mening. Meningen och betydelsen av ett uttryck är inte bara baserat på dess ord och grammatik, utan också på det sammanhang och de referenser som omger det. Pragmatiken undersöker hur kontexten påverkar tolkningen och användningen av språket, inklusive referenser, inferenser och presuppositioner.

 

Språkfilosofi / Mening och referens
  

Många gånger är det praktiskt att skilja mellan mening och referens när det gäller ett ord eller begrepp:

  • Mening är det som uttrycks med språkliga medel,
    d.v.s. det man begriper eller förstår när man hör ordet.
    ex: svensklärare - en som undervisar i svenska.
    Ordets innehåll säger man också.
  • Referens är alla de företeelser eller ting som ett ord refererar till, syftar på.
    ex: svensklärare - den/de fysiska personer som faktiskt undervisar/har undervisat/kommer att undervisa i svenska.
    Ordets omfattning alltså.

Ett klassiskt exempel får förtydliga:
"Morgonstjärnan" har meningen: Den stjärna som lyser/syns på morgonen.
"Aftonstjärnan": Den stjärna som syns på aftonen.
Astronomiska iakttagelser fastslog att dessa två ord har samma referens,
syftar på samma himlakropp, nämligen planeten Venus.

Vissa ord har mening men saknar referens, ex: kentaur, som har meningen hästmänniska men saknar referens, det existerar inga sådana.
Med egennamn förhåller det sig tvärt om, de saknar i dag mening men har referens. Vissa ord har mening men osäker referens, dvs man kan inte med de fem sinnena fastslå existensen, t ex Gud.

Källa

 

Språkfilosofi / Fakta och värderingar
  

I det vetenskapliga språkspelet skiljer man ofta mellan fakta och värderingar. Sådana satser som återger fakta sägs ha sanningsvärde, vilket innebär att de är antingen sanna eller falska. Vilket de är avgörs genom att man jämför utsagan med verkligheten. Säger jag: "Det regnar ute nu", kan satsen prövas genom att man tittar efter hur det faktiskt förhåller sig med den saken. Man säger att man prövar utsagan med hjälp av korrespondenskriteriet.

Satser med sanningsvärde kallas teoretiska satser. De är av två slag:

1. Syntetiska satser

Satser som prövas med hjälp av korrespondenskriteriet.

t.ex: Alla ungkarlar är rödhåriga.

För att avgöra om satsen är sann måste jag undersöka hur det ligger till med ungkarlars hårfärg. Det räcker om jag hittar en enda ungkarl som inte är rödhårig för att avgöra att satsen är falsk.

Att använda sig av korrespondenskriteriet innebär alltså att man jämför satsens mening med dess referens, alltså den empiriska verkligheten.

2. Analytiska satser

Satser som prövas med hjälp av koherenskriteriet.

t.ex: Alla ungkarlar är ogifta män.

I detta fall behöver jag inte undersöka alla ungkarlar. Om jag har följt språkspelet så är satsen sann. Ungkarl betyder ju ogift man.

Ytterligare ett exempel får belysa resonemanget:

Alla systrar är manliga släktingar.

Denna sats är falsk eftersom syster i bokstavlig bemärkelse betyder kvinnlig släkting, eller ännu mer exakt kvinnligt syskon. Satsen är alltså motsägelsefull, den hänger inte ihop logiskt, den är inkoherent.

Att använda sig av koherenskriteriet betyder alltså att undersöka att satsens mening inte strider mot den mening som satsens delar var för sig har.

Satser som saknar sanningsvärde kallas ateoretiska. De vanligaste är:

Expressiva satser

Satser som uttrycker åsikter.

t. ex: Detta är en bra bil.

Uppfattningen om vad som är en bra bil skiftar. Stryker man ordet bra blir satsen teoretisk.

Preskriptiva satser

Satser som innebär uppmaningar.

t.ex: Alla bör köra Volvo. Stäng fönstret!

En sats som ser teoretisk ut kan i ett visst sammanhang vara preskriptiv.

t. ex: Dörren är därborta!

Talsituationen kan vara sådan att den som uttalat satsen inte enbart avser att informera om var dörren är belägen, utan i själva verket uppmanar den tilltalade att avlägsna sig genom denna dörr.

Interrogativa satser

Satser som uttrycker frågor.

t.ex: Är fönstret stängt? Är detta en bra bok?

Performativa satser

Satser som genom att sägas förändrar verkligheten.

t.ex: Jag lovar att komma på lördag.

