Filosofer

Filosofer A - K Theodor Adorno Hannah Arendt Aristoteles Aurelius Augustinus Alexander Bard Simone de Beauvoir Jeremy Bentham George Berkeley Edmund Burke Judith Butler Albert Camus Christine de Pizan Patricia Churchland Demokritos Jacques Derrida René Descartes Diotima Epikuros Paul-Michel Foucault Gottlob Frege Miranda Fricker Milton Friedman Hans-Georg Gadamer Friedrich Hegel Martin Heidegger Herakleitos Hildegard av Bingen Thomas Hobbes David Hume Edmund Husserl Hypatia Immanuel Kant Ellen Key Søren Kierkegaard Thomas Kuhn Filosofer L - Z Gottfried Wilhelm von Leibniz Claude Lévi Lévi-Strauss Jean-François Lyotard John Locke Lovelace Augusta Ada Karl Marx Todd May John Stuart Mill Montesquieu Arne Næss Friedrich Nietzsche Robert Nozick Platon Karl Popper Pythagoras Janet Radcliffe Richards Ayn Rand John Rawls Bertrand Russell Jean-Jacques Rousseau Jean-Paul Sartre Arthur Schopenhauer John Searle Peter Singer Adam Smith Sokrates Baruch Spinoza Charles Taylor Thales Thomas av Aquino Simone Weil Ludwig Wittgenstein Susan Wolf Mary Wollstonecraft Zenon Slavoj Žižek A - J A B C D E F G H I J K - T K L M N O P Q R S T U - Ö U V W X Y Z Å Ä Ö

Här har jag samlat några få filosofer som haft stort inflytande på filosofin i stort.

Ordmoln.

E-books

Bildspel

Filosofer / Theodor Adorno

Enligt Theodor Adorno våldför sig människan på naturen med hjälp av teknologi. Då människan är en del av naturen och samtidigt bekämpar densamma så blir resultatet att människan bekämpar sig själv, sitt sanna jag. Kampen mot naturen medelst teknologi, som skulle befria människan från lidande, har i det moderna industrialiserade samhället blivit orsak till lidande. Den alienation som Marx beskrev är ett exempel på detta lidande. Den teknologi som skulle befria människan från naturens tvång har istället tvingat in henne i ett samhällstvång genom att hon måste underordna sig produktionsapparaten (lönearbeta)och underkasta sig systemet för lag och ordning. Adorno menade att den civiliserade människans syn på sig själv är en förfalskning och med en förfalskad syn på sig själv kan man inte leva ett riktigt liv. Människan måste minnas sig själv som natur. Att vara "civiliserad" innebär att förtrycka sin natur; detta är hämtat från Sigmund Freud som menar att människan förtrycker sin natur (detet) genom att kontrollera sina instinktiva (djuriska) impulser. Denna kontroll består i särskilda tabun som kan variera olika kulturer emellan men som får som resultat av ett 'jag' som ställer sig "utanför" naturen. Då människan i sanning är del av naturen så innebär våldet mot naturen våld emot mänskligheten själv.

Källa

.

Filosofer / Hannah Arendt

Arendt ser politiskt engagemang som något naturligt mänskligt; en mänsklig aktivitet och jobbar med frågor som totalitarism, revolution och frihetens natur. Hennes filosofi är fenomenologisk och menar att vi är i världen som politiska varelser. Hannah Arendt var en tysk-amerikansk politisk teoretiker och filosof som verkade under 1900-talet. Hennes filosofi och politiska tänkande behandlar centrala frågor om makt, politik, demokrati, frihet och mänsklig handling.

Arendt betonade vikten av pluralitet, det vill säga att människor är unika individer med olika erfarenheter och perspektiv. Hon ansåg att politiken bör vara en arena för möte och dialog där människor kan uttrycka sina åsikter och delta i det gemensamma beslutsfattandet. Offentligheten spelar en avgörande roll för att främja politiskt engagemang och demokratiskt deltagande. Hon betonade vikten av mänsklig handling och frihet som inte bara är en inre upplevelse utan manifesteras genom att människor agerar tillsammans och tar ansvar för sina handlingar. Hon identifierade tre grundläggande mänskliga aktiviteter: arbete (att producera och upprätthålla våra fysiska liv), arbete (att tillverka saker i världen) och handling (att interagera med andra människor och påverka världen genom våra handlingar).

Arendt skilde mellan makt och våld. Makt för henne handlar om förmågan att agera tillsammans och förändra världen genom ömsesidig överenskommelse. Våld å andra sidan är förstörelse och undertryckelse och kan aldrig leda till verklig politisk förändring. Hon var kritisk mot våldsbaserade politiska rörelser och betonade vikten av fredligt politiskt engagemang. Hon analyserade totalitarismens natur och betonade hur detta system förstörde friheten och förvandlade människor till massor utan individuell röst och ansvar. Hon myntade begreppet "banalitetens ondska" för att beskriva hur vanliga människor kan delta i ondska utan att reflektera över sina handlingar eller ta moraliskt ansvar.

Arendt förespråkade ibland civil olydnad som ett sätt för människor att protestera mot orättvisa och auktoritära regimer. Hon trodde att individens ansvar för att agera i enlighet med sin egen moraliska övertygelse var avgörande för att bevara friheten och rättvisan i samhället. Hennes filosofi och politiska tänkande fortsätter att vara inflytelserikt och har bidragit till diskussioner om demokrati, frihet och moraliskt ansvar. Hennes verk, inklusive "The Human Condition" (Mänskliga villkor) och "The Origins of Totalitarianism" (Totalitarismens ursprung), har lämnat ett betydande bidrag till politisk teori och sociala vetenskaper.

Läs mer på https://www.iep.utm.edu/arendt/

 

Filosofer / Aristoteles

Aristoteles (384 f.Kr. - 322 f.Kr.) var en grekisk filosof som syslade med många ämnen; fysik, metafysik, poesi, teater, musik, logik, retorik, politik, etik, biologi och zoologi. Tillsammans med Platon och Sokrates (Platons lärare) är Aristoteles en av de viktigaste figurerna inom västerländsk filosofi. Aristoteles syn på fysik sträckte sig långt in på renässansen. Inom biologin rättades hans observationer först på 1800-talet. Hans verk innehåller den tidigast kända formella studien av logik, vilket inkorporerades under sent 1800-tal inom formell logik. Inom metafysik har aristotelism haft ett stort inflytande på filosofi inom islam och judendom under medeltiden, och fortsätter att påverka kristen teologi, särskilt östortodox teologi och den skolastiska traditionen inom Katolska kyrkan.

Källa

Hur vet en ek att den ska bli en ek och inte något annat träd? frågar sig således Aristoteles. Och svaret blir att i ekollonet finns det som bestämmer att det ska kunna utvecklas till just en ek (och följdriktigt i grankotten det som bestämmer att den kan bli en gran).

Aristoteles laborerar med fyra begrepp:

• materia, som är materialet, som t ex eken består av
  
• form, som kan liknas vid själva ritningen av i detta fall en ek
  
• möjlighet eller potentialitet, som ska förstås så att i det material,
  som ryms i ekollonet finns en möjlighet att bli ek
  
• verklighet eller aktualitet, som är den förverkligade möjligheten,
  som alltså inträffar om eken får utvecklas efter sina möjligheter,
  om ekens material således förverkligar sin form

Det ekollon som hamnar i god jord och inte kvävs av konkurrerande växtlighet eller utsetts för annan yttre påverkan i form av gnagande djur eller beskärande människor, då det har börjat utvecklas till fullvuxet träd, förverkligar sina möjligheter och blir ett träd med ekens typiska form och egenskaper.

På ett liknande sätt kan man tänka sig att en människa under sitt liv får mer eller mindre goda förutsättningar att förverkliga sina möjligheter.

Också i sin syn på konsten skiljer sig Aristoteles från Platon. Aristoteles ser inte konstverken som kopior av kopior utan i stället så att de avbildar själva formen, dvs tar fasta på det allmängiltiga.

När det gäller hur vi ska bedöma om ett litterärt verk har värde eller inte så handlar det alltså om att klargöra om det uttrycker något allmängiltigt, dvs något som gäller många och inte bara några enskilda, och som kan förstås inte bara av en samtid utan också säga senare tider något.

Medan Platon alltså ansåg att konstverket endast var en kopia av en kopia menade Aristoteles således att det goda konstverket avbildade själva formen eller idén.

Aristoteles tankar har kommit att påverka vår uppfattning när vi talar om att ett verk är en klassiker eller när vi tror att det kan bli det.

Av en klassiker förväntar vi oss att den ska gestalta allmänmänskliga problem och ha något att säga människor i alla tider och på de flesta platser.

Författaren kan liknas vid bildhuggaren, som står vid sitt stora marmorblock. Den lille pojken kommer förbi och frågar: "Vad letar farbror efter"? Svaret kan bli: "Formen"!

Det var Aristoteles som skilde på de tre genrerna:

• epik
• lyrik
• dramatik

Han klargjorde vad som utmärkte dessa tre former av litteratur. Högst värderade han tragedin och i samband med den använde han sig av begreppen:

• peripeti, som betyder omkastning och refererar till den förändring som alltid sker mot slutet av tragedin, alltså den vändpunkt som utgör dramats höjdpunkt och leder mot det tragiska slutet.
  
• katharsis, som betyder rening och syftar på vad huvudpersonen i tragedin uppnår genom det lidande han utsetts för. Denna rening gäller också publiken, som påverkas av handlingen på ett personligt plan. Genom att konfronteras med dramats tragiska förlopp och förstå huvudpersonens öde och konflikter renas åskådaren till en större klarsyn vad gäller vad det innebär att leva över huvud taget och blir därigenom en bättre människa.

Man har tolkat Aristoteles tankar så att dramat skulle ha en terapeutisk funktion vad gäller åskådarna och alltså leda dem till större självinsikt och bättre förståelse av vad det innebär att leva som människa.

Det drama som Aristoteles ansåg som mest föredömligt är Sofokles Kung Oidipus. Bestämmande för hela förloppet är den spådom som säger att Oidipus ska döda sin fader och äkta sin moder. De inblandade försöker med alla medel undgå sitt öde men förgäves. Den tragiska ironin ligger i att det är Oidipus själv som utreder det brott han inte har någon aning om att han har begått. Sofokles arbetar med två viktiga föreställningar:

• ananke,
  som är ödestvånget
  
• moira,
  som är människans ofrånkomliga livslott
  och som kan medföra fruktansvärda lidanden för den enskilde.

Källa

.

Instuderingsfrågor till Aristoteles

1. Vad innebär Aristoteles lösning av detta problem?
2. Hur förklarar alltså Aristoteles tillkomsten av en julgran?
3. Hur skiljer sig Aristoteles syn på konsten från Platons?
4. Vilka tre huvudgenrer tänkte sig Aristoteles?
5. Vad menas med peripeti?
6. Vad innebär den terapeutiska tolkningen av Aristoteles katharsisbegrepp?
7. Vad menas med ananke?
8. Vad innebär moira?

Fakta:

• Aristoteles (www.filosofer.se)
• Minibio (Youtube)
• Aristoteles på The Philosophy Net
  

Filosofer / Aurelius Augustinus

Aurelius Augustinus (354 - 430) var biskop i Hippo Regius och filosof, teolog, retoriker och kyrkofader. I sin filosofi var Augustinus mycket påverkad av nyplatonismen, en rörelse, inspirerad av Platon, som uppstod under det andra århundradet efter Kristi födelse. Nyplatonismen hävdade att det högsta väsendet var 'Det ena', en fullkomligt god och själslig varelse. Det ena är också den fullkomliga verkligheten. Alla ting som till exempel människornas kroppar och själar, ligger på en graderad skala mellan Det ena (det goda) och materien (det onda). Eftersom Det ena är den högsta graden av verklighet, får rimligtvis materien som ligger längst bort, lägst verklighetsgrad – det onda är overkligt. Denna filosofi inspirerade Augustinus, som i sin tolkning av nyplatonismen ersatte Det ena med Gud. Det blev nu enkelt att förklara teodicéproblemet – varför Gud som är så god skapat en värld med ondska – genom att hävda att det onda saknar verkligt vara. Allt gott härstammar från Gud, men han kan inte ta ansvar för det som saknar godhet – det som saknar verklighet. Det onda i världen är frukten av människornas fria vilja, som vänt sig bort från Gud.

Källa

Fakta:

• Augustinus (www.filosofer.se)

Filosofer / Alexander Bard

Alexander Bards filosofi kan sammanfattas som en form av posthumanism och transhumanism. Han argumenterar för att teknologi och digitalisering har en avgörande roll i utvecklingen av människans medvetande och att det är möjligt att transcendensera våra biologiska begränsningar genom att integrera teknologi i vår kropp och vårt medvetande.

En central del av Bards filosofi är tanken att vi genom teknologisk utveckling kan skapa en framtid där vi kan övervinna begränsningarna i våra fysiska kroppar och begränsade medvetandekapaciteter. Han ser teknologi som ett verktyg för att utveckla oss själva som individer och som art.

Bard menar att vår identitet och medvetande inte är begränsade till vår biologiska kropp utan kan överföras och lagras i digital form. Han förespråkar idén om att vi kan skapa en slags digital onsterbilitet genom att lagra vårt medvetande i en digital form och överföra det till andra kroppar eller virtuella världar.

Han har också framfört tankar om att det finns en koppling mellan teknologi och mänsklighetens evolution. Han ser teknologins framsteg som en naturlig fortsättning på den biologiska evolutionen och tror att det är vår uppgift att fortsätta utveckla oss själva genom att integrera teknologin i vår existens.

Sammanfattningsvis kan man säga att Alexander Bards filosofi betonar vikten av teknologisk utveckling och digitalisering för att övervinna våra fysiska och medvetandemässiga begränsningar. Han förespråkar en framtid där människan kan transcendensera sin biologiska natur och skapa en ny form av existens genom integrationen av teknologi och medvetande.

Alexander Bard

 

Filosofer / Simone de Beauvoir

Simone Lucie-Ernestine-Marie-Bertrand de Beauvoir,1908 - 1986, var en fransk intellektuell, författare, filosof, existentialist och feminist. Hennes filosofi beskrivs som en blandning av fenomenologi, existentialism och feminism.

Hennes mest kända bok Det andra könet, som är en av feminismens centrala klassiker, handlar om kvinnans olika roller, hennes utveckling, kvinnoförtrycket, och vad det innebär att vara kvinna.

Ur ett historiskt perspektiv förklarar de Beauvoir hur kvinnans roll som "den Andre" skapats och återskapats genom tiderna och konstaterar att "man föds inte till kvinna, man blir det".

Simone de Beauvoir hävdar att miljön för flickor och pojkar hjälper till att forma våra könsroller. Flickornas fysiologi, könsorgan och sexualitet omgärdas av tabun vilket leder till att de hämmas, medan pojkar uppmuntras att ta för sig och utöva både handlingskraft och sexualitet.

Under uppväxten uppmuntras flickan till passivitet medan pojkar ska vara aktiva, vilket leder till att klickor inte vågar lita på sin egen styrka, inte vågar företa sig saker och minst av allt: vågar revoltera!

Bearbetad källa

Läs mer om Beauvoir på The Philosophy Net

 

Filosofer / Jeremy Bentham

Jeremy Bentham var en brittisk filosof, jurist och förespråkare för utilitarismen. Han levde under 1700- och 1800-talet och var en framstående tänkare inom den liberala traditionen. Hans filosofi är grundad på principen om utilitarism, som betonar att handlingar bör bedömas utifrån deras konsekvenser och deras förmåga att maximera lycka och minimera lidande för det största antalet människor. Enligt Bentham är det den allmänna nyttan eller välfärden som är det viktigaste målet för moraliskt rättfärdiga handlingar.

Bentham utvecklade en kvantitativ metod för att bedöma lycka och lidande baserat på njutningens och smärtans intensitet och varaktighet. Han menade att människor strävar efter att maximera njutning och minimera smärta och att samhället bör inrättas för att främja detta mål. Han betraktade människor som rationella varelser som handlar utifrån sina egna intressen. Han betonade vikten av att fatta beslut baserat på kalkylerad rationalitet och maximala fördelar, både för individerna och för samhället som helhet.

Bentham var en förespråkare för rättigheter och rättsstatsprincipen. Han ansåg att lagar och institutioner bör utformas för att skydda individens rättigheter och främja den allmänna nyttan. Han var också en kritiker av orättvisa och godtyckligt styre. Han var engagerad i sociala reformer och förespråkade politiska och juridiska förändringar för att förbättra människors liv. Han använde sig av nyttoanalys för att bedöma olika politiska och sociala åtgärder och argumenterade för att beslut bör fattas utifrån deras förmåga att maximera lycka och välfärd.

Läs mer om Bentham på The Philosophy Net

Filosofer / George Berkeley

George Berkeley (1685 - 1753) var en irländsk filosof (empiriker, fenomenalist och kunskapsidealist) och biskop. Berkeley ansåg att den tidens materialistiskt inriktade filosofi och vetenskap hotade den kristna livssynen och räknas som en av de tre stora brittiska empirikerna, med John Locke och David Hume.

Berkeleys främsta filosofiska bidrag var utvecklandet av teorin han kallade "immaterialism" (senare kallad subjektiv idealism av andra). Denna teori sammanfattade han med hjälp av uttrycket esse est percipi ("att vara är att uppfattas"). I denna teori hävdar han att individer bara direkt kan känna sinnesintryck och idéer om objekt, inte abstraktioner som "materia". Motsatta ståndpunkter finns hos exempelvis i materialismen, eller även hos en idealist som Platon. Berkeleys idealism innebar att den objektiva verkligheten utgjordes av Gud.

Källa

Fakta:

• George Berkeley (www.filosofer.se)
• Berkeley på The Philosophy Net

.

Filosofer / Edmund Burke

Edmund Burke (1729 - 1797) var en irländsk statsman, filosof och politisk teoretiker och anses av många att vara konservatismens grundare. Han betonade vikten av att bevara traditioner, sociala institutioner och historiskt förankrad kunskap för att säkerställa stabilitet och kontinuitet i samhället.

Burke trodde att samhället var organiserat naturligt i hierarkier och att en samhällsordning baserad på dessa hierarkier var nödvändig för att upprätthålla stabilitet och harmoni. Han ansåg att samhället uppstod genom ett socialt kontrakt mellan tidigare och nuvarande generationer samt mellan nuvarande och framtida generationer.

Han var skeptisk till idén att förnuftet ensamt kunde skapa och förstå sociala och politiska institutioner. Han betonade vikten av praxis och historisk erfarenhet för att forma samhället och staten. Han ansåg att människor skulle dra nytta av att bygga på beprövade institutioner och traditioner, snarare än att genomföra radikala förändringar baserat på abstrakt förnuft.

Burke motsatte sig franska revolutionen och dess ideologiska grundvalar. Han menade att försök att omforma samhället helt baserat på abstrakt teori och doktriner skulle leda till farliga och oönskade konsekvenser. Han betonade istället vikten av att ta hänsyn till historiskt förankrade värden och institutioner för att uppnå politisk stabilitet och social harmoni.

Trots sin betoning på bevarande och traditioner insåg Burke att förändring är oundviklig och nödvändig för att samhället ska kunna utvecklas och anpassas. Han betonade dock att förändringar bör genomföras gradvis och förnuftigt, baserat på empirisk kunskap och pragmatism snarare än på ideologiska abstraktioner.

Han var alltså skeptisk mot demokrati och menade på att staten ska styra och att det är varje medborgares skyldighet att lyda. Han menar på att inte ens en hel livstids erfarenhet är inte tillräckligt för att genomdriva alltför omvälvande reformer. Alltså skulle samhällsutveckling ske långsamt och stegvis.

Filosofer / Judith Butler

Judith Butler,1956-, är en amerikansk professor i retorik och litteraturvetenskap.

Butler ifrågasätter den av samhället styrt dominerande idén att den könsbestämda kroppen måste ha ett givet genus, sexuellt begär och sexuell praktik. Hon hävdar att människans kön och sexualitet är konstituerad och ständigt konstrueras av språket. Vår kännedom om våra egna och andras kroppar kommer inte till genom en naturlig process, utan konstrueras utav psykosociala normer som materialiserar "kvinnor" eller "män". Detta system av tvingande kopplingar refererar Butler till som den "heterosexuella matrisen" som kräver en genusordning med två identifierbara kön.

Butler ifrågasätter också den skillnad som ofta ställs upp mellan biologiskt kön och genus. Hon menar på att det inte finns någon anledning att separera på kön och genus eftersom genus refererar och förhåller sig till ett redan existerande genussystem, inte ett ”underliggande” kön. Könstillhörighet och sexualitet konstitueras alltså genom uttalandet och upprepandet av vissa ord och handlingar. Vår könsidentitet ska ses som ett resultat av våra handlingar. Alltså skapas vår identitet som man eller kvinna performativt dvs. av de handlingar som vi utför.

