Ekosofi, även kallad för ekologisk filosofi, ser allt levande som en helhet, och enligt dessa är människan inte naturens självklara höjdpunkt. Naturen har enligt ekosofer ett egenvärde. Åskådningen kan ses som en form av normativ etik.
Ekosofi står för en helhetssyn på människans förhållande till naturen. Ordet kommer av de grekiska orden "oikos" - hus eller hushållning och "sofia" - vishet och kan uttydas som "visheten om huset" eller "visheten om naturens hushållning".
En av ekosofins främsta företrädare är Arne Næss som hävdar att varje varelses rätt till självutveckling. Målet för detta, självrealisering, blir därmed det centrala begreppet.
Skillnaden är att individualitetstänkandet nu inte bara gäller människan utan alla levande varelser, självrealiseringen skulle, enligt dessa, kunna vara målet för alla "levande väsen". Uppfattningen att allt har en själ eller ett psyke har förfäktats av främst vissa idealister inom västerländsk filosofi, och uppfattningen uppvisar även likheter med buddhismen.
Åskådningens anhängare kan se den som en humanism som överskrider sig själv och därför inte längre är en egoistisk och egocentrisk "människoism" utan ett tänkande och kännande som solidariserar sig med världen i dess helhet. Det mänskliga har förenat sig med "det omänskliga" till samverkan, symbios, synergi.
Ekosofer förespråkar ett jämviktssamhälle som kämpar mot miljöförstöring och kämpar för en hållbar utveckling där man inte förbrukar mer än nödvändigt av jordens resurser, de menar att människan inte får förgripa sig på naturen.
Källa 1
och Källa 2
Läs mer om Arne Naes
, Peter Singer
,
Skillnaden mellan ekosofi och ekologi är att ekosofin diskuterar hur vi ska handla medan ekologin ger oss fakta; ett sakförhållande. Också värderingsfrågan och det etiska förhållningssättet inlemmas (ingår i) i ekosofin samt kopplingen till oilka filsofiska och historiska idéströmningar.
Det samhälleliga och demokratiska förhållningssättet är starkt kopplat till handlande; alltså är ekosofin en praktisk tillämpning. För att samhället ska fungera måste det grundas på medkänsla och motverka egenintresse, ekonomiska intressen och ren skär egoism. Vi måste måste motverka miljöförstöring och olika former av förtryck som t ex plågsamma djurförsök och livsmedelsindustrins "djurfabriker". Vi ska sträva efter en värld präglad av medkänsla som drivkraft som stimulerar till ett samhälle där alla människoliv, djur och växter är lika värda.
Vi måste värna om både miljö och djur. Vi måste inse att vi inte står över naturen och djuren utan alla är del av samma helhet. Som en del av naturen måste vi med hjälp av kunskaper sträva efter en mer modern och framför allt hållbar ekologi.
Det råder ständig växelverkan mellan människor, djur och miljö. De olika delarna i t.ex. ett ekologiskt system påverkar ständigt varandra, vilket gör det svårt att förutse konsekvenserna av påverkan av ekosystemet. För att öka förståelsen för orsakssammanhang bör vi bli mer medvetna över samspelet mellan människor, djur och miljö.
Enligt Arne Naess (norsk ekosof) är iIdentitet något som utvecklas i samspel och växelverkan med miljön och då utvecklas en känsla av samhörighet med naturen. Ett slags självförverkligande som bara kan ske i samspel mellan människor, djur och miljö.