Genom att uttala den satsen går jag något mer än bara uttalar den, jag förbinder mig också att komma på lördag. Jämför följande två talsituationer:

    • Läraren säger till sin grupp i svenska: "Läxan till på fredag är avsnittet Språkfilosofi".
      • I satsen skapas läxan då läraren uttalar satsen, själva uttalandet så att säga konstituerar (gör) satsen, läxan blir till då läraren säger satsen. Den satsen är performativ.
    • En av eleverna i samma grupp säger till en annan, som inte deltagit,
      då läraren gav läxan: "Läxan till på fredag är avsnittet Språkfilosofi".
      • I satsen däremot är informerande; den informerar eller hävdar något. Den satsen är teoretisk.

Språksituationen avgör således vilken sats det rör sig om. Andra exempel på performativa satser är:

När en präst under den kristna dopritualen uttalar satsen:

"Härmed döper jag dig till Kjell MacDowall", eller en ordförande säger:
"Härmed förklarar jag mötet öppnat/avslutat".

Enligt språkspelsteorin  är ett ords eller en sats mening ungefär detsamma som användningen av ordet i satsen.

Den filosofiska grammatiken liknas vid en uppsättning spelregler för hur ord och satser får användas.

Att förstå ett ord rätt är att använda det rätt i språkspelet. Satser har betydelse och funktion. Man skiljer således mellan:

  • Teoretiska satser
    • har deskriptiv betydelse eller mening (beskriver något)
    • har informativ funktion (används för att informera)
    • har sanningsvärde (är sanna eller falska)
  • Ateoretiska satser
    saknar sanningsvärde
    (det är inte meningsfullt att säga att de är sanna eller falska)
    har andra funktioner än att enbart informera, t ex:
    • uttrycka känslor
    • uttrycka värderingar
    • uppmana
    • fråga

Källa

 

Språkfilosofi / Talhandlingar
  

När man använder språket tänker man sig att man utför olika talhandlingar.
För att förstå kommunikationen rätt bör man därför när det gäller utsagor skilja mellan:

  • sakinnehållet
    som är själva utsägandet av satsen
    t. ex. " Solen lyser från en klarblå himmel"
    och som kan förstås genom satsens mening och referens
  • kraft
    som är vad jag vill
    • uttrycka (avsikt) med satsen
      t. ex.
      att jag vill åka och bada i stället för att måla fönster
      Det som uttrycks är sändarens avsikter, känslor, vilja
    • uppnå (appell) med satsen
      att vi åker till stranden i stället för att måla
      Här ligger tyngdpunkten på mottagaren .

Det är alltså viktigt att såväl när man själv skriver eller talar som när man läser eller lyssnar försöka att inte bara tolka utsagans uttryck utan också dess kraft.

Olika språkspel betonar olika sidor av talhandlingen olika mycket:
 

  • En vetenskaplig text
    Här dominerar sakinnehållet
     
  • Poesi
    Här är kraften viktigare
    • särskilt uttryckssidan
      tyngdpunkten ligger alltså på sändaren
       
  • Reklam
    Här är också kraften viktigast
    • särskilt appellsidan
      tyngdpunkten ligger på mottagaren

Ett meddelande som: "Svag is" kan analyseras som:
 

  • Sakförhållande
    Isen är svag
  • Apell
    Gå inte på den

Utropet: "Aj!"
 

  • Har kraften på uttryckssidan

Medan "Hjälp!"
 

  • Har kraften på appellsidan

Källa

 

Språkfilosofi / Språkfilosofisk humor
  

Det är alltid roligt med lite roligheter och här kommer ett citat från Simpsons som kan användas vid språkfilosfiska diskussioner:

Bart: What is the mind? Is it a system of impulses or is it something changeful?

Homer: Relax, what is mind? No matter. What is matter, never mind. hahahahha.

Bart: Thanks dad.

Och här kommer en engelska variant (där det språkfilosofiska inslaget försvinner vid en översättning):

Premise: Geological events produce rock.

Premise: Rock is a type of music.

Conclusion: Geological events produce music.

Och avslutningsvis en ordvits:

Alla kan göra en tavla, men för att göra en ram krävs det list!

 

Roligheter kopplat till språkfilosofi

Språkfilosofi / Språklek 1: syllogism
  

I en lek med Aristoteles gycklar Woody Allen den kända Syllogismen (En deduktiv härledning där man kan dra en slutledning utifrån två premisser): "Alla människor är dödliga, Sokrates är människa alltså är Sokrates dödlig"

"Alla människor är dödliga; Sokrates var dödlig; Alltså: alla människor är Sokrates." Woody Allen

Egna exempel:

"Om jag har en (frisk) hand har jag fem fingrar - har jag fem fingrar har jag en hand."

"Om jag begått ett grovt brott hamnar jag i fängelse - sitter jag i fängelse har jag begått ett grovt brott."