Filosofer / Albert Camus

Sajt: Albert Camus

Filosofer / Christine de Pizan

Christine de Pizan levde 1364 - 1431 och hon anser att mannen och kvinnan är lika väl utrustade på det själsliga planet. Hon var en framstående tänkare och förespråkare för kvinnorättigheter under medeltiden och anses vara en av de första feministiska författarna i Västeuropa. Hennes filosofi kan sammanfattas enligt följande principer:

Christine de Pizan förespråkade principen om jämlikhet mellan könen och argumenterade för att kvinnor har samma rättigheter och förmågor som män. Hon kritiserade de traditionella fördomarna och stereotyperna om kvinnor och hävdade att dessa var osakliga och orättvisa.

Christine de Pizan insåg vikten av utbildning för kvinnor för att uppnå jämlikhet och egenmakt. Hon betonade att kvinnor borde ha tillgång till samma utbildning och intellektuell utveckling som män. Hon själv var en välutbildad kvinna och använde sin egen bildning för att argumentera för kvinnors rättigheter.

I sina verk framhöll Christine de Pizan positiva egenskaper och dygder hos kvinnor. Hon ifrågasatte den rådande bilden av kvinnor som svaga och moraliskt bristfälliga och lyfte fram deras potential för moraliskt, intellektuellt och kulturellt bidrag till samhället.

Christine de Pizan kritiserade det patriarkala samhällssystemet och de strukturer som begränsade kvinnors frihet och möjligheter. Hon ifrågasatte normerna och institutionerna som underordnade kvinnor och argumenterade för behovet av att ompröva och omforma samhället för att främja jämlikhet och rättvisa.

Hon behandlar alltså människosyn, etik, filosofi och ideologisk politisk makt. Poängterar vikten av kunskap som bidrar till gott omdöme.

Filosofer / Patricia Churchland

Patricia Churchland är en framstående filosof och forskare inom neurovetenskap och filosofi. Hon är känd för sitt arbete inom neurofilosofi, en gren av filosofin som undersöker samspelet mellan neurovetenskap och filosofi.

Churchland har gjort betydande bidrag inom områden som medvetande, moral och etik, och hur de kan förstås med hjälp av kunskap från neurovetenskapen. Hon är särskilt intresserad av att förstå hur vårt neurobiologiska system påverkar vårt beteende och våra moraliska uppfattningar.

I sina verk har Churchland utforskat idéer som hur neurovetenskapen kan bidra till att förstå medvetandet, hur evolutionen kan forma våra moraliska värderingar och hur neurovetenskapen kan ge insikter om rättvisa och moraliska beslut. Hon har också diskuterat förhållandet mellan hjärnan och sinnet och hur neurovetenskapen kan belysa dessa frågor.

Churchland har publicerat flera inflytelserika böcker, inklusive "Neurophilosophy: Toward a Unified Science of the Mind-Brain" och "Braintrust: What Neuroscience Tells Us about Morality". Hon har också varit en framstående röst i debatten om medvetandet och dess relation till hjärnan.

Churchland är professor emeritus i filosofi vid University of California, San Diego, där hon har undervisat och forskat under många år. Hennes arbete har bidragit till att koppla samman neurovetenskap och filosofi och har haft stor inverkan på det tvärvetenskapliga fältet neurofilosofi.

Läs mer på https://patriciachurchland.com/

Filosofer / Demokritos

Demokritos var en grekisk filosof som levde under 400-talet f.Kr. Han var en av föregångarna till atomismen, en filosofisk riktning som förklarade universums natur genom att postulera att allt består av odelbara och odödliga atomer. Nedan följer en översikt över Demokritos filosofi:

Demokritos ansåg att allt som existerar är sammansatt av atomer, som är små, odelbara och oförstörbara partiklar. Han hävdade att dessa atomer är i konstant rörelse och att variationer i deras ordning och kombination ger upphov till olika substanser och fenomen i universum.

Demokritos trodde på determinism, vilket innebär att allt som sker är förutbestämt av tidigare orsaker och naturlagar. Han menade att universum är i ständig rörelse och att allt som händer är resultatet av kausala kedjor av atomer som påverkar varandra.

Demokritos utvecklade även en teori om perception (uppfattning). Han hävdade att perceptionen av föremål beror på att dessa föremål avger atomer som når våra sinnen. Perceptionen sker genom att dessa atomer kommer i kontakt med våra sinnesorgan och ger upphov till en perception av objektet.

Demokritos hade också intressen inom etik och filosofi om själens natur. Han betraktade själen som en samling av fina, runda och glatta atomer, som fanns i hela kroppen och påverkade en persons karaktär och beteende. Han betonade vikten av måttfullhet och harmoni i livet och ansåg att lycka kunde uppnås genom att leva i enlighet med naturens ordning.

Demokritos intresserade sigalltså för atomläran.Läran utgår ifrån att allt i universum består av antingen tomhet eller mycket små elementarpartiklar som kallas atomer (vilket betyder "odelbar").

Sysslade också med matematik (t.ex. att volymen hos en kon eller en pyrami är en tredjedel av den hos cylindern)

Och astronomi (t.ex. att Vintergatan består av ljus från avlägsna stjärnor)

Och etik (ansåg att "gladlynthet" var det högsta goda, och förespråkar för en "måttfull" form av hedonism)

.

Filosofer / Jacques Derrida

Jacques Derrida (1930 - 2004) var en fransk filosof med algeriska och judiska rötter. Han företrädde poststrukturalismen. Inspirerad av bland annat Heidegger introducerade Derrida dekonstruktionen av den västerländska metafysiken. Istället för att förkasta ett filosofiskt system utifrån och komma med en egen ny metafysik som upplevs som mer överensstämmande med verkligheten var Derridas program att godta de metafysiska lösningar som andra tänkare byggt upp (Platon, Marx, Foucault med flera). Hans metod blev att genom en immanent kritik av systemen peka på inkonsekvenser i metafysiken. Derridas projekt blev att visa att samtliga metafysiska system är bemängda med sprickor och motsägelser. Trots detta förkastade inte Derrida idén om metafysiska system, utan såg den snarare som ett projekt som aldrig kan bli fullbordat.

Ett exempel på Derridas dekonstruktion finns i hans läsning av Platons grottallegori. Platon hävdar att alla idéer finns samlade i en idévärld, men idévärlden själv (eller idévärldens idé) utelämnar Platon — den går inte att med logisk konsekvens infoga i systemet. Derrida menar att all metafysik rymmer dessa typer av motsägelser, och att de element som inte passar in ignoreras för att systemet ska gå ihop.

Källa

Fakta:

• Derrida  (Stanford Encyclopedia of Philosophy)

.

Filosofer / René Descartes

René Descartes (1596 -1650) var en fransk matematiker, filosof, vetenskapsman, präst och jurist. Han är mest känd för sin filosofiska sats Cogito, ergo sum ("Jag tänker, alltså finns jag"). I denna sats såg han en säker kunskap, som inte kunde betvivlas. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till. Hans dualism är också välkänd, även om den inte löste problemet med hur anden och materian kommunicerar.

Descartes ifrågasatte allt som stod i gamla böcker. Ingenting tog han för givet. Sedan accepterade han, steg för steg, allt som han ansåg att det fanns tillräckliga skäl att tro på. Det första han klart insåg var att han fanns som en tänkande varelse: Jag tänker, alltså finns jag till. Den fasta grunden, den primära kunskapen finns i bilden om sig själv; jaget som allts mått – eller rättare sagt ”cogito, ergo sum”; jag tänker alltså finns jag. Denna 1:a princip (axiom) räcker dock inte. Till denna insikt tilläggs ett ”sanningskriterium”: en uppfattnings sanning värderas med hjälp av dess klarhet och tydlighet; uppfattas med förnuftet, för sinneserfarenhet är bedräglig.

Descartes anmärker att sinnekunskapen alltid är tillfällig och följaktligen föränderlig, och han drar därav den slutsatsen, att alla nödvändiga och oföränderliga sanningar måste, oberoende av all sinnlig erfarenhet, tillhöra människan eller - enligt hans uttryckssätt - har sin grund i vissa "medfödda idéer".
Han hänvisade således till en kunskapskälla av en annan och högre art än våra sinnen och anslöt sig därmed till den filosofiska rationalismens grundtanke.
Men liksom hans idealism inte blev mer än en kraftfull ansats, lyckades det honom inte heller att vidareutveckla hans rationalism. Han försökte nämligen aldrig att närmare utreda förhållandet mellan vårt medvetande och dess bestämningar, och visade dessutom upp ett realistiskt och empiriskt föreställningssätt genom att alltför mycket hålla fast vid den vanliga föreställningen om en skapelse - varvid skaparen och det skapade betraktas som mer eller mindre åtskilda från varandra, och i överensstämmelse med detta talade han om de medfödda idéerna som att de var "vid människans skapelse inlagda i hennes själ".

Bland de medfödda idéerna sysslar Descartes framför allt med Guds-idén, och mindre med den synpunkten att Gud är det högsta och viktigaste föremålet för mänsklig kunskap, trots att därför. enligt honom, denna idé är den enda förnimmelse, som genast ger människan en nödvändig och säker kunskap om någon annan verklighet än hennes eget jag, och just därför utgör källan till all sådan kunskap.

Källa

Descartes och turingmaskinen

Descartes ansåg att människan är en förening av kropp och själ och att själen är skild från kroppen och att den lämnar kroppen när vi dör medan själen lever vidare i himlen.

Bortsett från hans religiösa världsuppfattning och möjligheterna hos det mänskliga förnuftet, hade han en helt igenom mekanistisk världssyn. Människans förnuft kan alltså inte förklaras fysiskt, d.v.s. mekaniskt; jämför gärna med t.ex. artificiell intelligens (AI). Det är omöjligt att bygga en maskin som kan tala lika bra som en människa, inte ens den dummaste av dem. Descartes motiverar detta med att "förnuftet är ett universalverktyg, som kan tjänstgöra i alla möjliga situationer" medan maskinen behöver "en speciell anordning för varje särskild handling". Därför är det omöjligt för en maskin att "låta den handla i alla livets situationer på samma sätt som vårt förnuft låter oss handla".

Det här praktiska argumentet måste väl sägas ha mist det mesta av sin kraft när Alan Turing lade fram principerna för den programmerbara datorn, den "universella turingmaskinen" som i princip kunde utföra alla tänkbara beräkningar. Alla beräkningar som kan beskrivas med en algoritm, alltså: en entydig steg-för-steg beskrivning av uppgiften.

Men det är väl högst tveksamt om en turingmaskin i en robot ändå skulle kunna ersätta Descartes "förnuft". T.ex. går kreativitet knappast att fånga i en steg-för-steg instruktion. Men åsikterna går isär bland filosoferna idag.

Bearbetad källa.

Cogito-satsen

Ur satsen C1cogito(jag tänker) följer C2sum (jag existerar) vilket leder till C3själen är en tänkande substans. Descartes inleder en ”utifrån–sig–själv–filosofi”.  

Descartes och Sverige

På sin tid var Descartes ett ledande snille som behärskade sin tids vetande på ett sätt som i vår tid är omöjligt. Den unga och vetgiriga Kristina av Sverige lockade honom till Stockholms slott, eftersom hon ville diskutera vetande med honom. Descartes, som var van vid ett mildare klimat och hade sena morgonvanor fick utstå köld och tidiga morgnar eftersom Kristina endast hade tid att träffa honom under dygnets tidiga stunder, sedan måste hon styra den unga stormakten Sverige. Descartes drabbades av lunginflammation och dog i förtid på Stockholms slott. Sverige hade på ett abrupt sätt påverkat filosofihistorien.

Descartes brukar i kunskapsteoretiska sammanhang betraktas som rationalist, vilket innebär att han menar att människan med hjälp av förnuftet kan vinna insikt i verklighetens sanna natur, att det finns medfödda idéer och att kunskapen måste byggas på ett säkert fundament.

Axiomatiskt system

Descartes ansåg att en korrekt vetenskaplig metod saknades och han ville bygga upp en ny naturvetenskap och filosofi som var lika säker som matematiken och som byggde på samma grundprinciper. Idealet var ett axiomatiserat system, alltså att kunskapen måste byggas på ett säkert fundament, eller som Descartes kallade det; rötter till kunskapens träd. Förebilden var, som för många andra rationalister, Euklides geometri.

Skepticism

Tvivel är fröet till kunskap

Universell vetenskap

Descartes kom redan som ung att betvivla mycket utav det han tidigare lärt sig och stora delar av hans filosofi kan förstås i ljuset av detta tvivel. Han anlitar ett radikalt skeptiskt betraktelsesätt, men går inte lika långt som skeptikerna själva som anser att ingenting går att få kunskap om. Han bekämpar alltså skeptikerna genom att söka bygga kunskapen på en absolut säker grund och utifrån denna grund stegvis härleda all övrig kunskap för att på så sätt försäkra oss om att vi aldrig misstar oss. Om grundvalen för vår kunskap är osäker, så är också allt som bygger på denna grundval osäkert. För att finna kunskapens säkra fundament använder han sig av ett metodologiskt tvivel. Han beslutar sig för att försöka tvivla på allt han någonsin förmår och inte anta någonting för sant som det finns minsta skäl att betvivla. På detta sätt hoppas han komma fram till någonting han inte kan betvivla, någonting som kan utgöra kunskapens säkra grund. Descartes bröt med den aristoteliska traditionen och angrep skolastikens auktoritetstro. Han grundade sin filosofi på den fria tanken, på det från fördomar befriade förnuftet. Universell vetenskap ska grundas efter matematiska principer; enkla grundsatser ur vilka mer komplexa problem kan lösas. Han ville hitta grundantaganden (axiom) som inte gick att betvivla. Den första metodologiska regeln: tvivla på allt som man inte klart och tydligt uppfattar: allt bör betvivlas. Genom tvivel når man det otvivelaktiga. Han satte upp tre skäl för tvivel:

I. Sinnenas bedräglighet; Descartes vet att sinnena vid olika tillfällen har bedragit honom och han kan därför inte helt lita på dem, eftersom det inte är sunt att helt lita på någon som har bedragit en. Ex. illusioner, hallucinationer, fantomsmärta, hjärnspöken

II. Dröm eller verklighet. Descartes kan inte helt säkert veta att han inte drömmer när han tror att han är vaken, eftersom det inte finns några säkra eller tydliga tecken som skiljer det han tror är ett vaket tillstånd från drömmen. Han har vid flera tillfällen varit övertygad om att han har varit vaken då han har drömt.

III. Tron på en bedräglig och ond Gud som leder oss att tro att logiska och matematiska satser är sanna. Det skulle ju kunna vara så att världen skapades av en ond ande som låter oss tro att kvadraten har fyra sidor, samtidigt som anden skapat världen så att kvadraten inte har fyra sidor.

Dessa skäl är tillräckliga, enligt Descartes, för att få honom att tvivla på alla tidigare trosföreställningar och frågan blir om det finns någonting överhuvudtaget han inte kan tvivla på. Det finns det. Propositionen att jag är, jag tänker, är nödvändigt sann varje gång Descartes fattar den i sitt medvetande. Han kan anta att det inte finns en Gud, att det inte finns några kroppar och till och med att han inte själv har någon kropp, men han kan inte anta att han som har sådana tankar är ingenting. "För det är en motsägelse att anta att det som tänker inte, i samma stund som det tänker, existerar. Denna slutledning - jag tänker, därför existerar jag - är den första och mest säkra av alla som faller var och en in som filosoferar på ett metodiskt sätt." Det här är kunskapens fundament. Även om Descartes t.ex. kan tvivla på att det finns en yttervärld, så kan han inte tvivla på att han har upplevelsen av att det finns en yttervärld, att det finns andra kroppar, att han själv har en kropp osv. Detta är sant även om han drömmer, eller tar fel.

En av Descartes viktigaste slutsatser var att det finns ett fullkomligt väsen. Detta väsen, Gud, existerar av sig självt, oberoende av något annat.

Guds existens

Descartes bevisar Guds existens på några olika sätt. Ett av dessa är följande: Descartes har en idé om Gud som en högst fullkomlig varelse och eftersom det måste finnas lika mycket realitet som verklighet i orsaken till en idé, som det finns i idéns objekt, så måste Gud finnas och vara orsaken till hans idé om Gud.

Ett annat sätt är: Gud uppfattas som fullkomlig. Det som är fullkomligt saknar ingen positiv egenskap. Alltså har Gud egenskapen att existera och alltså existerar Gud.

När Descartes har försäkrat sig om att Gud existerar, så vet han också att allt som han uppfattar klart och tydligt är sant, eftersom Gud är ett fullkomligt väsen och därmed inte kan vara en bedragare och ha skapat honom så att han tar fel när han uppfattar något som klart och tydligt. Han går så långt att han anser att tron på Gud är en medfödd egenskap hos människan.

När Descartes väl har försäkrat sig om att Gud existerar, så vet han också att han kan lita på att allt han klart och tydligt uppfattar är sant, eftersom Gud är ett högst fullkomligt väsen och därmed inte kan vara en bedragare och ha skapat honom så att han tar fel när han uppfattar någonting klart och tydligt. Med detta som utgångspunkt fortsätter han med att bygga upp ett metafysiskt system.

Frågor

1. Hur ser Descartes på medfödda idéer?
2. Vilken betydelse har det axiomatiska systemet för Descartes?
3. Hur har Sverige påverkat filosofihistorian?
4. Hur ser en skeptiker (en person som satt sin tro till skepticismen) på kunskap?
5. Vad menar Descartes med universell kunskap och vilken funktion har den?
6. Vilka är Descartes tre skäl för tvivel? Förklara deras innebörd.
7. Hur bevisar Descartes Guds existens?
8. Kritisera cogitosatsen.
9. Descartes var matematiker. Kan matematiken ha påverkat hans sätt att se på kunskap?
10. Hur undviker man skeptikerns dilemma? (att ingenting är möjligt att få kunskap om). Genom att göra den motsägelsefull. – redogör hur man gör den motsägelsefull och förklara varför den då skulle vara slagen.
11. Hur väl gäller Cogitosatsen i en ”Matrixvärld” (från filmen Matrix)? Resonera.
12. Descartes walks into a bar and takes a drink. The bartender asks when Descartes has finished up his drink, if he would like another one. Descartes answers: I think not and then he disappears. (Översättning: Descartes går in på en bar och beställer in en drink. När han druckit upp den frågar bartendern om han vill sitta kvar och ta en till. Descartes svarar: Jag tänker inte… göra det och så försvinner han).
13. Varför försvinner Descartes?

Mer fakta:

• Descartes (www.filosofer.se)
• Descartes på The Philosophy Net
• Lär dig gärna mer om AI med hjälp av film: A.I. Artificiell intelligens (2001), Äkta människor (svensk TV-Serie 2012– ) eller Ex Machina (2015).

 

Filosofer / Diotima

Diotima levde omkring 400 f.Kr. och sägs ha varit Sokrates lärare och en av de mest inflytesrika kvinnorna under antiken. Hon introducerar konceptet av "eros" eller kärlek, och hon förklarar att kärlek inte bara är en längtan efter att älska eller bli älskad av en specifik person. Istället är det en längtan efter skönhet och visdom i allmänhet, och det är genom kärlek som människor strävar efter att förena sig med och nå det eviga och gudomliga.

Diotima framställs som en lärare och vägledare för Sokrates, och det är genom hennes instruktioner och insikter som han utvecklar sin förståelse för kärlekens väsen och dess filosofiska dimensioner. Hon betonar vikten av självreflektion, sökande efter sanning och insikten om att kärlekens sanna skönhet inte bara finns i det fysiska utan också i själens förmåga att förstå och omfamna det andliga och idealistiska.

Läs mer på Wikipedia

Filosofer / Epikuros

Epikuros är en grekisk filosof som levde 341-270 f.Kr och hans efterföljare kallades för epikuréer.

Hans lära har kallats för en njutningsfilosofi och ligger till grund för bl.a. Hedonismen. Lusten (hedone) var mål och mening för Epikuros.

Men lyckan nås inte via kroppslig njutning eller rikedom för själens njutning är större och mer långvarig än kroppens. I harmoni finns lycka, men inte i det materiella överflödet. Genom att leva ett behagligt och lugnt liv och undvika överdrifter och extremer uppnår man sinnesfrid. Människan ska helst frigöra sig från normer, traditioner och vanor. Men eftersom människan är en social varelse garanterar vänskap trygghet och säkerhet.

Läs mer på Wikipedia

Filosofer / Paul-Michel Foucault

Paul-Michel Foucault (1926 - 1984) var en fransk filosof och idéhistoriker, med särskild inriktning på psykologi och sociologi. Med sin kritik av samhälleliga institutioner och maktutövning har han förändrat många vetenskaper på djupet, och till de begrepp och teorier han lanserat, utvecklat eller populariserat finns biopolitik, statsrasism, normaliseringsprocess, konstruktivism, och en förändrad syn på sexualitet, vansinne, makt och kunskap.