Nu är det din tur att skapa en syllogism.

 

Språkfilosofi / Språklek 2: klockan
  

Klockan går men klockan kan också krypa. Men klockan kan vare sig gå eller krypa, den är oftast på en och samma plats, t.ex. på väggen eller på armleden. Visaren däremot, framför allt på en analog klocka, roterar på en, oftast platt och cirkulär, yta. Klockan som objekt rör sig alltså ingenstans medan dess funktion är att visa hur tid skenbart rör sig framåt. Den ska inte utgöra eller vara tid utan visa tid så att vi kan förstå hur den kan delas upp och att den fortlöper, samt hur ett dygn är uppdelad i tidszoner: sekunder, minuter, timmar och natt och dag. Den kan aldrig bli ett subjekt.

Analoga klockor har ett urverk, antingen mekaniskt eller digitalt. Och om klockan går fel, som om den gått vilse, ställer man om den. Man ställer alltså en klocka... så att den ska stå upp? Ibland, men långt ifrån alltid. Och om klockan stannar? Är den död då?! Kan en klocka leva; existera? Tid existerar väl? Klockan tickar, har i princip en kontinuerlig puls vilket kan jämföras med ett hjärta vilket visar på liv. Men en klocka är inte ett levande väsen, kan ju inte leva.

Och om klockan spelar på sista versen? Hur gör man då? Köper en ny? Eller om klockan är dålig och visar fel tid? Bästa möjliga klocka som alltid visar rätt tid är atomklockan men det är ingen som har ett sådant på väggen eller på sin armled. Så om klockan innehåller ett urverk, antingen mekaniskt eller digitalt är det kanske sekundärt. För klockans främsta funktion är att visa tid, inte utgöra tid. Så många av uttrycken ovan är metaforer, bildliga liknelser, talesätt, språkliga konstruktioner vilket måste innebära att all förståelse är avhängig språklig kompetens, eller?
Nu är det dags att definiera en klocka. Vilka ord behövs för att beskriva en klocka? Utseende och funktion? Existens och essens (för att låna Sartres uttryck)?

 

Nu är det din tur att filosofer kring ett ord.

 

Språkfilosofi / Diskussionsunderlag
  

Uppgift 1: sätt ut citationstecken i följande sats: Filosofilärare har fjorton bokstäver och filosofiläraren undervisar i frihet

Uppgift 2: använd de tre olika aspekterna för att analysera ”Sveriges kung”, ”Maria” och ”Min fil”

Uppgift 3: Analysera satsen ”i år var Kenta jultomte igen, så nästa år tror inte ungarna på tomten mer”

Uppgift 4: skriv ner en sats som refererar till två skilda saker/objekt.

Uppgift 5: skriv ner 5 mångtydiga ord

Uppgift 6: Diskutera följande: filosofiprov som består av en enda fråga: "Är det här en fråga?" Då en elev svarar: "Om det här är ett svar."

 

Språkfilosofi / Lektionsförslag
  

Vad är språk? Ord – begrepp – ting, universaliestriden, referens – betydelse, mångtydighet – vaghet.

Kort om relationen ord – sats muntligt inför klassen: Med ord skapas/bildas satser, men för att få kallas sats måste orden ställas samman enligt grammatiska regler och innehålla en mening som vi kan begripa; då är satsen meningsfull. En sats kan också vara formellt meningslös; en mening som inte följer grammatiska regler och som vi inte kan begripa (utan att anstränga oss och tolka in andra värden).

Skriv upp på tavlan: ”En fågel var din fot i mina händer” (Hjalmar Gullberg)

Fortsätt: vi förstår alla ord separerade från varandra: vi vet vad en fågel är, hur en fot ser ut och vi vet vad det innebär att ha något i händerna, men är satsen begriplig? Ja, om vi tolkar den: Satsen förmedlar en upplevelse till oss. Hennes fot var bräcklig och fin som en fågel. Han behandlade den varsamt som man handskas med en skadad fågelunge. Orden förmedlar en mjukhet och ömhet. En meningslös sats är t ex ”Ghilazaritz aihve burumdididi”

Skriv upp på tavlan: ”filen”, ”i”, ”banan”, ”jag”, ”ha”, ”brukar” (eller papperslappar).

Är det här en sats? Nej det är en uppradning av disparata/osammanhängande ord. Orden ger oss ledtrådar, men vi begriper inte deras inbördes relation mer att man kan gissa sig fram hur man skulle kunna bilda en sats som är meningsfull. Vi tar orden; ordnar dem på följande sätt: ”Jag brukar ha banan i filen” och vips så har vi en meningsfull sats.