Foucaults tidiga filosofi klassas ofta som strukturalistisk i samma tradition som Claude Lévi-Strauss och som lärjunge till Dumezil. Senare har Foucault alltmer försökt distansera sig från denna tradition, särskilt i L'Archéologie du savoir, han har då kommit att kallas ömsom poststrukturalist och ömsom postmodernist. Troligen skulle han hellre kallats "vetandearkeologist". I likhet med andra samtida franska tänkare inspirerades han inledningsvis av Karl Marx teoribildning och verkade i dennes efterföljd. Han tog med tiden avstånd från Marx, men tillkände sig heller aldrig till någon annan filosofi; han påverkades av Nietzsche, men utvecklade en egen gren inom samtidens franska diskursanalytiska filosofi; den kontext Foucault utgick ifrån var maktens struktur i meningen. I sina verk har han genomgående en konstruktivistisk infallsvinkel; han gör geneologiska studier av begrepps uppkomst, och sätter dem i samband med makt och dess oundvikliga motstånd. Under åren började han även studera kroppen som ett politiskt objekt, biopolitik. I sina psykologiska analyser fokuserar han normaliseringsprocesser. Likaså i epistemologiskt avseende är han subjektivist, där även hans eget intellektuella utanförskap i egenskap av nytänkare, löper som en parallell till de vetenskapliga alstren.

I Vansinnets historia presenterar Foucault en bild av hur vansinnet har definierats som oförnuft i en utskiljningsprocess. Det är inte frågan om psykiatrin eller psykologins historia utan en utskiljningens historia. Foucault har som mål att återvända till den punkt i historien då vansinnet ännu inte skilts ut och därifrån utreda psykiatrins uppkomst som diskurs. Vad som visas är hur strukturer under olika epoker tillåter olika diskurser om det sjuka.

Källa

Fakta

• Michel Foucault  (www.filosofer.se)
• Beyond Good and Evil: 1993 Documentary Explores the Theorist’s Controversial Life and Philosophy 

Föreläsningar

• Four Lectures on Truth and Subjectivity (1980)
• Six Lectures on Discourse and Truth (1983)
• Three Lectures on "The Culture of the Self" (1983)
•  audio format

 

Filosofer / Gottlob Frege

Frege är en av de första företrädarna för den sk analytiska filosofin och är mycket viktig inom den moderna (matematiska) logiken. Han lägger i slutet av 1800-talet grunden till den moderna predikatlogiken. Språk och mening: En central del av Freges filosofi är hans teori om språk och mening. Han argumenterade för att orden i ett språk får sin betydelse genom att relateras till objekt eller begrepp. Han skiljde mellan ordets betydelse (sense) och referens (reference). Betydelsen av ett ord är dess idéinnehåll eller det begrepp det representerar, medan referensen är det konkreta objektet eller den konkreta företeelsen som ordet syftar på.

Frege är alltså känd för sitt arbete inom logik och satslogik. Han utvecklade en formell logik för att analysera och representera propositioner och argument. Hans logiska system byggde på idén att sanning och mening kan förstås genom att analysera strukturen och relationerna mellan satser och termer. För att representera logiska samband och uttryck utvecklade Frege en symbolisk språkform som kallas "begreppsskrift" (Begriffsschrift). Det var en notationssystem baserat på symboler och diagram som tillät en mer exakt och formell representation av logiska uttryck.

Frege försöker etablera en grundval för logiken och argumenterade för en objektiv och formell logik som är oberoende av psykologi och mänskligt tänkande. Han argumenterade för att logiken är en del av matematiken och att sanningar inom logiken kan fastställas på en absolut och objektiv grund.Han försökte också bygga en formell grund för aritmetiken baserat på logik. Han ville visa att matematik kan härledas från logik och att det fanns en logisk grund för matematiska sanningar. Trots hans ansträngningar stötte han dock på paradoxer, såsom "Russells paradox", som ifrågasatte vissa av hans grundantaganden.

Läs mer om Frege på The Philosophy Net

Filosofer / Miranda Fricker

En central del av Frickers filosofi är begreppet "testimonial injustice", som hon introducerade i sin bok "Epistemic Injustice: Power and the Ethics of Knowing".

Miranda Fricker presenterar två typer av orättvisa:

1. vittnesorättvisa som handlar om att inte tas på allvar

2. hermeneutisk orättvisa vilket innebär tolkningsorättvisa

Båda typerna drabbar i första hand missgynnade grupper i samhället, såsom kvinnor och etniska minoriteter. Testimonial injustice uppstår när en person inte blir rättvist trodd eller respekterad på grund av fördomar eller snedvridna bedömningar baserat på aspekter som kön, ras, klass eller andra sociala faktorer. Detta kan leda till att en persons kunskap och rätt till kunskap förnekas eller förminskas.

Utöver testimonial injustice har alltså Fricker också bidragit till förståelsen av epistemisk orättvisa mer generellt. Hon argumenterar för att det finns strukturer och sociala mekanismer som hindrar vissa grupper av människor från att få tillgång till och erkännande för sin kunskap. Detta kan vara resultatet av fördomar, stereotyper eller strukturell diskriminering.

Fricker har också undersökt frågor om epistemisk dygd och epistemiskt ansvar. Hon betonar vikten av att utveckla epistemiska dygder, som öppenhet, försiktighet och rättvisa, för att främja en mer rättvis och inkluderande kunskapskultur. Hon uppmanar även till att betrakta kunskap som en socialt delad resurs där vi alla har ett ansvar att skapa och upprätthålla en rättvis och inkluderande kunskapsmiljö. Hon utforskar också förhållandet mellan normativitet och sociala strukturer i kunskapssammanhang. Hon betonar att kunskap är normativt laddad och påverkas av sociala och politiska maktförhållanden. Det innebär att vi behöver vara medvetna om dessa strukturer och arbeta för att minska epistemisk orättvisa och skapa mer inkluderande och rättvisa kunskapsmiljöer.

Läs mer på Wikipedia

 

Filosofer / Milton Friedman

MIlton Friedman var en stark förespråkare av monetarismen, som är en ekonomisk teori som betonar betydelsen av penningpolitik och kontrollen av penningmängden som ett sätt att reglera ekonomins stabilitet. Han argumenterade för att en stabil penningmängd är avgörande för att upprätthålla en sund ekonomisk tillväxt och för att bekämpa inflation och deflation. Han var en stark förespråkare för fria marknader och förespråkade minimal statlig inblandning i ekonomin. Han argumenterade för att marknadskrafterna är bäst lämpade att reglera ekonomins funktion och att konkurrensen på marknaden är det mest effektiva sättet att främja ekonomisk tillväxt och välfärd.

Friedman trodde starkt på kapitalismens förmåga att främja individuell frihet och personligt ansvar. Han menade att ekonomisk frihet och individuell frihet är intimt sammanlänkade och att kapitalismen ger individer möjlighet att fatta sina egna ekonomiska val och följa sina egna intressen. En av hans mest kända ekonomiska förslag var införandet av en negativ inkomstskatt, som syftade till att minska fattigdomen och främja ekonomiskt välbefinnande. Idén var att staten skulle ge en inkomstsubvention till de med låg inkomst för att säkerställa att ingen lever under fattigdomsgränsen.

Friedman var en kritiker av Keynesiansk ekonomi och ansåg att statens ekonomiska åtgärder, som expansiv finanspolitik och aktiv penningpolitik, ofta hade negativa konsekvenser. Han förespråkade istället för att staten håller sig till stabila penningpolitiska regler och att ekonomin regleras genom naturliga marknadskrafter.

Läs mer på Wikipedia.

Filosofer / Hans-Georg Gadamer

Gadamer påverkades starkt av sitt möte med den tyske existensfilosofen Heidegger, som ju också utövade ett starkt inflytande på Sartre. Gadamers stora insats ligger i utvecklandet av den moderna hermeneutiken .

Gadamer bryter med sina föregångare inom den hermeneutiska traditionen genom att sätta texten i centrum. När vi vill förstå en text handlar det inte i första hand om att förstå författarens själsliv och texten som ett uttryck för detta.

Det handlar i stället om att vi försöker sätta oss in i författarens mening om det han skriver om. En text är i första hand ett påstående med anspråk på att säga någonting sant. Därför måste vi ta den på allvar och tilltro den denna förmåga.

För att en text ska kunna vara sann måste den utgöra en sammanhängande helhet, vara koherent. Det får inte finnas någon motsägelse mellan textens enskilda delar och den helhet som texten utgör.

Detta att texten har anspråk på att säga något sant och att den inte är motsägelsefull är något vi förväntar oss av den. Denna förväntan är en del av vår förförståelse.

Denna förförståelse styr vårt lässätt så att vi sorterar bort de tolkningar som gör texten motsägelsefull, orimlig eller falsk. Genom denna tanke menar Gadamer något annat med den hermeneutiska cirkeln än hans föregångare gjort.

De hade tänkt sig den hermeneutiska cirkeln som något som finns i texten, en rörelse mellan delen och helheten och mellan helheten och delen. Det kan vara en rörelse mellan en enskild utsaga och texten som helhet eller mellan en enskild text och alla texter i ett författarskap.

För Gadamer ingår vår egen förförståelse i den hermeneutiska cirkeln. Han menar liksom Heidegger att människan är till genom att avtäcka varandet mot bakgrund av en varaförståelse som anger de betydelser de olika varanden vi påträffar kan ha.

Det vill säga vi förstår vår roll och vårt liv utifrån de möten vi gör med omvärldens olika objekt. Varje företeelse vi möter, stenar, stolar, hästar etc är olika varanden, som existerar genom att finnas till i världen på olika sätt. Det att de finns till på olika sätt innebär att de har olika varande. Dammsugaren t ex förstår vi genom att sätta den i förhållande till begreppsparet rent - smutsigt.

Vi förhåller oss alltså inte objektivt och neutralt till världen som en värld för-sig utan vi tolkar den och gör den till en värld för-oss. Likadant således med texten. Att förstå världen är att kunna känna skillnad på det meningsfulla och det meningslösa för oss.

Här kan man jämföra med det positivistiska betraktelsesättet, som ser det studerade som något som existerar för-sig och som har sina bestämda egenskaper, vilka vi som subjekt kan studera och bilda oss en uppfattning om. Positivismen, som har en empiristisk utgångspunkt skiljer alltså mellan det studerande subjektet och det studerade objektet och betonar inget samspel mellan dessa båda.
Positivister föreställer sig alltså att de kan erhålla kunskap om det de studerar som är objektiv och oberoende av dem själva.

Språket spelar en central roll för människans existens i världen. Genom språket förmår människan säga något om de olika varanden som finns i världen på det sätt som hon finner att de finns till för henne.

En text är ett sådant varande som vid sidan av att vara ett uttryck för sin författares psykologiska liv också gör anspråk på att säga något sant om de varanden som den uttalar sig om.

Texten utgör på detta sätt en meningshorisont av betydelser, fördomar och frågor utifrån vilken den talar till mig och min meningshorisont av betydelser, fördomar och frågor. Den uttrycker ett meddelande från ett du till ett jag.

Det räcker inte med att jag försöker förstå vad texten betydde för sin författare, jag måste också försöka förstå vad texten kan betyda för mig. Texten fortsätter att tala hela tiden så fort den möter en uttolkare och den talar till uttolkaren direkt där han befinner sig i tiden.

Särskilt när det gäller texter från andra kulturer eller från det förflutna skiljer sig textens meningshorisont från min egen.
Genom den hermeneutiska processen uppstår ett förhållande mellan textens meningshorisont och min egen som får dessa meningshorisonter att närma sig varandra. Genom horisontsammansmältning upprättar texten och jag en gemensam horisont samtidigt som jag erkänner texten som annorlunda.
Studerar jag till exempel Sofokles Kung Oidipus behöver jag ställa frågor om öde och skuld. Här skiljer sig min meningshorisont från början förmodligen avsevärt från textens.

Oidipus ursprungliga skuld består enligt texten i att han försöker undfly sitt öde. En spådom säger honom att han ska döda sin far och äkta sin mor och därför lämnar han dem, som han tror är hans föräldrar, nämligen Polybos och Merope i Korint. Just det att han tror att det är möjligt för en vanlig dödlig att sätta sig över sitt öde är ett utslag av hybris - övermod, enligt den dåtida grekiska uppfattningen.

Också hans biologiska föräldrar Laios och Iokaste, som styr Tebe, försöker undgå detta öde, de får enligt en spådom reda på ödet när Oidipus föds och därför låter de sätta ut den nyfödda i skogen med genomstungna fötter (Oidipus - svullfot). Naturligtvis lyckas ingen någonsin undfly sitt öde - texten är ju ett barn av ett speciellt förhållningssätt, fatalismen eller ödestron.

Detta synsätt överensstämmer inte med tanken om människan som handlande subjekt, dvs som ansvarig för sitt eget öde. Är min egen meningshorisont således formad av en existentialistisk uppfattning av människan, kommer den att skilja sig väsentligt från textens.

Men under den hermeneutiska processen överskrider textens och min meningshorisont sig själva och närmar sig varandra så att jag inte bara förstår texten bättre utan också får en ny och annorlunda syn på öde och skuld än jag hade innan jag tolkade texten.

Genom mötet med en text med en främmande meningshorisont blir jag provocerad till en erfarenhet av att min egen meningshorisont är för snäv. Men min nya meningshorisont är inte textens ursprungliga lika lite som min egen ursprungliga, den överskrider dessa båda och är något tredje.

En konsekvens av detta är att en text aldrig kan sägas vara slutgiltigt tolkad. Varje ny generation måste börja om från början och tolka på nytt och komma fram till sina egna svar på textens frågor. Varje generation har också sina frågor att ställa till texten och upplever därvidlag nya möjliga innebörder i texten, innebörder som inte fanns för författaren när han skapade texten men som ryms som möjligheter eftersom texten är utformad på ett språk som är en gemensam egendom.

En besläktad uppfattning kan kanske den ryske litteraturforskaren Bachtin sägas ha då han menar att "orden är bebodda" och med det ger uttryck för uppfattningen att de rymmer andra ord, som härbärgerar andra tiders uppfattningar.

En konsekvens av Gadamers tankar om att uttolkarens meningshorisont och textens meningshorisont tillsammans ingår i den hermeneutiska cirkeln blir följande syn på texten:

• texten saknar mening i sig själv,
  dvs oberoende av varje tolkning
  
• texten är identisk med hela den meningsrikedom som samtliga möjliga uttolkare kan finna i texten;
  alltså uttolkare i det förgångna, i samtiden och i framtiden.

Källa

Instuderingsfrågor till Gadamer

1. Vad menas med den hermeneutiska cirkeln?
2. Ge exempel på olika varanden.
3. Vad menar Gadamer med att världen är en värld-för-oss?
4. Hur skiljer sig denna uppfattning från den positivistiska?
5. Vad menar Gadamer med meningshorisont?
6. Vad innebär horisontsammansmältning i hermeneutiska sammanhang?
7. Vilka svårigheter när det gäller synen på människan uppstår för en modern människa då hon möter texten i Sofokles Kung Oidipus?
8. Vilka åsikter har Gadamer om en slutgiltig tolkning av en text?
9. Vad menar Bachtin då han säger att "orden är bebodda"?
10. Vad konstituerar enligt Gadamer en texts mening?

Filosofer / Friedrich Hegel

Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770 - 1831) var en tysk filosof. Hans allmänna tendens som tänkare var att gentemot tidevarvets subjektivism, i dess skiftande former (den gamla franska upplysningslitteraturen och dess gengångare, den moderna liberalismen, fichteanismen och i synnerhet nyromantiken) hävda de objektiva makternas rätt: Mot svärmeriet ställde han tankens rätt, mot jäktandet efter ett aldrig upphinneligt ideal ställde han verklighetens rätt, mot nyhetsmakeriet ställde han det bestående, och mot självsvåldet samfundsordningens och dess institutioners rätt. Han sökte göra detta genom att utveckla en panteistisk världsbild, enligt vilken den verkliga världen var den enda världen, vilken begripen i sitt inre nödvändiga sammanhang är absolut fullkomlig. Dess innersta livsprincip är det absoluta själv. Dess utveckling är Guds eget liv - en utveckling, av vars allmänna, evigt oföränderliga lagar natur och människoliv i deras väsentliga former är ett uttryck, och i vilken individen, dess tycken, önskningar och syften blott är övergående moment, bestämda att snart försvinna under svallet av världshistoriens evigt fortilande ström.

Källa

Hegel som i motsats till Kant menar att tänkande och verklighet är samma sak. Historien är berättelsen om hur Anden genom sitt tänkande förverkligar sig själv och manifesterar sitt tänkande i den fysiska verkligheten. Detta förverkligande sker inte linjärt, alltså stegvis efter en rät linje, utan dialektiskt, genom att varje tanke - tes -   bildar sin egen motsats -antites - och av dessa uppkomna motsatser - tes och antites - bildas så något tredje - syntesen - som i sin tur blir tesen i ett nytt motsatspar osv.

En bild av detta förlopp kan vara förhållandet mellan fadern och modern och barnet:

• tes - fadern
• antites - modern
• syntes - barnet

Man kan lika gärna ha modern som tes och fadern som antites. Det väsentliga är att barnet inte bara är summan av föräldrarna utan överskrider dem båda genom att vara sig själv. Som vuxen kan sedan barnet självt bli en tes som i det dialektiska mötet med sin antites skapar en ny syntes.

Hegelianismens uppfattning om verklighetens yttersta grund kallas idealism. Vad detta innebär kommer du att få reda på under länken Verklighetsuppfattning .

De litteraturforskare som inspirerats av Hegels tankar och marxismen bygger givetvis andra teorier än de som följer Kants idéer om estetiken. De kan ägna sig åt att studera förhållandet mellan:

• Litteratur och idéer,
  alltså vilka tankeströmningar som det litterära verket ger uttryck för.
• Litteratur och liv,
  dvs hur författarens liv har påverkat texten
  • den biografisk-psykologiska metoden
• Olika texter,
  vilket innebär att man studerar sambandet mellan olika texter
  • intertextualitet

Källa

Fakta:

• Hegel (www.filosofer.se)

.

Filosofer / Martin Heidegger

Martin Heidegger (1889 - 1976) var en tysk filosof. Hans mest kända verk Varat och tiden, 1927 räknas som ett av 1900-talets mest betydande filosofiska verk. Det filosofiska problemet för Heidegger är ontologiskt, medan det för Husserl är epistemologiskt; angreppsättet är dock för båda fenomenologiskt. I boken Varat och tiden ställer så Heidegger ”vara-frågan”.

Heidegger söker efter tingens grund och ursprung. Vem som ställer frågan bör klargöras. Det är orden och språket i vilka tingen blir och är. När vi söker artikulera varandet i fenomenet som vi känner och vet finns misslyckas vi, men vi måste fråga, härifrån stammar vår existens.

Heidegger kallar människan för ”Dasein” (”därvaron”, ”tillvaron”; hädanefter används ordet Tillvaron) och betonar att Tillvaron inte är ett ting eller som hos René Descartes, ett ”tänkande ting”. Istället kännetecknas Tillvarons vara av att Tillvaron existerar, vilket gör att hon kan förhålla sig till sig själv. Ett ting som vi ser på avstånd och utgör ett rent betraktande är ”förhanda” men ett ting kan också vara till hands, som ett bruksting, det är då tillhanda.

Da-sein” är ”där” (da) i varat, det som är, vilket gör att Tillvaron alltid har en utsiktspunkt varigenom Tillvaron riktar sig mot omvärlden. Tillvaron befinner sig alltid i en värld. Världen är aldrig ren natur, utan tolkas alltid som något, som en speciell värld. Detta gör att Heidegger kan tala om ”världens världslighet”.

Källa

Fakta:

• Heidegger (www.filosofer.se)

.

Filosofer / Herakleitos

Grekisk filosof som levde mot slutet av 500-talet f.Kr. och tillhör försokratikerna. Det finns inga texter bevarade, men drygt ett hundratal citat nedskrivna av andra - de så kallade Herakleitosfragmenten. Många av dessa är omskrivningar eller referat av Herakleitos ord med varierande relevans, samt en del förfalskningar.

Herakleitos räknas som dialektiker eftersom han formulerade motsatsernas kamp och enhet. Han har också kallats "den dunkle" eftersom fragmenten är mångtydiga och svårtolkade. Men logos tycks ha en central plats i hans filosofi; en ordnande princip. Logos kan tolkas som ord, förnuft och/eller proportion. Han betonade förändringens och rörelsens natur i världen och menade att "allt flyter" (panta rhei), vilket dock har ifrågasatts. Enligt Aristoteles ansåg Herakleitos eld för att vara "urämnet".

Han har haft stort inflytande på andra filosofer, t.ex. Antikens Platon och Aristoteles och mer moderna: Hegel, Nietzsche och Heidegger.

Källa

Fakta:

• Herakleitos (www.filosofer.se)

 

Filosofer / Hildegard av Bingen

Hildegard av Bingen levde 1098 - 1179 och var abbedissa, tonsättare, mystiker, predikant och författare och var tusenkonstnär. Hon sysslade med teologi, naturvetenskap, skrev musik, skrev dramer, tecknade, målade och kände till läkande örter som hon själv odlade. Hon firas som helgon runt om i den kristna världen. Hildegard ansågs vara en mystiker och hade en rad visioner och uppenbarelser som hon beskrev och tolkade. Hon trodde att dessa visioner kom från Gud och att de gav henne djupare förståelse för det gudomliga och universella mysteriet.

Hildegard trodde på en enhetlig skapelse, där allt i universum är sammanlänkat och beroende av varandra. Hon betraktade naturen som en levande organism och såg människan som en del av den kosmiska helheten. Hon betonade vikten av harmoni och balans i förhållandet mellan människa och natur. Hon var övertygad om att naturen hade helande krafter och att människan kunde dra nytta av dessa krafter för att upprätthålla hälsa och balans. Hon använde örter, växter och naturliga läkemedel för att behandla sjukdomar och främja hälsa.

Hildegard var också en framstående kompositör och musiker. Hon skrev musikstycken och hymner som anses vara tidiga exempel på västerländsk musikkomposition. Hon såg musik som en gudomlig gåva och trodde att den hade helande och upplysande effekter på själen. Hon var även en stark förespråkare för kvinnors roll och deltagande inom kyrkan och samhället. Hon betraktade kvinnor som lika värda och viktiga för det andliga livet och motsatte sig den hierarkiska maktstrukturen som ofta exkluderade kvinnor.

Filosofer / Thomas Hobbes

Thomas Hobbes (1588 - 1679) var en engelsk filosof och politisk teoretiker. Hans mest kända verk är Leviathan som kom ut år 1651,där han bland annat beskriver naturens mekaniska lagar som strikt styr allting i naturen, inklusive människors beteende.

Människans naturliga beteende är enligt Hobbes egoistiskt och inriktat på överlevnad. Hennes strävan är att sätta sig över andra människor och skaffa sig egna fördelar.

Människor är oförmögna att leva i samförstånd eftersom de konkurrerar. Konkurrensen skapar misstro dem emellan och därför behövs lagar, förordningar och en överordnad makt.

I naturtillståndet, skriver Hobbes, blir hela livet ett allas krig mot alla ("bellum omnium contra omnes"). För att undvika ett sådant tillstånd var det nödvändigt att skapa en statsmakt, en Leviathan, vilket vid denna tid var liktydigt med en suverän, en envåldshärskare, vars funktion var att skydda människorna. I sitt livsverk Leviathan, skildrar han detaljerat hur skydd mot krig, stöld etc. skall upprätthållas genom ett socialt kontrakt, vari medborgarna ger makt åt staten (statsöverhuvudet) för att i gengäld kunna påräkna beskydd. Hobbes försökte skapa en sammanhängande filosofi och ville använda samma metoder på alla områden, i sina teorier om naturen, om människan och om samhälle och stat. Alltsammans skulle bygga på vetenskapliga principer.

Bearbetad källa

Läs mer om Hobbes på The Philosophy Net.

Filosofer / David Hume

David Hume (1711 - 1776) var en skotsk filosof, historiker och nationalekonom. Han var en av de viktigaste gestalterna inom den västerländska filosofins historia, och en av den skotska upplysningsperiodens mest betydelsefulla tänkare. Hans filosofi var på många sätt radikal, bland annat i det att han förkastade den traditionella idén att människors medvetanden är miniversioner av det gudomliga medvetandet. Denna lära innebar ett förlitande på det mänskliga förnuftets förmåga att, med hjälp av Gud, skåda in i verkligheten. Detta "insiktsideal" blev offer för Humes skepticism.

En av Humes centrala teser i Om passionerna är dels att förnuftet aldrig är någon drivkraft till mänskligt handlande, och att förnuftet aldrig kan strida mot passionerna (det råder viss debatt om hur man ska tolka Humes användande av termen "passion"; den dominerande synen är att det används liktydigt med "viljeattityd"). Det strider inte mot förnuftet, skriver han, att önska världens undergång framför ett sår på fingret. Tanken är här att passioner aldrig kan vara oförnuftiga. De kan tyckas vara det på två sätt; om en passion grundas på eller riktas mot ett objekt som inte existerar, och om vi väljer otillräckliga medel för att tillfredsställa en passion. Men i själva verket är passionerna inte ens i dessa fall oförnuftiga, det är våra trosföreställningar som är falska.

Källa

Förståelse kräver erfarenhet

Hume kritiserade rationalismen som varande en logik som inte handlade om verkligheten. Vårt förstånd (förståelse) kräver erfarenheter. Orsaker och verkningar kan inte upptäckas med hjälp av förståndet, endast genom erfarenhet.

Utgångspunkt för all säker kunskap

Utgångspunkten för all säker kunskap kan enligt Hume bara vara observationer av verkligheten. Vidare konstaterade Hume att man inom empirismen använde erfarenheter för att via induktion (se ovan) bilda generella teorier. Därefter använde man deduktion (se ovan) för att räkna fram teorins konsekvenser. Hume kunde visa att en teori om att observationer genom induktion kunde leda fram till en ny teori inte kunde bevisas. Konsekvensen av Humes tankar var att även empirismen vilade på lös grund. Det verkade som om hela vetenskapen vilade på lös grund. Locke kritiserade Descartes och rationalismen, Hume i sin tur kritiserade både rationalismen och empirismen. Humes kunskapsteori präglas av en långtgående empirism. Han kritiserar föreställningen om medfödda idéer och hävdar att all kunskap bygger på erfarenheten och att alla begrepp härrör ur erfarenheten. T.ex. hur kan vi begripa perceptionen av en bok om vi aldrig tidigare sett en bok?

Hume skiljer på två olika typer av perceptioner:

1) Intryck/Impressioner; yttre intryck genom våra sinnen förmedlade. Den direkta upplevelsen.

2) Intryck och idéer. Idéer/Fantasi- och minnesföreställningar. Idén måste föregås av en impression, idéer är mindre starka och livliga upplevelser. Den indirekta upplevelsen.

Impressioner och minnesföreställningar

Intrycken är starka och livliga perceptioner och består av sinnesintryck och reflekterade intryck, dvs. passioner, begär och emotioner. Idéer är minnen av dem. Idéerna är mindre starka perceptioner, som är svaga avspeglingar av intrycken i tänkandet. Både intrycken och idéerna kan vara enkla eller sammansatta. Enkla perceptioner kan inte särskiljas eller upplösas, medan sammansatta perceptioner kan åtskiljas till sina delar. Vi kan alltså inte ha minnesbilder innan vi haft en impression. Alla ”overkliga” objekt (som saknar referens), ting som inte finns i verkligheten är en sammansättning av impressioner. Dessa kan ”framtänkas”; t.ex. ”kentauren” (en sammansmältning av häst och människa). Dessa objekt är förstås blekare än impressionerna till dem. Idéer över huvud taget kan inte innehålla något som inte först erfarits genom impression.

Det förflutna

”Den enda grunden till tron att det som tidigare hängt samman åter skall hänga samman är vanan.” Hume menade att ”Vanan är människolivets främsta vägvisare”. Idéerna om materiella föremål, jagets identitet och kausala förbindelser saknar grund. Det finns ingen logisk visshet. Vi kan inte bevisa att A nödvändigtvis åtföljs av B. Genom vanan tror vi att det är högst sannolikt att B följer på A. De tycks följas åt; de är ”conjoined”, utan att vara förbundna; ”connected”. Vad är grunden till alla slutsatser från erfarenheter? Det förflutna (som vanan bygger på) är ingen garant för det framtida skeendet av samma natur. Två fenomen med liknande dispositioner (krafter) och verkningar behöver inte nödvändigtvis få samma konsekvenser. Inga erfarenhetsargument är bevis nog att stifta en likhet (identitet) mellan det förflutna och det kommande; alltså ingenting kan av säkerhet bestämmas. Hume räknas ofta till skeptikerna i och med hans tes att ingenting går att förutbestämma.

Humes kritik av kausalitetsprincipen/orsaksförklaringsprincipen:

Exempel 1: Händelse A (jag springer) orsakar händelse B (Jag blir trött) om:

1) A föregår B i tiden, och

2) Händelser av typ A alltid följs av händelser av typ B, givet vissa bestämda yttre betingelser (”Initialvillkor”) C (man blir fysiskt trött när man springer).

Men man kan aldrig vara helt säker på att angivandet; ”jag springer” av en dylik allmän lag; ”man blir fysiskt trött av att springa” förklarar fenomenet; ”jag blir trött”. Jag kan bli trött av andra grunder, tex min astma.

Exempel 2: Om B följer A en miljon gånger i rad kan vi då dra slutsatsen att den också kommer att göra det den ”miljonteförsta” gången?

Det kan man inte vara säker på anser Hume och därför är det inte ett tillräckligt sanningskriterium.

Mer fakta:

• Hume (www.filosofer.se)
• Hume på The Philosophy Net

 

Filosofer / Edmund Husserl

Edmund Husserl,1859-1938, var en tysk filosof av judisk börd, mest känd som den moderna filosofiska fenomenologins fader.

Han vill med hjälp av sin filosofi föra tillbaka kunskapen till dess ursprung så att individen på ett objektivt giltigt sätt kan få kunskap.

I likhet med Descartes ville Husserl finna grunden till all kunskap. Andra vetenskapers syn på tingen var felaktig och Husserl strävade därför att skåda tingen som fenomen, det vill säga hur de är i sig själva snarare än deras kausala förhållanden.

All kunskap härrör ur korrelationen mellan "vara" och "medvetande". En skarp gräns dras också mellan essentia (vad något är) och existentia (att något är) vilket också blivit en bärande pelare inom hermeneutiken. Metoden att skilja dessa två åt bär det tekniska namnet epoché.

Filosofer / Hypatia

Hypatia levde ca ca 360 - 415 och hon var forskare, filosof, matematiker, astronom, fysiker och lärare. Föreläste bl.a. om Platons och Aristoteles filosofi. Hon utvecklade även instrument för astronomisk forskning.

Hypatias bidrag till matematiken och astronomi var betydande. Hon gjorde banbrytande forskning inom områden som algebra, geometri och astronomin. Hon skrev flera viktiga verk, men tyvärr har de inte bevarats till dagens datum. Hypatia betraktas ofta som en symbol för vetenskap, kunskap och kvinnlig styrka. Hon hävdade förnuftets roll gentemot kristendomen vilket ledde till att hon fick fiender som till slut mördade henne.

Filosofer / Immanuel Kant

Immanuel Kant (1724 - 1804) var en tysk filosof och grundare av den kritiska filosofin. Ett av hans viktigaste arbeten är Kritik av det rena förnuftet däri han formulerade det kategoriska imperativet, vars vanligaste formulering lyder: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag." (Källa )

Etik hos Kant

Den filosofiska maximen: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag." kan kopplas till praktisk filosofi: Hur bör man handla? "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag." Viljan är vägledande, men måste präglas av sedlighet som är handlandets högsta princip. Kant påstår att en fri vilja och en vilja som står under sedliga lagar är ett och detsamma. Vilka problem finns med detta sätt att tänka?

Kunskapsteori (epistemologi) hos Kant

Kant söker efter en en säkrare grund för filosofin i sin kunskapsteoretiska analys i skriften Kritik av det rena förnuftet, kommer fram till följande uppfattning:

Mellan varje människa och yttervärlden, verkligheten, finns ett filter, som gör att människan endast kan tolka verkligheten, aldrig uppleva den som den är i sig.

Kunskapen är enligt Kant en mänsklig skapelse - den kunskap vi har om ting och företeelser är betingade av oss själva. Tingen oberoende av oss själva vet vi ingenting om.

Människan kan endast tolka verkligheten, aldrig uppleva den som den är (i sig). Förnuftet står i vägen. Alltså vår rumsuppfattning, tidsuppfattning och vårt sätt att kategorisera och ordna verkligheten efter kausala principer hindrar oss från att uppleva verkligheten så som den är. Vi ser ALLT genom detta filter; dessa glasögon präglar all sinneserfarenhet. Vi upplever alltså verkligheten som rumslig och tidslig och kausal.

Kant skiljer alltså mellan:

tinget-för-mig: som är verkligheten som jag upplever den genom åskådningsformerna (rum och tid) och tankekategorierna (bl. a. kausaliteten). Denna typ av kunskap är Kunskap a posteriori – kunskap vi har grundat på erfarenhet - kunskap beroende av erfarenhet. Alltså: fenomenvärlden!

tinget-i-sig: som är verkligheten som den är i sig själv. Denna typ av kunskap är Kunskap a priori – kunskap vi har före erfarenhet - kunskap oberoende av erfarenhet. Alltså: noumenon!

Vi kan alltså aldrig uppleva verkligheten - bara tolka den! Färger t.ex. finns egentligen inte utan vi tolkar hur ljuset studsar på underlaget: färg är alltså en mental konstruktion!

I verket Kritik av det praktiska förnuftet analyserar Kant vad vi kan veta om etiken och estetiken. För vårt vidkommande blir vad han säger om estetiken, alltså hur vi ska bedöma ett litterärt verk i termer av "bra" och dålig", intressant.

För Kant ligger det estetiska "bortom" den vanliga sinneskunskapen. Han skiljer mellan förnuftsidéer (formade av "glasögonen") och estetiska idéer. Eva Hættner Aurelius citerar Kant från Kritik av omdömesförmågan:

"Med en estetisk idé förstår jag den inbillningskraftens föreställning som föranleder många tankar, men utan att någon tanke, det vill säga begrepp, motsvarar föreställningen. Det är följaktligen en föreställning som inget språk helt kan täcka och göra begripligt."

Med utgångspunkt i Kants tankar om skillnaden mellan å ena sidan förnuftet och å andra sidan estetiken uppfattar många litteraturforskare det litterära verket som autonomt, dvs oavhängigt den yttre fysiska verkligheten. Man studerar alltså inte samspelet samhälle och litteratur utan endast verket såsom det föreligger som text.

Två sådana riktningar inom litteraturvetenskapen är:

• strukturalismen
• den nya kritiken

Det litterära konstverket framträder således som form men pekar inte utanför denna form på t ex samhället eller författarens liv.

Källa

Överkurs: Vidare skiljer Kant på analytiska och syntetiska omdömen: det givna kontra egenskap.

Läs mer

• Kant (www.filosofer.se)
• Kant på The Philosophy Net

Filosofer / Ellen Key

Ellen Key levde 1849 - 1926 och hennes ideologiska grundval är individualism, empirism och humanism. Hon var en svensk författare, pedagog och feminist som verkade under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Hon var även en framstående tänkare inom den svenska kvinnorörelsen och gjorde viktiga bidrag till pedagogik, feminism och sociala frågor.

Ellen Key ansåg att barn hade egna rättigheter och att de skulle behandlas med respekt och omsorg. Hon betonade vikten av att skapa en uppfostringsmiljö som främjar barnets utveckling, självständighet och individuella potential. Hon var en förespråkare för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Hon betonade vikten av att ge kvinnor utbildning och möjligheter att delta fullt ut i samhället. Hon argumenterade för att kvinnans frigörelse var avgörande för samhällets utveckling och att kvinnor skulle ha rätt att uttrycka sin individualitet och förverkliga sina drömmar.

Key hade en progressiv syn på kärlek och sexualitet. Hon argumenterade för att kärlek och sexuella relationer skulle bygga på ömsesidighet, samtycke och respekt. Hon motsatte sig den traditionella synen på äktenskapet som en institution som innebär underordning av kvinnan och förespråkade istället för mer jämlika och frigjorda relationer. Hon var också en viktig röst inom pedagogik. Hon betonade vikten av en humanistisk och individuell utbildning som syftar till att utveckla hela människan, både intellektuellt och emotionellt. Hon argumenterade för att skolan skulle vara en plats där barnens unika talanger och intressen uppmuntras och att lärandet skulle vara lustfyllt och meningsfullt.

Key var engagerad i frågor om fred och internationellt samarbete. Hon förespråkade dialog och förståelse mellan olika nationer och kulturer för att främja fred och undvika konflikter. Hon var en stark motståndare till nationalism och militarism. Hon har med andra ord haft ett mycket stort inflytande på undervisning och hur man bemöter barn i framför allt Sverige.

Filosofer / Søren Kierkegaard

Søren Aabye Kierkegaard 1813 - 1855) var en dansk filosof, teolog och författare som anses vara en av grundarna till existentialismen. Filosofiskt såg Kierkegaard drivkraften till människans handlande i den existentiella ångesten, och hans inflytande har varit stort såväl inom teologin och filosofin som diktningen. Han kom dock fram till att det fanns vissa grundläggande inställningar till livet som en människa kan ha. Dessa olika sätt att förhålla sig har han även rangordnat; det estetiska, det etiska, respektive det religiösa förhållningssättet (stadierna eller "andens utveckling").

Den människa som intagit det estetiska förhållningssättet till världen har valt att frånsäga sig allt vad moral och förpliktelser heter, och egentligen valt att inte välja, utan istället inriktat sitt liv enbart på njutning - ett leverne som med tiden dock kommer att leda till manipulation och förställning (jfr. psykopati) och inre nöd. Estetikern kan då, enligt Kierkegaard, välja att begå självmord eller också ompröva sin inställning till livet i grunden, han kan bli etiker. Etikern väljer att fullt ut ta ansvar för sitt liv och sina gärningar. Det sista stadiet är det religiösa, människan som förlitar sig på Gud och gör sitt bästa för att leva enligt den moral som den format och formar.

Källa

Kierkegaard anser också att värdena är subjektiva i den bemärkelsen att individen måste välja sina egna värden och ta ansvar för sitt eget liv.

Han skiljer mellan olika val eller roller som människan kan välja att inta. Hon kan alltså förhålla sig till livet på olika sätt:

• dussinmänniskan väljer inte alls själv
  utan gör som alla andra.
  Kierkegaard anger modehandlaren som en sådan
• esteten gör däremot ett aktivt val
  hon väljer att leva ett liv som tillfredsställer sinnena.
  Exempel på sådana är: förföraren, konstälskaren och gastronomen
• etikern väljer däremot en moraliskt genomtänkt väg
  och finner plikter som arbetet, kallet, vänskapen och äktenskapet

Men det högsta stadiet för Kierkegaard är det religiösa. Människan inser då att hon inte själv förmår att helt ta ansvar för sitt liv. I stället inser hon att Gud har gjort det genom inkarnationen.

Källa

Fakta:

• Kierkegaard (www.filosofer.se)

 

Filosofer / Thomas Kuhn

Thomas Kuhn introducerade begreppet "paradigm" för att beskriva det dominerande sättet att förstå och utföra vetenskapligt arbete inom en viss tid och inom ett visst vetenskapligt område. Ett paradigm är en samling av gemensamma värderingar, metoder och teorier som styr vetenskaplig forskning och praxis. Enligt Kuhn är vetenskaplig utveckling inte en gradvis progressiv process, utan snarare karaktäriserad av perioder av stabilitet och plötsliga förändringar, vilka han kallar "vetenskapliga revolutioner". Under en vetenskaplig revolution sker en förskjutning i det dominerande paradigmet, där gamla teorier och metoder ersätts av nya som ger en mer adekvat förklaring av fenomen.

Kuhn beskrev perioden mellan vetenskapliga revolutioner som "normalvetenskap". Under denna tid utförs forskning inom ramen för det dominerande paradigmet, och forskarna strävar efter att lösa problem och utöka kunskapen inom etablerade ramar. Detta sker genom att använda de accepterade teorierna och metoderna inom det rådande paradigmets ramar. Han betonade att vetenskap inte är objektiv och opartisk, utan påverkas av mänskliga faktorer och kontexter. Han argumenterade för att vetenskapliga paradigmskiften inte sker enbart baserat på objektiva bevis, utan också på grund av sociala, psykologiska och professionella faktorer som påverkar forskarnas uppfattningar och acceptans av nya idéer och teorier.

Kuhn poängterade också att vetenskap är en social aktivitet och är nära kopplad till samhället och dess värderingar. Han betonade vikten av att förstå vetenskapens kontext och hur samhället påverkar vetenskapliga val och prioriteringar.

Läs mer om Kuhn på The Philosophy Net

 

Filosofer / Gottfried Wilhelm von Leibniz

Gottfried Wilhelm von Leibniz (1646-1716) var en sin tids riktigt stora tänkare. Han utmärkte sig både som filosof och matematiker och uppfann oberoende av Newton det som idag kallas differentialkalkyl (derivator och integraler).

Descartes levererade en dualistisk förklaring av varat och Spinoza kontrade med en monistisk. Leibniz bjuder oss en ytterst svårtolkad pluralistisk bild av välden.
Världen består enligt Leibniz av en mångfald av det han kallar monader. Dessa
monader ska inte uppfattas som atomer, eftersom de inte är materiella. Inte heller är de andliga i Descartes betydelse. De är ett slags odelbara, icke-materiella substanser som var och en är helt oberoende av varandra. Varje monad speglar hela världsalltet, men ur sin egen synvinkel. Leibniz säger att monaderna "inte har några fönster", så ingen monad kan kommunicera med någon annan. Världen är summan av dessa monaders synvinklar.