Varför använder jag citationstecken om varje ord i uppradningen av orden och bara citationstecken kring början och slutet i satsen? Vid uppradningen har orden ingenting med varandra att göra förutom att de alla är just ord; ordet ”fil” kan vid detta stadium betyda både matfil, verktygsfil, datafil och bilfil (ordet är mångtydigt: det kan betyda eller referera till flera olika saker/objekt). I senare skede sätts ordet i ett sammanhang (som del i en begriplig sats) som bestämmer dess betydelse. Man använder citationstecken kring ordet i fråga om man enbart diskuterar ordet, inte vad det syftar på/pekar på. När citationstecken används i satsen så diskuteras satsen och inget annat. Satser bär en mening. Satser är meningsfulla, men de kan också vara meningslösa: ”En fågel var din fot i mina händer” är alltså en formellt meningslös sats, ”Ghilazaritz aihve burumdididi” en meningslös sats och ”Jag brukar ha banan i filen” en meningsfull sats. Finns det satser som både är meningslösa och meningsfulla? Ja. T ex

Skriv på tavlan: Gud är god” – För den kristne är den förstås sann (för denne tror att Gud finns), för ateisten (en person som förnekar Guds existens) däremot är den meningslös i och med att ateisten inte kan hävda att satsen är falsk (då han accepterat Guds existens). Satsen ”Gud är god” blir just meningslös i och med att ordet ”Gud” saknar referens. Det betyder att det inte finns någon sak/objekt som ordet ”Gud” syftar på/pekar på.

Skriv på tavlan:

Syftar till, refererar till eller pekar på

Ordet Saken/subjekt

Det betecknande Det betecknade

”Banan” Bananen (som vi kan se, känna och lukta)

En viss kombination av tecken Föremålet för denna teckenkombination

Bokstavskombinationen eller teckensymbolen hjälper oss att bearbeta det vi upplever (objektet) med våra sinnen och/eller upplever med våra känslor. Finns det objekt som egentligen inte finns? Finns det ord som saknar referens? Finns det ord som syftar till eller pekar på något icke-existerande?

Vi kan börja med att fråga: vem tror på jultomten?

Vem har sett en enhörning, eller en kentaur eller en sjöjungfru?

Som tur är är människan så oerhört uppfinningsrik och kapabel att töja lite på verkligheten för att förstå den; alltså tolka den utifrån de erfarenheter vi bär på; vi gör likadant som vi gjorde tidigare med Hjalmar Gullbergs diktutdrag: vi använder vår fantasi! En enhörning är en häst med ett horn i pannan, En kentaur är en sammansmältning av en människa och häst (man med hästkropp) och en sjöjungfru är en kvinna med fiskstjärt.

Kan det motsatta finnas? Finns det en sak/objekt som har ett stort antal ord (inom citationstecken)? Ja, synonymer: flicka, tös, gusse, brud, tjej, brutta, pingla, puuma. Kan ni komma på fler?

Vi har alltså kommit fram till att det finns tre olika aspekter; tre olika sätt att uttolka ett ord:

Ordets språkliga form ”banan”

Ordets referens bananen (på bordet)

Ordets betydelse frukten banan

 

Morrord – spinnord, teoretiska – ateoretiska satser, satsers funktioner, sakpåstående – värdesatser

Kan en man vara hora? Nej, han är horbock. Vilket känns värre att vara?

Kan ordet ”död” vara ett spinnord? Ja, om man blivit av med en plågoande eller någon man tyckte illa om.

Uppgift 1: ordna orden så att det mest positiva spinnordet är först och det mest negativa morrordet är sist.

 

Tolkning – precisering – definitioner (här vill jag hellre ha vaghet – bra introduktion till diskussionen kring precisering och definitioner)

Skriv på tavlan:

Ung

Gammal

Nyheter

Lång

Kort

Fyll sedan i: 40 år ung, tio år gammal, gårdagens nyheter, lång som en tändsticka, kort århundrade

Diskutera: hur länge är man ung och när blir man gammal och hur länge är något en nyhet och hur långt är långt och hur kort är då kort? Dessa begrepp är vaga; de måste definieras.

Lexikalisk definition = finns i Svenska Akademins Ordlista

Explikativ definition = finns i uppslagsböcker

Tolkning:

Skriv på tavlan:

Min vän

Min kompis

Min polare

Min kamrat

Vad för sorts relation handlar det om i varje enskilt uttalande?

Skriv på tavlan: ”Bengt kysste mig” – kan det tolkas på olika sätt?

 

Språkfilosofi / Innehållsförteckning
  

Introduktion

Mening och referens

Fakta och värderingar

Talhandlingar

Språklek

Språklek 2: klockan

Diskussionsunderlag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2013)