Det fenomen som vi uppfattar som en människa består av ett stort antal "slumrande" monader och en själsmonad. Därför uppfattar vi oss som bestående av kropp och själ. Världen är alltså till sin grundläggande natur icke-materiell. Den empiriska världen är bara ett sätt för monaderna att visa sig för oss. Den mentala världen – våra medvetanden – återspeglas av själsmonaderna.

Leibniz ger oss en annan förklaring till sambandet mellan kropp och själ än Descartes tallkottkörtel. Han talar om "den förutbestämda harmonin", och menar då att alla monader är synkroniserade – de går så att säga i takt. Man kan tänka sig att varje monad är som en klocka som urmakaren – gud – i skapelsen ställde in så att de alltid går i takt. När min "själsmonad" bestämmer sig för att min arm ska lyftas så sker detta kroppsligen i samma ögonblick eftersom monaderna är synkroniserade. På detta sätt behövs ingen direkt koppling mellan det själsliga och det kroppsliga.

När Gud skapade världen hade han en oändlig mängd av tänkbara alternativ att välja bland. Men eftersom gud är allsmäktig och alltigenom god, så valde han förstås den bästa tänkbara. Hade han valt ett sämre alternativ hade han ju antingen brustit i förmåga eller i godhet.

Idén om att vi lever i den "bästa av alla tänkbara världar" hånas av Voltaire i boken Candide. Där står filosofen Pangloss som en karikatyr av Leibniz.

Funderingar

1. Förklara idéen om den förutbestämda harmonin.
2. Lever vi i den bästa av alla världar?

Källa

Läs mer om Leibniz på The Philosophy Net.

 

Filosofer / Claude Lévi-Strauss

Claude Lévi-Strauss (1908 - 2009) var en fransk-judisk antropolog och filosof som utvecklade strukturalismen för förståelsen av mänskliga samhällen och kulturer. I sina undersökningar försökte han visa hur olika folks sedvänjor, myter och föreställningar kan ses som språk med var sin bestämd grammatik. Han anses vara en av de mest inflytelserika tänkarna inom antropologi och hans filosofi hade även inverkan på andra discipliner som litteratur, lingvistik och sociologi.

Källa

Lévi-Strauss var en av de främsta förespråkarna för strukturalismen, en teoretisk inriktning som fokuserar på de underliggande strukturerna och mönstren som formar människors tänkande, språk och kultur. Han betonade att dessa strukturer är universella och oberoende av individuella variationer.

Han kritiserade etnocentrismen och betonade vikten av kulturell relativism. Han menade att olika kulturer bör förstås och värderas utifrån sina egna interna logiker och strukturer, snarare än att mäta dem mot en absolut standard eller norm.

Lévi-Strauss var särskilt intresserad av studiet av myter och använde dem som en nyckel för att förstå de grundläggande strukturerna i mänskligt tänkande och samhällen. Han argumenterade för att myter är strukturerade som språkliga system och att de kan avslöja underliggande symboliska och kulturella mönster.

En viktig idé inom Lévi-Strauss filosofi är betoningen på binära motsättningar och deras roll i skapandet av mening och kulturell struktur. Han menade att kulturella fenomen ofta organiserades genom motsättningar, såsom naturen/kulturen, manligt/kvinnligt eller vildhet/civilisation. Dessa motsättningar bidrar till att forma samhällen och kulturella system. Han hade en positiv syn på "primitiva" samhällen och deras kunskapssystem. Han argumenterade för att sådana samhällen hade värdefull kunskap och insikter som kunde berika och utmana moderna västerländska samhällen.

Lévi-Strauss filosofi var banbrytande inom antropologi och strukturalism och har påverkat en rad olika discipliner. Hans betoning på universella strukturer och kulturell relativism har bidragit till en djupare förståelse av kulturell mångfald och komplexitet.

Filosofer / Jean-François Lyotard

Jean-François Lyotard (1924 - 1998) var en fransk filosof och litteraturvetare, främst känd för sina teorier om postmodernismen. Till hans mest kända skrifter tillhör Det postmoderna tillståndet (La condition postmoderne. Rapport sur le savoir, 1979), som ofta anges som startskottet för postmodernismen. Hans postmodernism har sin grund i studiet av Edmund Husserl och fenomenologin.
Det postmoderna tillståndet (1979) räknas som Lyotards huvudverk. Den tillkom som en statlig utredning om kunskap, för regeringen i Quebecs räkning. Denna tar sin utgångspunkt i det postindustriella samhället, för att diskutera vetenskapens villkor.

Lyotard menar att vetenskapens hierarkiska auktoritet under hans samtid rasar samman i en mångfald av diskurser, och att vetenskapen inte längre har rätt att göra anspråk på den enda legitima sanningen, för alla lika. Han vänder sig emot vad han kallar Den Stora Berättelsen (eller Metanarrationen) som han menar att vetenskapen i sin elitism, historicitet och totalitarism representerar. Detta resonemang bygger han på Ludwig Wittgensteins språkspel, och underkänner forskningens anspråk på den korrekta tolkningen — därmed intog Lyotard täten bland de postmoderna teoretiker som förnekade hermeneutiken som vetenskap och medverkade till etablerandet av den typiskt postmoderna uppfattningen av pluralism.

Lyotard menade än mer att all vetenskap konstitueras av att framställa narrationer, och att dessa fiktioner skapar vetenskapens fakta enligt givna regler. Ny forskning legitimeras, enligt Lyotards mening, genom att stämma överens med vetenskapens Metanarration. Att på detta sätt försöka ena skilda vetenskapliga narrationer vände han sig emot, eftersom detta försök till konsensus enligt hans mening innebar att makten centraliserades.

Källa

Filosofer / John Locke

John Locke (1632 - 1704) var en engelsk filosof och politisk tänkare. Han har fått stor betydelse för empirismen i filosofin och för liberalismen i politiken. Locke lär att människan föds som ett oskrivet blad (tabula rasa) och att all lärdom kommer från erfarenheten. Hans teoretiska filosofi, som han framställer i An essay on human understanding, är framför allt ett försök att lösa den kunskapsteoretiska frågan om giltigheten och gränserna för våra kunskaper, men denna fråga identifierar han med den psykologiska frågan om kunskapernas uppkomst. Får vi veta hur kunskaper uppstår, så följer enligt hans mening därav omedelbart vilka av kunskaperna som är sanna, vilka som är falska, och hur långt vår förmåga till kunskap sträcker sig.

Källa

Locke är alltså empirist och menar att all kunskap har sitt ursprung i erfarenhet. All kunskap vinns genom de fem sinnena: hörseln, synen, känseln, smaken och lukten. Termen/ordet kommer från grekiskans empeiria vilket betyder sinneserfarenhet.

Vägen till kunskap enligt Locke

Det finns inga medfödda idéer enligt Locke utan själen är från början som en tom tavla, en tabula rasa. Utan erfarenhet kan vi inte ha någon kunskap. Locke skriver: "Låt oss då anta att själen är, som man säger, ett oskrivet blad (tabula rasa), utan några som helst intryck eller idéer. Hur får den dessa? Hur kommer den över sitt stora förråd av idéer, som människans verksamma och otyglade fantasi utmålar med en rikedom på skiftningar som är nästan obegränsad? Varifrån har den fått allt material för sitt tänkande och sin kunskap? På detta svarar jag med ett ord: från erfarenheten. I denna är all vår kunskap grundad och från denna härrör den ytterst. Vår iakttagelse som riktas antingen på yttre sinnesobjekt eller på själens inre verksamhet som vi varseblir och reflekterar över, förser våra själar med allt material för deras tänkande. Detta är de båda källorna till vår kunskap, ur vilka alla de idéer vi har eller kan på naturlig väg erhålla framspringer." (John Locke)

Två sätt att erfara

Sinneserfarenheten skiljer sig mellan individer: samma objekt/sak kan uppfattas på skilda sätt av olika människor, t.ex. är färgen blå inte av samma nyans hos dig och mig. Detta löste Locke genom att dela upp varseblivningen/sinnesintrycket av ett objekt i två sätt att erfara det:

1. Vi erfar t.ex. en bok genom dess utsträckning I rummet; dess form, rörelse, antal och storlek – dessa är bokens primära kvaliteter (enkla idéer). Alltså en objektiv/saklig varseblivning.
2. Vi erfar samma bok genom dess färg, lukt, smak, värme – dessa är bokens sekundära kvaliteter (sammansatta idéer). Alltså en subjektiv/personlig varseblivning.

Enkla idéer och sammansatta idéer

Begreppet idé intar en central ställning i Lockes kunskapsteori. Det enda som direkt kan vara objekt för kunskapen är idéer. Det finns enkla idéer och sammansatta idéer. De enkla idéerna är de som möter oss direkt och som vi inte kan betvivla. Vi ser samma bok, du och jag. Boken tar plats i rummet. De sammansatta idéerna skiljer sig i och med att upplevelsen av boken skiljer sig från person till person. Bokens färg är inte densamma för mig som för dig, inte heller dess lukt: du tycker att den luktar gott och jag tycker att den luktar illa. Att idén är sammansatt bygger på det att själva sinneserfarenheten är uppbyggd av mindre enheter; I detta fall bokens färg som är beroende av hur ljusets bryts på bokens yta och dess lukt som är en sammansättning av en stor mängd partiklar som tillsammans utgör dess specifika doft. Varje enskild ljusbrytning och varje enskild doftpartikel är enkla idéer, men i och med att vi inte kan erfara dem en och en måste vi bli hänvisade till att erfara dem sammansatta; därav blir de sammansatta idéer.

Överensstämmelsen mellan idéer

Kunskap består enligt Locke i uppfattningen av överensstämmelsen eller oöverensstämmelsen mellan våra idéer. ”Ty när vi vet att vitt inte är svart, vad gör vi annat än uppfattar, att dessa två idéer inte överensstämmer med varandra?”

Frågor

1. Vad anser Locke om medfödda idéer?
2. Vad betyder tabula rasa och vad vill Locke säga med detta begrepp?
3. Det finns två sätt att erfara enligt Locke, vilka?
4. Redogör för Lockes idébegrepp.
5. Vad består kunskap av, enligt Locke?
6. Locke var fysiker. Kan fysiken ha påverkat hans sätt att se på kunskap?

Mer fakta:

• Locke (www.filosofer.se)
• Locke på The Philosophy Net
• Minibio (Youtube)

 

Filosofer / Lovelace Augusta Ada

Lovelace Augusta Ada levde 1815 - 1852 och är mest känd för sitt arbete med Charles Babbages mekaniska dator. Hennes anteckningar innehåller den första algoritm som är avsedd att bearbetas med en maskin. Hennes filosofiska bidrag ligger främst inom området teknikens filosofi och tankarna om maskinintelligens. Hennes arbete och insikter var långt före sin tid och har haft en betydande inverkan på utvecklingen av datorvetenskap och artificiell intelligens. Hon betraktas som en viktig figur inom teknikhistoria och en föregångare till programmering och datorvetenskap.

Ada Lovelace hade en djup förståelse för matematikens potential och insåg att den inte bara var en disciplin för att lösa praktiska problem utan också hade möjlighet att bidra till kreativitet och konstnärlighet. Hon såg matematiken som ett verktyg för att utforska abstrakta idéer och för att utveckla nya sätt att lösa problem. Hon var alltså pionjär inom att utforska möjligheterna med mekaniska beräkningsmaskiner, särskilt Charles Babbages Analytical Engine. Hon insåg att dessa maskiner inte bara var begränsade till matematiska beräkningar utan också kunde användas för att hantera information, generera mönster och utföra olika typer av uppgifter.

Lovelace hade en föraning om att datorer, eller maskiner i allmänhet, skulle kunna göra mer än bara mekaniskt utföra instruktioner. Hon argumenterade för att maskiner hade potentialen att generera något nytt och kreativt, och att de inte bara skulle vara verktyg för människors instruktioner utan också kunna producera oberoende intelligens. Hon var med andra ord intresserad av de filosofiska och vetenskapliga aspekterna av teknologin. Hon var angelägen om att utforska relationen mellan matematik, logik och maskinteknik, och insåg att dessa discipliner var nära sammankopplade och kunde berika varandra.

Filosofer / Karl Marx

Karl Heinrich Marx,1818-1883, var en tysk sociolog, nationalekonom, historiker och filosof som räknas som en av grundarna till sociologin och är upphovsman till marxismen.

Marx levde under industrialismens tidevarv då alltfler människor samlades i städer (urbanisering) och utförde monotoma och ofta slitsamma arbeten. Han var mycket kritisk till de kapitalistiska aspekterna av denna industrialisering.

Det Kommunistiska manifestet inleds med:

”Ett spöke går runt i Europa – kommunismens spöke”

Boken lägger fram att hela den mänskliga historien har präglats och framför allt styrts av klasskampen. En kamp emellan den egendomsägande klassen och den egendomslösa klassen. Marx vill utjämna de stora skillnaderna dem emellan genom en jämnare fördelning av egendom och kapital bland medborgarna.

Ett centralt begrepp hos Marx är mervärde. Överskott tillfaller kapitalisten efter att arbetaren medverkat till att producera varor och dess mervärde vilket leder till att arbetaren hamnar i ett beroendeförhållande till kapitalisten i och med att denne inte får tillgång till mervärdet.

I Kapitalet lägger Marx fram sin teori om hur arbetare och kapitalister kan samverka genom att man skiljer på en varas bruksvärde (dess nytta) och bytesvärdet (dess förtjänst).

Bearbetad källa .

Marx menar att materialismen formulerat världens fysiska natur på rätt sätt, men felaktigt bortsett från människans aktiva roll i skapandet av världen. Idealismen, å andra sidan, förstår denna aktiva roll, men är alldeles för begränsad i sin tanke om att världen skapas genom de kategorier vi anlägger på den.

Marx försöker kombinera de positiva delarna från båda dessa traditioner, vilket utmynnar i en teori där människor aktivt påverkar sin omvärld men, inte i tanken, utan genom materiell aktivitet.

Bearbetad källa .

"Penningfetischism, begrepp myntat av Karl Marx (1818-1883) för att belysa hur moderna européer tenderar att uppfatta pengar som om de levde och växte av egen kraft, i stället för att genomskåda penningränta som uttryck för vinstgivande exploatering."

"Varufetischism, begrepp myntat av Karl Marx (1818-1883) för att belysa hur moderna européer tenderar att uppfatta konsumtionsvaror som autonoma källor till mänsklig tillfredsställelse, i stället för att se att de representerar investeringar av andra människors arbete och naturresurser."

Källa

Se minibio (Youtube) om Karl Marx

 

Filosofer / Todd May

Todd May är en amerikansk filosof som främst är känd för sitt arbete inom politisk teori, etik och existentialism. Han har utforskat hur vi kan leva ett meningsfullt liv i en värld utan absoluta sanningar. En av hans centrala idéer handlar om att skapa en balans mellan frihet och ansvar, och att erkänna komplexiteten i våra etiska val. May har även undersökt konceptet "weak ontology", där han argumenterar för att våra övertygelser och värden är djupt viktiga, även om de inte är absoluta.

Todd May resonerar kring döden som en central aspekt av den mänskliga erfarenheten. Han menar att döden ger livet dess kontur och mening eftersom den påminner oss om att vår tid är begränsad. Enligt May är döden inte något vi kan undvika eller fullständigt förstå, men den är en realitet som formar våra val och värderingar. Han betonar att medvetenheten om döden kan hjälpa oss att leva mer autentiskt och uppskatta de ögonblick vi har, eftersom livet blir desto mer värdefullt i ljuset av dess oundvikliga slut.

 

Filosofer / John Stuart Mill

John Stuart Mill är mest känd för att ha utvecklat utilitarismen som en normativ etisk teori. Enligt utilitarismen bör handlingar bedömas utifrån deras konsekvenser och deras förmåga att maximera lycka och minimera lidande för det största antalet människor. Mill betonade vikten av att främja det allmänna bästa och förespråkade principen om "det största lyftets princip", vilket innebär att man ska sträva efter att maximera den totala mängden lycka i samhället. Han var en stark förespråkare för individens frihet och rättigheter. Han argumenterade för att individen bör ha frihet att uttrycka sig, tänka och agera på sitt eget sätt, förutsatt att det inte skadar andra. Mill betonade vikten av att skydda individens rättigheter från statlig inblandning och samhälleligt tryck.

Mill formulerade skadepincipen, också känd som principen om icke-skada. Enligt denna princip bör samhället bara ingripa och begränsa individens frihet om personens handlingar orsakar skada eller hotar att orsaka skada på andra. Mill argumenterade för att individen har rätt att leva sitt liv efter eget gottfinnande så länge det inte skadar någon annan. Och när det gäller kvinnors rättigheter var Mill en förespråkare för jämställdhet. Han argumenterade för att kvinnor bör ha samma rättigheter och möjligheter som män och att samhället borde övervinna traditionella könsskillnader och begränsningar.

Mill var en viktig förespråkare för politisk liberalism och demokrati. Han betonade vikten av att ha en representativ regering och ett samhälle där medborgarna kan delta i politiska beslut och utöva sin makt genom val och offentlig debatt. Han var en alltså anhängare av både yttrandefrihet och demokratin som främjar folkets utveckling, genom att den uppmuntrar alla att vara med att skapa ett så bra och fungerande samhälle som möjligt.

Läs mer om Mill på The Philosophy Net.

Filosofer / Charles-Louis de Secondat Montesquieu

Charles Louis de Montesquieu (1689-1755) utforskar teorier om politisk makt, regering och lagstiftning. Han delar t.ex. in makten i en stat i de tre områden:

1. Den lagstiftande makten.
   
2. Den verkställande makten (folkrätten med utrikes- och säkerhetspolitik).
   
3. Den dömande makten (civilrätten med tvister och lagbrott).
   

Och lägger fram maktfördelningsprincipen = Den styrande makten (kungen/regeringen) måste kontrolleras av den lagstiftande (parlamentet). Båda dessa maktcentra måste i sin tur övervakas av den dömande makten (domstolarna), som måste ha en oberoende ställning.Montesquieu ansåg att den mest effektiva formen av regering var en där makten var uppdelad mellan olika institutioner.

Han förespråkade alltså separationen av makten i lagstiftande, verkställande och dömande grenar, och argumenterade för att varje gren skulle ha sin egen oberoende auktoritet och balansera varandra för att förhindra tyranni och maktmissbruk.

Han identifierade despotismen som en form av regering där en enda individ eller en liten grupp hade absolut makt över folket. Han var kritisk till despotiska regimer och förespråkade istället för individuell frihet och rättigheter som skyddades genom lagstiftning och maktdelning. Och betonade vikten av lagar och hur de kan påverka samhällets stabilitet och frihet. Han ansåg att rättvisa och klara lagar var avgörande för att upprätthålla social ordning och förhindra godtyckligt styre. Han ansåg också att lagarna borde vara allmänt kända och tydligt definierade för att människor ska kunna följa dem och förhindra rättsosäkerhet.

Montesquieu föreslog att klimatet och geografiska förhållanden hade en inverkan på samhällenas politiska och sociala organisation. Han menade att lagarna och institutionerna bör anpassas efter det specifika klimatet och kulturen i varje region, och att olika klimat kunde påverka människors beteende och regeringens karaktär.

Läs mer om Charles-Louis de Secondat Montesquieu på Wikipedia.

Filosofer / Arne Næss

Arne Dekke Eide Næss (1912 - 2009) var en norsk filosof och grundare av ekosofin, även kallad djupekologin. Enligt Næss har allt liv på jorden rätt till självutveckling och självförverkligande. Næss språkfilosofiska huvudverk är Tolkning og presisering, 1953. Næss introducerade begreppet "djup ekologi" för att beskriva en mer holistisk och ekocentrisk syn på naturen och människans roll i den. Han menade att allt levande har ett inneboende värde och att människan bör respektera och värna om naturen för dess egen skull, inte bara för människans egennytta.

Næss utvecklade en ekofilosofisk syn som betonade sammanhangen och samspelet mellan alla delar av ekosystemet. Han framhöll att människan är en del av naturen och att naturen är beroende av mångfald och komplexitet för att fungera hållbart. Han tillämpade begreppet "ecosophy T" för att beskriva en helhetsinriktad livsfilosofi som integrerar ekologisk kunskap och etiska värderingar. Han betonade att människan bör sträva efter att leva i harmoni med naturen och att individens välbefinnande är kopplat till välbefinnandet hos hela ekosystemet.

Næss inspirerades starkt av Mahatma Gandhis filosofi om icke-våld och använde principerna om fred och konfliktlösning i sitt arbete för miljöfrågor. Han argumenterade för att miljöaktivism bör bygga på fredliga och icke-våldsamma metoder. Næss trodde alltså på betydelsen av att omsätta sina filosofiska idéer i praktisk handling. Han uppmanade till djupgående personlig förändring och individuell ansvarstagande för att främja en mer hållbar och rättvis värld.

Filosofer / Friedrich Nietzsche

Friedrich Wilhelm Nietzsche (1844 - 1900) var en tysk filosof, författare och klassisk filolog. Han är kanske mest känd för sin idé om övermänniskan och som kristendomens vedersakare – ett av hans mest berömda citat är "Gud är död" (Så talade Zarathustra, I:1). Han förordade en estetisk kultur som ersättning till den kristna självuppoffringen och humanismens moral, varmed han lanserade distinktionen mellan apolloniska och dionysiska ideal. Vetenskapen blev hans paradigm och vad han såg som människans räddning från religionen och den romantiska verklighetsflyende konsten. I etiskt hänseende betraktas Nietzsche som grundaren av värdenihilismen och definierade viljan som en vilja till makt.

Källa

Nietzsche är den filosof som kanske mest ansluter sig till Darwin. Han ser våra moraliska värden som konstruktioner som något vi tagit till i kampen för överlevnad. Värdena är således inte absoluta och oberoende av oss och givna till oss av Gud (som är Moseböckernas uppfattning) utan relativa och skapade av oss. I förlängningen ligger värdenihilismen som menar att värdena inte existerar som något objektivt (som många tycker att yttervärlden gör)
utan endast är subjektiva och inte existerar i sig.

Källa

Fakta:

• Nietzsche (www.filosofer.se)

 

Filosofer / Robert Nozick

Rättvisa innebär en uppdelning utefter prestation. Nozick har en atomistisk samhällssyn och ligger politiskt till höger och förespråkar för en minimal statlig makt. Nozick förespråkade idén om en minimalstat som enbart har i uppgift att skydda individernas rättigheter. Han menade att statens roll bör begränsas till att upprätthålla rättssäkerhet, säkerhet och kontraktsskydd. Han var kritisk till omfattande statlig inblandning och ekonomisk fördelning. Hans teorier om minimalstaten och individens rättigheter har haft en betydande inverkan på liberala och libertariana tänkare.

Nozick utvecklade en rättighetsbaserad teori om rättvisa och fördelning av resurser. Han menade att ägande och fördelning av resurser bör vara baserad på rättvisa förvärv och överföringar, och att det är orättvist att ta ifrån människor deras rättmätiga ägande för att uppnå en mer jämlik fördelning. Han betonade vikten av individens självbestämmande och självägande. Han menade att varje individ har rätt att fatta egna beslut om sitt liv och sina handlingar, så länge de inte skadar eller kränker andras rättigheter.

Nozick var kritisk mot utilitarismen, som betonar maximal lycka eller välfärd för flest antal människor. Han menade att utilitarismen kan leda till att individuella rättigheter offras för att uppnå en samhällelig nytta, vilket han ansåg vara orättvist. För att visa på sina teoriers gilltighet tillämpade han tankeexperiment och tänkta scenarier för att undersöka moraliska och politiska frågor. Ett exempel på detta är hans berömda tankeexperiment med Wilt Chamberlain, där han argumenterade för att ingen fördelningsmetod kan vara både rättvis och upprätthållas över tid.

Filosofer / Platon

Platon, 427 f.Kr. - 347 f.Kr., var grekisk filosof, matematiker och författare. Han är upphovsman till platonismen som är en av den västerländska filosofins huvudriktningar.

Platons filosofi är förmodligen den som utövat störst inflytande på den västerländska traditionen. Hans idélära har upphöjts av den kristna kyrkan (genom nyplatonismen), hans konstsyn ligger till grund för modern argumentation och verk som Staten och Lagarna diskuteras ännu inom såväl statsvetenskapen som samhällsfilosofin.

Enligt idé-, eller bättre formläran, är det som vi med våra sinnen kan uppfatta som verkligheten inte den äkta verkligheten utan endast en skenbild, spegelbild eller skuggbild av denna; detta på grund av att vår själ är fastlåst under vår levnad i en kropp med de ofullkomliga kunskapsorgan som sinnena är. Tillvaron, eller den äkta verkligheten, är oföränderlig och sann, och kallas av Platon för idévärlden. Det är en värld som icke existerar i tid och rum (ty då skulle den vara föränderlig). När vi således ser till exempel en häst får de sinnliga intrycken oss att erinra oss om den ursprungliga kunskapen – hästens idé. I ett slutgiltigt led menade Platon därtill att alla idéer leder tillbaka till en samlad uridé;(det godas idé) som rymmer alla andra idéer och därmed ses som allra godast och allra mest sann. Den rörelse vi ser i sinnevärlden betraktades därmed som illusioner; eftersom idévärlden, det egentligt sanna, ligger bortom tid och rum, och undgår att underkastas temporaliteten.

Källa

Platons betydelse för Västerlandets tänkande är omöjligt att överskatta. I denna kurs är det endast vissa aspekter av hans filosofi som blir aktuella. Hans lärare är den lika berömde filosofen Sokrates och hans elev den store Aristoteles.

Forskningen är inte överens om hur mycket av Sokrates tänkande som ingår i Platons efterlämnade skrifter, de så kallade Dialogerna, och hur mycket av det som står där, som är Platons egna tankar. På denna sida omnämns allt som ingår i Dialogerna som Platons.

Eftersom detta är en litteraturkurs bör något sägas om hur Platons dialoger är utformade, dvs inte bara innehållet utan också formen ska behandlas. Denna distinktion (åtskillnad) mellan innehåll och form kan för övrigt härledas till Aristoteles.

Dialogerna är uppställda som just dialoger, med en huvudperson, "hjälte", skulle man kunna säga. Denne huvudperson är Sokrates och dialogerna utspelar sig mellan honom och någon eller några och de rymmer retoriska och dramatiska inslag. Handlingen är i regel den, att Sokrates ställer en fråga till någon, som besvarar den på ett sätt som leder till en ny fråga från Sokrates.

Utgångspunkten är ett filosofiskt problem som gäller själva språket: Vilket förhållande har detta språk till verkligheten?

Frågesteställningen kan också utformas så här: Vilka betydelser har ett ord som "räven"? Uppenbarligen minst två. Dessa kan åskådliggöras så här:

• Räven är ett listigt djur
• Räven, som springer därborta, har just bitit ihjäl tre hönor

Hur kommer det sig, frågar sig Platon (genom Sokrates) att samma ord kan syfta på

• något enskilt
• något allmänt

Dialogerna ger många exempel på hur Sokrates med sina frågor driver den utfrågade att komma från det enskilda till det allmänna, dvs från individbegreppet (den här räven) till allmänbegreppet (alla rävar). Men i dialogerna handlar det om viktigare saker i Platons (Sokrates) ögon än rävar, det handlar om etiska begrepp som rättvisa och godhet, men också om vad vi idag (efter Kant) kallar estetiska begrepp, såsom skönhet.

Den utfrågade ger i regel exempel på enskilda företeelser, som han anser vara goda eller vackra, men tvingas av Sokrates frågor att tänka vidare och söka det som alla dessa exempel på t ex godhet har gemensamt med varandra, vad som alltså är själva definitionen av godhet.

Någon slutgiltig definition presenteras aldrig, men dialogerna visar på en väg för tänkandet, den dialektiska vägen, som via frågor och svar leder från det enskilda och konkreta till det allmänna och abstrakta.

Grundtanken är att dessa definitioner, svaren på Sokrates frågor, finns i den utfrågades minne. Sokrates uppgift är alltså inte att lära den utfrågade något han inte kan, utan att få honom själv att förlösa den kunskap han redan bär inom sig och som är medfödd.

Sokrates själv hävdade att hans mor var barnmorska och att han liksom en sådan endast bistod vid förlossningen; det är modern som föder fram barnet inte barnmorskan. Detta sätt att "undervisa" kallas för den sokratiska eller maieutiska metoden (maieutik = förlossningskonst).

Hur kommer det sig då att den utfrågade redan bär svaret på frågorna inom sig. Jo, han minns dem från en tidigare tillvaro, då hans själ vistades bland dessa allmänbegrepp.

Man brukar säga att Platon föreställer sig två "världar":

• Idévärlden
  där allmänbegreppen existerar.
  De är:
  • abstrakta
  • andliga
  • eviga
  • fullkomliga
    
    
• Sinnevärlden
  där de enskilda fysiska företeelserna återfinns. Det är dem individbegreppen hör samman med.
  De är:
  • konkreta
  • materiella
  • tillfälliga
  • ofullkomliga

Allmänbegreppen existerar alltså i idévärlden, så att det t ex finns ett exemplar av rävens allmänbegrepp eller form, ett av hästens, ett av människans osv. Dessa former kallas sedan inom filosofihistorien för idéer, för att skilja dem från Aristoteles uppfattning av allmänbegreppen, som kallas former.

De enskilda exemplaren av rävar, hästar och människor, som återfinns i sinnevärlden, är fysiska representationer av sina idéer. Som sådana fysiska representationer är de alla underkastade materiens villkor i form av tidsbegränsning och ofullkomlighet. Den perfekta människan återfinns aldrig i den fysiska världen, alla har åtminstone några svagheter (om inte annat så är vi ju alla dödliga, alltså tillfälliga i tiden).

Eftersom allmänbegreppen således existerar som mallar i idévärlden, finns det ett facit vad gäller etiska och estetiska frågor. Värdefrågor är således inte i grunden skilda från faktafrågor när det gäller sanningsvärde. Frågorna: "Hur lång är jag?" eller "Hur tung är jag?" eller "Hur gammal är jag?" har ju ett säkert svar och kan avgöras med hjälp av korrespondenskriteriet . Man kan avgöra frågan genom att mäta eller väga mig eller titta efter när jag är bokförd som född.

På ett liknande sätt kan man söka svaret på frågan om en viss handling är god eller dålig, inte genom att titta efter i den empiriska verkligheten, men genom att återerinra sig godhetens idé.

Platons filosofi leder alltså till uppfattningen att värden är

• objektiva,
  existerar oberoende av olika individers uppfattning
• absoluta,
  är oföränderliga i tid och rum

Enligt en sådan uppfattning skulle det finnas en mall för att avgöra huruvida litterära verk är bra eller dåliga. Man skulle så att säga kunna titta efter i facit genom att jämföra med aktuella idéer.

Platons uppfattning om åtminstone konst var emellertid inte hög. Han menade att vad konstnären gjorde var att efterbilda de enskilda företeelserna i sinnevärlden. Redan dessa var ju dåliga kopior av sina idéer. Konstverken i sin tur var ju kopior av kopior och således ännu sämre.

Men man måste inte komma fram till en sådan syn på konsten om man är värdeobjektivist. Aristoteles uppfattning är i denna fråga (och en hel del andra) annorlunda än läromästarens.

Men innan du bekantar dig med Aristoteles bör du fundera över din egen uppfattning när det gäller värden. Som hjälp kan du använda dig av de begrepp som betecknar motsatsen till hur Platon föreställde sig värden. Man kan också tänka sig att värden är:

• subjektiva,
  dvs uttryck för enskilda personers uppfattningar
• relativa,
  att de skiftar i tiden och rummet,
  så att olika tider har olika uppfattningar om vad som är rätt och fel,
  liksom att det under samma tid kan råda olika uppfattningar på olika geografiska platser.
  

Källa

Platon själv har invändningar mot sin teori. Att varje individuell företeelse i sinnevärlden existerar endast som en kopia av sin idé i idévärlden fungerar som förklaring till varför björkar är björkar och inte ekar. Björkarna strävar alla att efterlikna björkens idé och ekarna ekens.

Så existerar män i kraft av mannens idé och kvinnor eftersom kvinnans idé finns. Vidare alltså människor på grund av människans idé. Men hur är det återigen med män och kvinnor, är de inte också samtidigt människor? Och hur är det med barn? Och hur förklaras att de samtidigt är pojkar och flickor som "förändras" till män och kvinnor?

Platons tankar om allmänbegreppen som "gjutformar" för de individuella företeelserna förklarar alltså det bestående, det statiska, men inte förändringar. Aristoteles filosofi är bl a ett försök att komma till rätta med den svårigheten.

Källa

Staten

I dialogen Staten för Platon fram att filosofer bör styra staten, en slags ideokrati alltså. Filosoferna äger sann kunskap till skillnad från vardagsmänniskorna som bara har föreställningar.

Hur Platon konkret tänker sig detta är en uppdelning mellan tre samhällsklasser. Först en näringsklass bestående av jordbrukare, köpmän och dylikt. Sedan finns även en klass med krigare som blir statens skydd. Till sist finns de styrande i form av filosofer.

I idéläran var det godas idé det högsta och Platon ansåg att den samhällsstruktur som rådde inte var kongenial med att strävan efter det godas idé. Filosoferna stod följaktligen närmare idéerna och därmed det goda än vad kungarna gjorde.

Källa

.

Instuderingsfrågor till Platon

1. Hur är Platons dialoger utformade?
2. Vilket är det primära syftet med dem?
3. Vad innebär alltså den sokratiska metoden?
4. Vilken samtida högt uppskattad genre har sannolikt påverkat Platon vid utformandet av dialogerna?
5. Förklara skillnaden mellan ett individbegrepp och ett allmänbegrepp.
6. Var återfinns enligt Platon dessa båda begrepp?
7. Vad karaktäriserar alltså dessa "världar"?
8. Vilken uppfattning om värden har Platon?
9. Hur resonerar han sig fram till denna värdeuppfattning?
10. Vad innebär den motsatta uppfattningen?
11. Förklara Platons uppfattning om konsten.
12. Vilken är huvudinvändningen mot Platons idélära?

Instuderingsfrågor till Platons Grottliknelse

1. Varför kan människorna i grottan bara se åt ett håll?
2. Vad finns bakom dem?
3. Vad finns framför dem?
4. Vilken funktion fyller muren?
5. Om Platon hade levat i dag och velat uttrycka samma sak, vilken jämförelse kunde han ha gjort i stället för denna med en grotta?
6. Vad är alltså det vi uppfattar med våra sinnen enligt Platon?
7. Varför skulle den som befriades från sina bojor och fick se hur allt förhöll sig bli förvirrad?
8. Hur skulle han bete sig om han fördes ut ur grottan till solljuset?
9. Hur skulle han tänka om sin situation då han slutligen insett hur allt hänger ihop och hans ögon vant sig vid ljuset?
10. Vad symboliserar enligt liknelsen solen?
11. Denna liknelse tar ställning när det gäller den så kallade kunskapsteoretiska frågan, som gäller om det finns sann kunskap om världen eller inte. Vilket svar tycker du att liknelsen ger?
12. Platon skiljer i sin liknelse mellan den kunskap vi får genom våra sinnen och den vi får genom vårt förnuft. Vilken av dessa två kunskapsvägar sätter han alltså högst?

Fakta:

• Platon (www.filosofer.se)
• Platon på The Philosophy Net
  

 

Filosofer / Karl Popper

Kalr Poppers mest framträdande bidrag till vetenskapsteorin är hans idé om falsifikationism. Han menade att det inte är möjligt att bevisa en teori eller hypotes, utan att vetenskapens framsteg sker genom att falsifiera teorier genom empiriska observationer och experiment. En teori är endast vetenskaplig om den kan testas och eventuellt falsifieras. HAn förespråkar för en kKritisk rationalism: vikten av att vara kritisk och skeptisk gentemot teorier och påståenden. Han menade att vetenskapen och kunskapen inte kan nå absolut sanning, men att det är möjligt att närma sig sanningen genom att förkasta felaktiga teorier och ständigt söka bättre och mer välgrundade förklaringar.

Enligt Popper bör vetenskapliga teorier vara falsifierbara, det vill säga det ska finnas möjlighet att göra observationer eller utföra experiment som kan motbevisa dem. Han kritiserade teorier som inte kunde testas empiriskt och betraktade dem som ovetenskapliga. Han argumenterade för att den vetenskapliga metoden involverar en cyklisk process av att formulera hypoteser, testa dem mot observationer och empiriska data, och om nödvändigt förkasta eller modifiera teorierna. Detta kräver att teorier är öppna för kritik och ständig utveckling.

Utöver vetenskapsteorin hade Popper även intressen inom social och politisk filosofi. Han förespråkade en öppen och pluralistisk samhällsmodell, där tolerans, demokrati och respekt för individens frihet var centrala värden. Han kritiserade totalitära och auktoritära system och betonade vikten av att skydda individens rättigheter och frihet. Poppers filosofi har alltså haft en betydande inverkan på vetenskapsteorin och filosofin som helhet. Hans idéer om falsifikationism och kritisk rationalism har utmanat traditionella synsätt och bidragit till en djupare förståelse av vetenskaplig metod och kunskapsgenerering.

Läs mer om Popper på The Philosophy Net.

 

Filosofer / Pythagoras

Pythagoras, 580 f.Kr. -495 f.Kr., var en grekisk filosof och matematiker. Han är bland annat känd för Pythagoras sats, som ger förhållandet mellan kateterna och hypotenusan i en rätvinklig triangel. Han försöker förklara världen med hjälp av matematiken.

Källa

Fakta:

• Pythagoras (www.filosofer.se)
• Joakims filmklipp

 

Filosofer / Janet Radcliffe Richards

Janet Richards har kritiserat moralisk relativism och förespråkat en mer objektiv och universell syn på moral. Hon betonar vikten av att identifiera och följa grundläggande moraliska principer och argumenterar för att det finns objektiva kriterier för rätt och fel. Hon har bidragit till feministisk filosofi och har analyserat frågor om kön och jämlikhet. Hon har argumenterat för att kvinnor och män bör behandlas jämlikt och att kön inte bör vara en faktor som påverkar en persons värde eller möjligheter i samhället.

Richards har också gjort betydande bidrag inom bioetik och medicinsk etik. Hon har undersökt etiska frågor relaterade till medicinsk forskning, abort, reproduktiv rättvisa och rättigheter, samt prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Hon har betonat vikten av att balansera individuella rättigheter och välfärd med samhällets resurser och behov. Hon utmanade traditionella synsätt på egoism och altruism. Hon har ifrågasatt idén om att människor alltid handlar i eget intresse och har argumenterat för att människor har en inneboende förmåga att vara altruistiska och bry sig om andra.

Läs mer på https://en.wikipedia.org/wiki/Janet_Radcliffe_Richards

.

Filosofer / Ayn Rand

Hon sammanfattade sin filosofi i fyra ord:

1. metafysik - objektiv verklighet - för att naturen skall kunna behärskas måste man lyda den - önskningar är inte verklighet
   
2. epistemologi - förnuft - du kan inte både äta kakan och ha den kvar
   
3. etik - självintresse - människan bär begränsningen inom sig
   
4. politik - kapitalism - giv mig frihet eller död
   

Eller med andra ord: verkligheten existerar som ett objektivt absolut, fakta är fakta, oberoende av människans känslor, önskningar, förhoppningar och fruktan förnuft är människans enda medel för att uppfatta verklighet, hennes enda källa till kunskap, hennes enda vägledning till handling och det grundläggande för överlevnad varje människa bär begränsningen inom sig, oberoende av andras gränser. Hon måste leva för sig själv utan att offra sig för andra eller låta andra offra sig för henne det idealistiska politisktekonomiska systemet är låt-gå- kapitalismen. Det är ett system där människorna handlar med varandra inte med offer och ursäkt, inte som herre och slav, utan som handelsmän, fritt, med frivilligt byte av ömsesidiga fördelar. Det är ett system där ingen kan vinna värden genom fysiskt kraftutbyte. Den styrande makten tar endast till maktmedel för att skydda människans rättigheter, den använder fysisk styrka endast i försvar och endast mot dem som missbrukar sådan mot oss, sådana som kriminella och främmande inkräktare. I ett system med fullständig kapitalism, borde det vara (men existerar ännu inte) en komplett seperation mellan stat och ekonomi, på samma sätt och av samma skäl som stat och kyrka är åtskilda.

Källa

 

Filosofer / John Rawls

John Rawls teori om rättvisa bygger på idén om att rättvisan ska vara resultatet av en rationell och opartisk överenskommelse mellan individer i ett hypotetiskt ursprungstillstånd. Han föreslår att dessa individer skulle välja principerna för rättvisa utan att veta vilken position de kommer att ha i samhället, vilket leder till principen om "rättvist fördelade primära sociala goder". Han föreslår två principer för rättvis fördelning: a) Principen om lika grundläggande friheter, vilket innebär att varje individ ska ha samma omfattning av politiska och medborgerliga rättigheter som är förenliga med en liknande frihet för alla. b) Den skillnadsprincip, som tillåter ojämlikheter i samhället endast om de gynnar de minst gynnade. Dessa ojämlikheter ska vara till förmån för de mest sårbara och behövande i samhället.

Rawls föreslår också principen om skillnadens rättvisa, som tillåter ojämlikheter i samhället under förutsättning att de är till gagn för de minst gynnade och att de är kopplade till befattningar och positioner som är öppna för alla baserat på rättvisa och jämlika möjligheter. Han introducerade också konceptet med "reflekterande jämvikt" som en metod för att nå överenskommelse om rättvisa principer. Han menade att individer i det offentliga samtalet skulle vara villiga att acceptera principer för rättvisa efter att ha reflekterat över dem under rimliga förutsättningar.

Rawls ställer alltså upp två principer:

1. frihetsprincipen som innebär att varje person ska ha lika stor frihet.

2. sociala och ekonomiska ojämlikheter ska finnas men de mer gynnade ska stötta de mindre gynnade och alla ska ges möjlighet att få det bättre.

Se gärna tankeexperimentet: okunnighetens slöja.

Filosofer / Bertrand Russell

Bertrand Arthur William Russell (1872 - 1970) var en brittisk filosof, matematiker, historiker och pacifist. Hans insatser kom att få stor betydelse för såväl den den symboliska logiken som för den analytiska filosofin och hade stor inverkan på den matematiska filosofin. Russell var en pionjär inom logisk atomism, en filosofisk riktning som betonade vikten av logik och språklig analys för att förstå världen. Han hävdade att all kunskap kan reduceras till enkla atomära satser och att logiken var det centrala verktyget för att analysera och förstå dessa satser.

Russell gjorde även betydande bidrag inom matematisk logik, särskilt genom att utveckla teorin om typer. Han arbetade på att etablera en stark logisk grund för matematiken och var medförfattare till Principia Mathematica tillsammans med Alfred North Whitehead. Han var en viktig gestalt inom analytisk filosofi, som betonade noggrann analys av språk och begrepp för att klargöra filosofiska problem. Han betonade vikten av precision och tydlighet i filosofiska resonemang.

Russell var också intresserad av kunskapsteori och frågor om hur vi kan få kunskap om världen. Han föreslog en teori om kunskap baserad på sinnesdata och erfarenhet och var kritisk till dogmatiskt tänkande och tro utan bevis.

Även inom områden etik och politik har Russell levererat en intressant filosofi. Han var en förespråkare för pacifism och kämpade för mänskliga rättigheter och social rättvisa. Han ansåg att kunskap och logiskt tänkande skulle leda till bättre och mer rättvisa samhällen. Han betonade alltså betydelsen av logisk analys, empiriskt grundad kunskap och noggrannhet i språklig uttryck. 

Källa

Läs mer om Russell på The Philosophy Net.

 

Filosofer / Jean-Jacques Rousseau

Rousseau fick stor betydelse inom politik, pedagogik och litteratur. Han såg negativt på vetenskapens och teknikens inflytande på människan. Tekniken och det materiella vilseledde människan och drev henne allt längre bort från sitt ursprung: det naturliga.

Rousseau kämpade för ett jämlikt samhälle, där medborgarna skulle avsäga sig sina egna individuella anspråk, till förmån för vad han kallade "allmänviljan"

Rousseau var en av 1700-talets största antifeminister. Kvinnan skulle inte delta i det offentliga rummet. Hennes viktigaste uppgift var att vara i hemmet och behaga mannen.

"Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'.

ur Om ojämlikheten mellan människorna.

Filosofer / Jean-Paul Sartre

Jean Paul Sartre (1905- 1980) är kanske den filosof som för den breda allmänheten mest förknippas med existentialismen under 1900-talet. Han är lärjunge till Heidegger och befinner sig i den fenomenologiska traditionen. Sartres fenomenologiska undersökning riktar sig mot människans speciella sätt att existera på.

Alla icke-mänskliga föremål existerar genom att ha en given essens, ett fast innehåll skulle man kunna säga, de är just vad de är. En gråsten är blott och bart en gråsten, med givna egenskaper - gråstenens. En katt existerar på ett liknande sätt genom att endast vara katt; då den t ex leker med råttan, gör den det eftersom dess instinkter styr den och den kan således inte fördömas eftersom den inte kan välja att avstå från denna instinktsstyrda lek. Sartre kallar sådana existenser, som har ett givet fastställt innehåll för vara-i-sig.

Människan skiljer sig från övriga existenser genom att vara medveten om sin existens, så att hon kan överskrida det givna. Hon är inte endast resultatet av arv och miljö, utan hon kan förhålla sig till dessa och genom sina handlingar åtminstone delvis förneka deras inflytande på henne. Sartre kallar henne för ett vara-för-sig. Det enda som är nödvändigt för henne är valet: hon är menar Sartre dömd till frihet. Hon har således i motsats till tingen ingen given essens, utan hon skapar ständigt sin essens genom sina val och handlingar: existensen föregår essensen.

Människan skapar således sitt innehåll åtminstone delvis själv genom sina val.

Arv och miljö är något som påverkar människan, men de determinerar henne inte helt. Sådant som faktiskt eller empiriskt föreligger kallar Sartre fakticitet och människan, eller för-sig, kan alltså överskrida sin fakticitet. Sin längd kan hon inte göra något åt men hon kan förhålla sig till den på olika sätt. På samma sätt kan hon förhålla sig till en påtvingad fångenskap, hon kan förtvivla eller välja att uthärda den.

Genom detta sitt sätt att vara står hon vid sidan av världen, eftersom hon är på ett annorlunda sätt än den. I romanen Äcklet och i det filosofiska verket Varat och intet ger Sartre uttryck för människans känslor inför denna annorlunda värld. Intet betyder i detta sammanhang det gap för-sig känner inför i-sig, eller tinget, världen. Tingen är ej till för oss trots våra försök att foga dem efter oss utan endast rå existens. Sartre menar således att världen inte är ändamålsenlig utan helt tillfällig eller kontingent. Intet står också för det som inte föreligger som nödvändighet, som för-sig kan tänka annorlunda. För-sigs känslor inför världen är:

• Äckel
  Tingen är ej för oss utan ren existens. Mest hotfullt är det klibbiga, eftersom det gör mest motstånd mot oss. Det utgör ett varsel om en metamorfos eller förvandling av för-sig till i-sig. De hotar att ge oss given essens.
  
• Absurditet
  Existensen framstår som slumpmässig, ej nödvändig utan endast tillfällig. Något ändamål med tillvaron finns inte, den är kontingent.
  
• Ångest
  Vi måste själva skapa vår essens och meningen med våra handlingar och dessa måste vi välja själva eftersom inget är givet. Vi har avgörandet helt i våra egna händer och inte tillgång till något facit.

I detta sammanhang framstår andra för-sig som ett hot mot mig. Jag inser nämligen att den andre är ett för-sig liksom jag, och att han liksom jag vill kontrollera mig genom att göra mig till ett i-sig och ge mig essens som varande den-och-den med egenskaperna de-och-de. Eftersom jag gör likadant med den andre uppstår konflikt. Det mest hotfulla med den andre är den andres blick. När han betraktar mig bedömer han mig och detta innebär att han ger mig en fast essens, dvs bestämmer mig som en viss sorts person, som den som är på ett visst speciellt sätt.

Kärleken är en sådan konfliktfylld relation. I relationen till den andre existerar två tillstånd:

• Sadism
  Jag förnekar den andres frihet som ett för-sig och gör henne till ett i-sig för mig.
  
• Masochism
  Jag bejakar den andres frihet som ett för-sig som just valt mig och gör mig därmed till ett i-sig för den andre.

För-sig kan förhålla sig på olika sätt till sin situation. Hon kan fly sitt ansvar att välja och låtsas att hon är ett i-sig, dvs har given essens. Hon kan mena att hon måste handla som hon gör på grund av omständigheterna. Hon lever då inautentiskt och är i ond tro.

Motsatsen är att inse att man är ett för-sig, att man skapar sin essens genom sina handlingar, att man själv bär det yttersta ansvaret. Man lever då autentiskt.

Etiken i Varat och intet är en situationsetik, varje situation är unik och för-sig har inga fasta regler att följa. Valet är alltid mitt eget, jag kan endast välja för mig själv.

I det mer lättillgängliga verket Existentialismen är en humanism menar Sartre att jag genom mina val också ansvarar för mänskligheten:

"Vad man väljer är alltid det goda, och ingenting kan vara gott för en själv utan att vara det för andra."

Ungernkrisen 1956 innebar en omprövning för många vänsterintellektuella i Västvärlden, för Sartre innebar den en utmaning att förstå marxismen och ett försök att förena marxismen med existentialismen. Resultatet blev verket Kritik av det dialektiska förnuftet. Sartre presenterar en handlingsteori som försöker förklara att gemensam handling är möjlig, att olika för-sig kan mötas och sammarbeta, åtminstone tillfälligt.

Sartre betonar att vi lever i en gemensam materiell värld och fakticiteten är våra gemensamma materiella villkor. Intet är det som inte föreligger för oss som samhällsklass. När vi väljer gör vi det vi för vår klass. Sartre förklarar en spontan gemensam handling som pöbelns stormning av Bastiljen i inledningen till franska revolutionen med att flera för-sig befann sig i en gemensam situation skapad av den bestående regimen. De befann sig i det tröga handlingsfältet och agerade gemensamt i detta handlingsfält.

Mer näraliggande exempel på tröga handlingsfält är väntrum och skollokaler. Dessa av andra skapade materiella förutsättningar styr vårt handlande. Skollokalernas utformning påverkar pedagogiken, en klassrumsskola styr undervisningen mot klassundervisning, en grupprumsskola mot grupparbetande osv.

För-sig existerar i sådana tröga handlingsfält parallellt med andra för-sig i vad Sartre kallar en serialitet. Spontant kan emellertid kampgrupper för en kortare tid uppstå och en sådan kampgrupp kan överskrida fakticiteten och ändra det tröga handlingsfältet. Det är vad som skedde då pöbeln stormade Bastiljen. Normalt övergår en kampgrupp efter en tid dock till att bli en serialitet, genom att den strukturerar sig i t ex olika lednings- och deltagarfunktioner.

Sartres tankar kom att spela en stor roll för många människor som sökte en alternativ livsåskådning i det alltmer sekulariserade västerlandet. De erbjuder också ett alternativ till en sträng determinism.

Nära Sartre och kanske oförtjänt mycket i skuggan av honom verkade Simone de Beauvoir (1908-1986). I sin bok Det andra könet gör hon en fenomenologisk undersökning av vad det innebär att vara kvinna. Titeln visar på hennes tes, att kvinnligheten definieras av mannen som det andra, och att mannen gjort kvinnan till ett i-sig med en given essens, det som bestämts som kvinnligheten. Simone de Beauvoirs tankar kom att få stort inflytande över den feministiska filosofin.

Filosofen Gadamers hermeneutiska betraktelsesätt är i mycket inspirerat av ett existentialistiskt tänkande.

Källa

Fakta:

• Sartre: meningen med livet
• Sartre (www.filosofer.se)
• Sartre på The Philosophy Net

Filosofer / Arthur Schopenhauer

Arthur Schopenhauer (1788 - 1860) var en tysk filosof. Hans huvudverk är Världen som vilja och föreställning, 1819.

Schopenhauer hade som uttalat mål att utveckla Immanuel Kants transcendentala idealism och korrigera dess felaktigheter. Kants största förtjänst var, enligt Schopenhauer, att han en gång för alla klargjort distinktionen (skillnaden) mellan fenomenet och tinget i sig, med andra ord konstaterat att erfarenhet aldrig kan vara oberoende verklighet. Men till skillnad från Kant menade Schopenhauer att tinget i sig inte kunde vara orsak till fenomenet, eftersom orsakssamband (kausalitet ) endast kan finnas i fenomenvärlden. Det rör sig istället om en helt annan relation, om två sidor av världen som betingar varandra ömsesidigt (vilket för övrigt framgår av titeln på hans huvudverk). Som fenomen betraktat är världen en föreställning, men som ting i sig betraktad är den vilja.

Världen som vilja och föreställning inleds med orden "Världen är min föreställning". Detta ska förstås som att den värld jag upplever är ett objekt för mig som subjekt, och att den därmed endast kan existera subjektberoende, eftersom ett objekt som uppfattas förutsätter ett subjekt som uppfattar det. Enligt Schopenhauer är objekt och föreställning samma sak, och till världen som föreställning räknar han även de "inre" upplevelserna såsom tankar, känslor, minnen etc.

Liksom Kant hävdar han att vår kunskap, det vill säga vår direkta kunskap, är begränsad till fenomenvärlden. Men medan Kant talar om fjorton former för möjlig kunskap eller erfarenhet (två åskådningsformer och tolv förståndskategorier) reducerar Schopenhauer dessa till tre: tid, rum och kausalitet. Eller, i en annan mening, enbart kausalitet.

För Schopenhauer är den fenomenella - eller materiella - världen de tidsliga, rumsliga och kausala relationernas värld. Allting förändras och påverkar vartannat inbördes. Att något är ett fenomen innebär att det har en viss relation till andra fenomen: att det har en bestämning i rummet (ett visst läge), att det har en bestämning i tiden (en viss ordning i successionen), och att dess existens i och med detta påverkar övriga fenomen eller framträdelser. Materia, fenomen och kausalkraft är därmed i själva verket samma sak.

Av alla objekt i fenomenvärlden är det endast mig själv som jag känner inifrån. Därför är det endast genom bekantskapen med mina egna förhoppningar, farhågor, reaktioner, strategier etc. som jag kan bilda mig en uppfattning om andra varelsers subjektsida. Och genom att förstå vad det är som ytterst driver mig, som får mig att framhärda trots allt, som får mig att kämpa för min egen överlevnad - så kan jag också få en liten aning om den kraft som ligger bakom inte bara människornas handlingar, utan bakom alla strävanden och all utveckling i universum.

Schopenhauer menar att ursprunget till fenomenvärldens oändliga mångfald, där allting endast existerar relativt, är en absolut och oföränderlig enhet, som kan beskrivas som en vilja. Detta får emellertid inte missförstås; det rör sig inte om viljan efter ett motiv som hos människan, vilken endast är en av viljans objektiveringar, utan om en fullständigt opersonlig, obetingad och blind vilja. Denna representerar hos Schopenhauer det kantianska tinget i sig.

Fenomen eller materia är för Schopenhauer detsamma som vilja i objektiverad form, och varje rörelse i det materiella (antingen det gäller ett moln som förändras eller människa som handlar) är därmed samtidigt en viljeakt. Trots att viljan som ting i sig är fri (i betydelsen självständig) är var och en av dess företeelser bunden av det kausala i sitt väsen.

När viljan objektiverar sig gör den inte detta planlöst, utan enligt vissa bestämda former som kan ordnas hierarkiskt. Schopenhauer talar om olika grader av viljans objektivering, där den lägsta graden utgörs av de allmänna naturkrafterna, och de högre i tur och ordning av den oorganiska materien, växterna, djuren och oss människor. (Dessa objektiveringsgrader ser han som identiska med Platons idéer och som det mellanliggande ledet då viljan gör sig sina föreställningar.) Genom att vi människor har den högst utvecklade förmågan till självmedvetande och reflektion, utgör vi viljan i dess mest objektiverade form.

Genom vår unika förmåga att föra resonemang och abstrahera, kan vi fjärma oss från det beteende som livsviljan driver oss till; vi kan till och med gå så långt som till att negera den livsvilja som är grunden i vårt väsen. När en individ inte längre gör någon egoistisk åtskillnad mellan sig själv och andra, betraktar han som sina allt levandes lidanden. Från det ögonblicket vänder sig viljan bort från livet och dess njutningar, vilka framstår som fullkomligt tomma. (Häri finns en påtaglig likhet mellan Schopenhauers filosofi och buddhismen.)

Vad som i själva verket sker då viljan som ting i sig objektiverar sig i ett oändligt antal företeelser, av vilka var och en kämpar för att få just sin subjektiva vilja fram – är att denna vilja bekämpar sig själv, med ett ständigt lidande som följd. Och allt detta i förhoppningen om att nå en varaktig lycka, en slutgiltig tillfredsställelse på toppen av alla strävanden.

Men detta är en illusion, menar Schopenhauer. Ty den lyckokänsla man kan uppleva då ett mål har uppnåtts är bara tillfällig. Efter en kort tid avlöses den av frustration över andra och högre mål som man ännu inte uppnått, och så börjar ens strävanden om på nytt. Allt medan man trampar på andra varelser och existensformer, i tron att det finns ett absolut skillnad mellan det egna subjektet och de andra subjekten.

Men denna individuationsprincip finns enligt Schopenhauer bara i fenomenvärlden. Tinget i sig är endast ett, och genom att inse detta kan vi förstå det illusoriska och rentav destruktiva i viljebejakandet. Som den enda av viljans företeelseformer har vi människor det förnuft som krävs för att förstå vår existens, och därmed också inse dess intighet.

Källa

Schopenhauer höll med Kant i det mesta men han menade att vi genom att betrakta vårt inre, våra önskningar och strävanden, kunde veta vad detta "tinget i-sig var". Det var den blinda medvetslösa livsviljan som tog sig uttryck i alla våra strävanden liksom i fortplantningen. Han stora verk heter också följdriktigt: Världen som vilja och föreställning.

Ständigt faller vi offer för denna blinda livsvilja, när den är ouppfylld upplever vi lidande och så fort vi tillfredsställt våra önskningar känner vi tomhet. Ständigt springer vi runt i ett ekorrhjul.

Likheterna med buddistiska tankegångar är slående. Schopenhauer kom emellertid i kontakt med buddismen först långt efter det att han publicerat sitt huvudverk och gladde sig mycket åt likheterna och såg dem som bekräftelser på att han hade rätt.

Genom konsten kan vi emellertid tillfälligt få ro. Då vi betraktar konstverket som ett estetiskt föremål betraktar vi det inte för att äga det (sådant betraktande är inte ett estetiskt betraktande) utan för att uppleva dess skönhet och allmängiltighet. Först då kan vi bortse från våra individuella strävanden och se dem som oviktiga.

Källa

Fakta:

• Schopenhauer (www.filosofer.se)

Filosofer / John Searle

Searle har gjort betydande bidrag inom språkfilosofi och är mest känd för sin teori om talakter. Enligt Searle har språket inte bara en deskriptiv funktion, utan genom att använda ord och uttryck kan vi utföra handlingar, såsom att befalla, fråga, lova eller uttrycka en åsikt. Han har också undersökt förhållandet mellan språk och medvetande och argumenterat för att medvetande är en biologisk process som är kopplad till hjärnaktivitet. Searle har alltså gjort betydande bidrag inom medvetandefilosofi och har försökt förklara relationen mellan hjärnan och medvetandet. Han är känd för sin kritik mot "stark artificiell intelligens" och argumenterar för att medvetandet inte kan reduceras till enbart hjärnaktivitet, och att det inte är möjligt att skapa en artificiell intelligens med verkligt medvetande.

Searle har också utforskat frågor inom filosofisk antropologi, särskilt i samband med sociala och institutionella fenomen. Han betonar vikten av att förstå mänskliga handlingar och beteenden i relation till de sociala och kulturella kontexter som de uppstår inom. Han har alltså utvecklat en teori om social ontologi, det vill säga studiet av de grundläggande naturen och egenskaperna hos sociala institutioner och strukturer. Han har argumenterat för att sociala fenomen, såsom pengar, äganderätt eller äktenskap, är skapade av mänskliga konventioner och kollektivt accepterade regler.

Läs mer om Searle på Wikipedia.

Filosofer / Peter Singer

Peter Albert David Singer, 1946, är en australisk filosof som sysslar med etiska frågor ur ett utilitaristiskt perspektiv. Han tillämpar preferensutilitarismen och menar att den handling som är god och tillfredsställer flest intressen är viktigast.

Alla varelser som kan känna smärta och lust har därmed också intressen, nämligen intressena att undvika smärta och uppleva lust. Alla varelser med intressen måste visas moralisk hänsyn. Han menar alltså att djurens rätt alltid ska respekteras och de ska inte kategoriseras en abstrakt grupp. Något han lyfter i sin bok: Djurens frigörelse, 1975, som också har kallats för djurrättsrörelsens bibel. I boken argumenterar han för att alla varelser som är kapabla att känna smärta ska ges lika omsorg.

Bearbetad källa

Filosofer / Adam Smith

Adam Smith betraktas som en av föregångarna till den ekonomiska liberalismen och förespråkade fri marknadsekonomi och individuell ekonomisk frihet. Han argumenterade för att ekonomisk aktivitet och utbyte mellan människor bäst skulle regleras av naturliga marknadskrafter snarare än statlig intervention. Han observerade att arbetsdelning och specialisering leder till ökad produktivitet och effektivitet. Genom att varje individ fokuserar på en specifik uppgift kan denne bli skickligare och snabbare, vilket i sin tur bidrar till att öka produktiviteten i samhället som helhet. Utöver sitt ekonomiska arbete hade Smith också intressen inom moralisk filosofi. Han betonade vikten av moraliska värden som sympati och rättvisa i mänskliga relationer och samhällsbyggande.

Smith använde begreppet "osynliga handen" för att beskriva hur marknaden fungerar på ett sätt som gynnar samhället som helhet. Smith förespråkar för Laissez-faire, en ekonomisk teori där människor och företag fritt ska få bestämma hur de ska använda sina resurser, utan inblandning av staten. När människor agerar i egenintresse på en fri marknad, kommer det att leda till ökad produktion, ökat välstånd och bättre resursfördelning utan att någon central planering krävs. Han utarbetade även en teori om värde och priser genom att betona att priset på en vara eller tjänst inte bara beror på dess arbetskostnad utan även på faktorer som efterfrågan och utbud på marknaden. Han argumenterade för att konkurrens på marknaden skulle bidra till att sätta rättvist och effektiva priser.

Läs mer om Adam Smith på Wikipedia

Filosofer / Sokrates

Sokrates (469 f.Kr.- död 399 f.Kr.) var en klassisk grekisk filosof från Aten. Han anses vara en av de mest betydelsefulla filosoferna genom tiderna och betraktas som grundaren av den västerländska filosofiska traditionen. Hans filosofi kännetecknas av hans metod för att söka sanning genom dialog och hans fokus på självkännedom, etik och dygd. Hans filosofi inriktad på att söka kunskap genom dialog och självreflektion. Hans betoning på självkännedom, dygd och moraliska visdom har haft en betydande inverkan på filosofin och har fortsatt att vara en viktig del av den västerländska tänkandet.

Platons dialoger är de mest innehållsrika källorna, som överlevt sedan antiken. Genom porträtteringen i Platons dialoger har Sokrates blivit ryktbar för sina bidrag inom etikens område. Det är genom Platons beskrivningar bilden av Sokrates gärningar inom områdena kunskapsteori och logik visades och de influerade Platons idéer och angreppssätt och har fortsatt att stå som grund för en stor del av den västerländska filosofin.

Sokrates dömdes till döden av Atens folkförsamling och avrättades 399 f.Kr. efter en skenrättegång anklagad för att vara ateist, pedofil, sofist och för att ha vilselett ungdomen från att följa gällande lagar och principer. Hans tankar och idéer är dock präglade av att han varken var ateist eller sofist.

Källa

En central del av Sokrates filosofi är hans metoden för att nå kunskap och sanning, som kallas den sokratiska metoden eller socrateska ironin. Istället för att presentera egna teorier och dogmer, använde Sokrates frågor och dialog för att få människor att reflektera över sina egna uppfattningar och ifrågasätta sin egen kunskap. Genom att ställa frågor och lyssna på andra människors åsikter ville han komma fram till en djupare förståelse av saker och ting.

Sokrates trodde att kunskapen om vad som är rätt och fel är avgörande för att leva ett gott och rättfärdigt liv. Han betonade betydelsen av dygd, vilket han såg som ett tillstånd av moraliskt och intellektuellt förfarande. Sokrates ansåg att dygd var kunskap och att ingen medvetet skulle välja att agera dåligt om de verkligen förstod vad som var gott.

Sokrates trodde också på människans förmåga till självkännedom. Han menade att det viktigaste var att "känna dig själv" och att förstå sina egna brister och begränsningar. Genom att reflektera över sig själv och sitt eget beteende kunde man sträva efter personlig förbättring och utveckling av karaktär.

Sokrates kritiserade också den atenska demokratin och dess politiska beslut. Han trodde att politiska ledare och medborgare borde ha kunskap och moralisk visdom för att fatta rättvisa och välbegrundade beslut. Sokrates ansåg att den mest effektiva formen av styrning skulle vara en regering av visdomskunniga filosofer.

Det är viktigt att notera att Sokrates själv inte skrev några böcker eller texter. Vad vi känner till om hans filosofi kommer främst från hans lärjunge Platon, som skrev ned Sokrates idéer och tankar i sina egna dialoger.

Fakta:

• Sokrates (www.filosofer.se)
• Socrates on TV, Courtesy of Alain de Botton (2000)
  

 

Filosofer / Baruch Spinoza

Baruch Spinoza (1632-1677) var en judisk nederländsk filosof vars filosofi vilar på två huvudprinciper:

1. rationalism
2. idén om att all materia är delar av Gud

Spinozas rationalism har Euklides geometri som modell; axiom är grunden på vilken kunskap måste byggas. Med denna rationalism lämnade Spinoza Descartes "första person"-perspektiv till förmån för ett sub specie aeternitatis-perspektiv. Från "all materia är Gud" är steget inte långt till monismen. Han menar på att naturen är strängt lagbunden och ville förena religion och naturvetenskap. Spinoza anklagades stundtals för panteism.

Spinozas kunskapsteori

Sinnlig kunskap = oordnad kunskap

Förnuftig kunskap = begreppslidande av idéer och ting

Intuitiv kunskap = förståelsen av idéer och ting

Spinoza omfattar också en långtgående determinism och förnekar med emfas människans fria vilja. Eller kanske sett ur en annan synvinkel betonar Spinoza snarare riktigheten i att allt inom Kosmos är styrt av lagar, likaså människan och därmed även hennes "fria vilja". Han konstruerar också en teori om känslor.

Källa

Den holländska filosofen Baruch Spinoza (1632-1677) är även han en av de stora
rationalisterna. Liksom Descartes och Leibniz var han en driven matematiker och
den matematiska metodens exakthet inspirerade alla tre. Från axiom och definitioner försökte han härleda sin filosofi.

Spinoza fokuserar på begreppet substans – det i tinget som bär upp alla egenskaper. En bit bröd tex. har ju en mängd egenskaper: färgen ljusbrun, smaken, doften, en viss konsistens etc. Men brödbiten måste ju bestå av något som bär alla dessa egenskaper. Detta "något" som bär på egenskaper, men själv inte har några egenskaper som kan förnimmas kallar filosofer för substans.

Spinoza beskriver substansen som: Det som är i sig självt och förstås genom sig
självt (alltså inte är beroende av något annat). Denna beskrivning leder Spinoza till slutsatsen att det bara kan finnas en substans. När det gäller människan kan hennes utsträckta substans, kroppen, inte helt förklaras genom sig själv, eftersom kroppen påverkas av viljan hos den tänkande substansen, själen. Alltså kan Descartes teori med två substanser inte vara riktig. Denna enda substans är utrustad med en mängd egenskaper som Spinoza kallar för attribut. Vi människor kan dock bara uppfatta två, nämligen just utsträckning och tänkande.

Skillnaden mellan denna tanke och Descartes dualism kan tyckas som hårklyveri, men Spinoza menar att utsträckning och tänkande bara är två olika sätt att uppfatta verklighetens egentliga substans på.

Allt som existerar är denna enda substans och därför inkluderar den även Gud.
Spinozas gud är alltså i världen, till skillnad från judendomens och kristendomens gud som är bortom vår värld (transcendent).

Eftersom gud är allsmäktig saknar han inget och behöver därför inte sträva efter något. Världen är följaktligen inte ändamålsenlig – det är bara vi som tolkar den så eftersom vi själva ofta leds av våra strävanden. Även gud är en del av världsalltet, och måste således även han lyda de lagar som styr världen. Tillvaron är alltså för Spinoza i högsta grad deterministisk. Inte ens gud kan ställa sig över de lagar som den tillvaro vari han själv ingår.

Spinozas ontologi kan kallas holistisk i betydelsen att allt som existerar ingår i en helhet. Världen och skeendena i världen kan därför bäst förstås ur ett helhetsperspektiv. Vi förstår bäst när vi betraktar helheten och sammanhanget; när vi ser på saker sub specie aeternitatis - ur evighetens synvinkel.

Spinozas religiösa tankar (som kan kallas panteism) fick honom redan som 23-åring utesluten ur den judiska församlingen och han tvingades fly sin hemstad.

Funderingar
1. Försök förstå Spinozas argument för att det bara finns en substans.
2. Diskutera begreppet substans. Hur tror du att den moderna vetenskapen
förstår substansen?

Fakta:

• Spinoza (www.filosofer.se)
• Spinoza på The Philosophy Net

 

Filosofer / Charles Taylor

Charles Taylor undersöker betydelsen av kulturell mångfald och betonat vikten av att erkänna och värdesätta olika kulturella uttryck och identiteter. Han argumenterar för att samhällen bör vara öppna för att acceptera och respektera olika kulturella perspektiv och bidra till ett samhälleligt sammanhang som främjar kulturell mångfald. Han ställer frågor om individuell och kollektiv identitet och hur dessa formar vår uppfattning om oss själva och våra relationer till andra. Han betonar vikten av att förstå identitet i relation till kulturella, historiska och sociala sammanhang och ifrågasätter idén om en isolerad, självständig individ.

Taylor har även undersökt betydelsen av språket och hur det formar vår uppfattning om verkligheten. Han betonar att språket inte bara är ett verktyg för kommunikation, utan det är också en fundamental del av vårt tänkande och vår förståelse av världen. Hanutmanar den dominerande synen på rationalitet som enbart instrumentell och ekonomiskt betingad. Han argumenterar för en bredare syn på rationalitet som inkluderar värden och ändamål som går utöver en snäv kalkyl.

Taylor har bidragit till politisk teori genom att analysera frågor om demokrati, rättvisa och medborgarskap. Han betonar vikten av att inkludera olika perspektiv och röster i den politiska processen och ifrågasätter idén om en neutral, universalistisk syn på politik och moral.

Läs mer på https://signum.se/att-utforska-moderniteten-charles-taylor/

Filosofer / Thales

Thales (ca 625 - 545 f.Kr.) var en grekisk försokratisk filosof. Allmänt benämnd som den förste filosofen eftersom han försöker ställa upp en generell teori baserad på observationer av verkligheten. Och att allt kunde förklaras med hjälp av det mänskliga förnuftet istället för gudarna.Han sökte förklara universum genom naturliga fenomen och betraktades som grundaren av den joniska skolan.

Han är mest känd för sina insatser inom astronomi och matematik. Han bestämde att månaden består av trettio dagar och året av 365 dagar. Han sökte en slags byggsten, ett urämne, arche och frågade sig: vad allt består av. Hans var var: vatten (i olika former).

Källa

Filosofer / Thomas av Aquino

Thomas av Aquino (1225-1274) var en italiensk teolog och filosof. Thomas av Aquino kanoniserades 1323 och vördas som helgon inom den Romersk-katolska kyrkan. Han benämns Doctor Communis Ecclesiae, kyrkolärare, och betraktas som den främste av de katolska teologerna, vilket bland annat har gett honom det mer specifika tillnamnet Doctor Angelicus. Den teologiska och filosofiska lära han kom att bilda kallas thomism. Han räknas som en av de främsta företrädarna för skolastiken.

Thomas av Aquino anpassade Aristoteles filosofiska system till den kristna tron. Aristoteles hade menat att universum var evigt, men att detta hade försatts i rörelse av den första röraren, något som inte samstämde med kristendomens linjära tidssyn, vilken kräver skapelse (därmed även en skapare) och domedag.

Källa

Läs mer om Thomas på The Philosophy Net.

Filosofer / Simone Weil

Simone Weil betonade människors lika värde och behovet av att utveckla empati för att förstå och hjälpa andra. Hon ansåg att empati och medkänsla var avgörande för att skapa en rättvis och solidarisk värld. Hon kritiserade det moderna samhällets arbetsförhållanden och menade att människor ofta är alienerade från sitt arbete. Hon betonade vikten av att ha meningsfulla och kreativa arbetsuppgifter för att människor ska kunna uppnå sitt fulla potential och känna en djupare meningsfullhet i tillvaron.

Hon hade en stark andlig dimension i sitt tänkande och var influerad av kristendomen, men hon var också intresserad av andra religiösa traditioner. Hon utforskade mystiken och sökte efter en fördjupad andlig förståelse av världen och människans plats i den. Weil reflekterade mycket över frågan om mänskligt lidande och dess inneboende orättvisa. Hon menade att medkänsla och solidaritet var avgörande för att lindra lidandet och att det var viktigt att inte blunda för de svagaste och mest utsatta i samhället.

Weil var politiskt engagerad och uttryckte stark kritik mot totalitära system och förtryckande maktstrukturer. Hon argumenterade för att politiken måste vara inriktad på att skapa rättvisa och mänskligt välmående, och att det var viktigt att vara kritisk mot maktens missbruk. Hon förenade alltså filosofiska idéer med politisk aktivism och en djup andlig sökande. Hon utmanade etablerade tankemönster och betonade vikten av medkänsla, empati och rättvisa för att skapa ett mer mänskligt samhälle. 

Läs mer på https://www.iep.utm.edu/weil/

Filosofer / Ludwig Wittgenstein

Ludwig Josef Johann Wittgenstein (1889-1951) var en österrikisk-brittisk filosof och professor vid Universitetet i Cambridge. Hans filosofiska arbete kan delas in i två huvudsakliga perioder: tidig Wittgenstein och sen Wittgenstein.

I Wittgensteins tidiga verk, särskilt i hans bok "Tractatus Logico-Philosophicus", försökte han att lösa problemen inom filosofin genom att använda logikens och språkets verktyg. Han argumenterade för att språket har en logisk struktur och att filosofins uppgift är att klargöra språkets gränser och dess relation till världen.

Wittgenstein introducerade begreppet "bildspråk" för att förklara hur språket relaterar till verkligheten. Han hävdade att språket speglar världen genom att skapa meningssamma "bilder" av verkligheten. Vidare föreslog han att språket kan delas upp i atomära satser som motsvarar elementära beståndsdelar av verkligheten.

En av de mest kända teserna i Tractatus är att "Det som inte kan sägas, måste man tiga om". Wittgenstein menade att det finns gränser för vad som kan uttryckas i språket och att det som ligger bortom dessa gränser är oförmöget att bli talt om. Han ansåg att filosofin skulle lösa sina problem genom att klargöra dessa gränser.

I Wittgensteins senare verk, särskilt i hans bok "Filosofiska undersökningar", utvecklade han en annan syn på språket och dess funktion. Han föreslog att språket inte bara handlar om att spegla världen, utan att det främst används i sociala sammanhang och för att uttrycka olika språkspel.

Wittgenstein betonade vikten av att undersöka hur språket faktiskt används i olika situationer och sammanhang. Han introducerade begreppet "språkspel" för att beskriva de olika regler och konventioner som styr språkanvändning. För honom var mening inte en statisk egenskap hos ord eller satser, utan något som uppstår genom språkanvändning i sammanhang.

En annan betydande idé från sen Wittgenstein är att ord får sin betydelse genom deras användning i olika "språkspel" och att förståelse inte bara handlar om att identifiera betydelser av ord utan också om att förstå reglerna och sammanhanget där de används.

Wittgenstein räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika filosofer. Och inspirerade till två av århundradets huvudsakliga filosofiska rörelser:

1. den logiska positivismen
2. vardagsspråksfilosofin

Han publicerade den sjuttiofem sidor långa Tractatus logico-philosophicus (1921) med 25 000 ord om filosofi. Boken publicerades när han fortfarande levde. Wittgensteins ämnesområden var framför allt analytisk filosofi, till exempel logik, matematikfilosofi och språkfilosofi.

Wittgenstein befattade sig tidigt med relationen mellan problem och världen. Målet med filosofin var att genom logisk abstraktion rätta missförstånd om språk. Den senare Wittgenstein gav en detaljerad redogörelse över de många möjligheter som finns i det vanliga språket, som han kallar en serie av utbytbara språkspel där ordens betydelse kommer från deras allmänna användning. Trots dessa skillnader ser han i båda perioderna filosofi som en sorts terapi och en oro för etiska och religiösa problem.

Sammanfattningsvis kan man säga att Wittgensteins filosofi handlar om att undersöka språkets funktion och dess relation till verkligheten. Han betonade vikten av att klargöra språkets gränser och hur det används i praktiken och sociala sammanhang.

Källa

Fakta:

• Wittgenstein (www.filosofer.se)
• Wittgenstein på The Philosophy Net

 

Filosofer / Susan Wolf

Wolf argumenterar för att det finns objektiva värden och att moraliska handlingar kan vara värdefulla i sig själva, oavsett personliga preferenser eller subjektiva åsikter. Hon hävdar att moraliskt värde inte bara kan reduceras till personliga preferenser eller utilitaristiska kalkyler.Hon utforskar begreppet mening i livet och utmanat traditionella teorier om mening, som till exempel teorier som enbart fokuserar på personlig lycka eller prestation. Hon förespråkar en mer mångfacetterad syn på mening, där det att leva i enlighet med sina autentiska värden och relationer till andra människor spelar en viktig roll.

Hon har också diskuterat betydelsen av personlig moral och hur vi kan förstå moraliska handlingar som är resultatet av vårt eget inre engagemang och våra personliga värderingar. Hon betonar vikten av att handla utifrån vårt autentiska moraliska kompass snarare än att enbart följa yttre normer. Alla har ett mMoralisk ansvar och argumenterar för att äkta moraliskt ansvar kräver att vi engagerar oss i moraliska frågor och fattar våra egna beslut baserade på personliga värderingar snarare än att bara följa allmänna regler eller normer.

Susan Wolfs filosofi har haft en betydande inverkan inom etik och moralisk filosofi. 

Läs mer på https://www.informationphilosopher.com/solutions/philosophers/wolf/

Filosofer / Mary Wollstonecraft

Wollstonecraft argumenterade för att kvinnor har samma grundläggande rättigheter som män och förespråkade för deras politiska, juridiska och utbildningsmässiga emancipation. Hon kritiserade den samhälleliga och juridiska underordningen av kvinnor och hävdade att samhället skulle gynnas av kvinnors fullständiga deltagande.

Hon betonade vikten av utbildning för både män och kvinnor. Hon argumenterade för att kvinnor bör ha tillgång till en bred utbildning och vara intellektuellt och självständigt kapabla. Hon ansåg att en grundlig utbildning skulle ge kvinnor möjlighet att förverkliga sin fulla potential och delta aktivt i samhället. Och förespråkade för allmänna mänskliga rättigheter och en rättvis samhällsordning. Hon kritiserade privilegierade klassers överlägsenhet och krävde mer jämlikhet och rättvisa för alla medlemmar i samhället.

Wollstonecraft ifrågasatte stereotypa föreställningar om kvinnors moraliska svaghet. Hon argumenterade för att kvinnor borde få samma möjligheter som män att utveckla sin moraliska karaktär och inte begränsas till traditionella roller och förväntningar. I kvinnokampen ansåg hon att kvinnor måste utöva sin egen rationalitet och inte förlita sig på manlig auktoritet. Hon betonade att kvinnor inte borde vara passiva föremål för mäns kontroll utan snarare agera som autonoma och rationella varelser.

Läs mer på https://plato.stanford.edu/entries/wollstonecraft/

Filosofer / Zenon

Zenon utarbetade en serie paradoxer för att demonstrera sina idéer, som bland annat handlade om hur rörelse är omöjligt och verkligheten inte kan uppfattas med hjälp av sinnena. Han betonade att människan bör leva i enlighet med naturens lagar och acceptera det som inte kan förändras.

Hans mest kända paradox är den om Akilles och sköldpaddan. Paradoxen använder sig av tankeexperiment för att ifrågasätta idén om rörelse och förändring.

Paradoxen lyder enligt följande: Akilles, en snabb och stark löpare, utmanar en sköldpadda på en tävling. För att göra tävlingen rättvis ger Akilles sköldpaddan en försprång på, säg, 10 meter. Tanken är att Akilles kommer att hinna ikapp sköldpaddan, men paradoxen ligger i hur detta faktiskt skulle ske enligt Zenon.

Enligt Zenon kan rörelse delas upp i oändligt många steg. För att Akilles ska hinna ikapp sköldpaddan måste han först nå den punkt där sköldpaddan startade (10 meter framåt). Men innan Akilles når den punkten har sköldpaddan också rört sig en bit framåt, till exempel 1 meter. Och innan Akilles når den nya positionen har sköldpaddan rört sig ännu en bit framåt, och så vidare.

På så sätt argumenterar Zenon att Akilles alltid måste hinna ifatt det ställe där sköldpaddan var tidigare, men aldrig kommer att hinna ikapp sköldpaddan själv. Detta är möjligt eftersom rörelsen kan delas upp i oändligt många steg och det alltid kommer att finnas en ny position för sköldpaddan som Akilles inte har nått.

Zenons paradox utmanar därmed vår intuitiva uppfattning om rörelse och visar att det finns filosofiska och matematiska problem med att hantera oändlighet och kontinuitet. Akilles kan alltså inte springa förbi sköldpaddan som fått ett försprång. Eftersom sköldpaddan rör sig lite framåt för varje språng Akilles tar kommer aldrig Akilles förbi den.

Filosofer / Slavoj Žižek

"Mänskligheten är OK, men 99% av människorna är tråkiga idioter."

Slavoj Žižek (1949 - ) är en slovensk filosof, sociolog och kulturkritiker. Han använder sig av psykoanalytikern Jacques Lacans teorier när han tolkar populärkulturen. Han har även använt Hegeliansk filosofi och Marxistisk ekonomikritik för att tolka dagsaktuella sociala fenomen. Men han är mer intresserad av att lyfta problem än att finna lösningar på dem.

Han har kallats för "västerlandets farligaste filosof"; en "kulturteorins Elvis" och hans popularitet beror förmodligen på att han använder sig av populärkultur och dagsaktuella fenomen i sin filosofi.

Enligt Žižek finns inga objektiva sanningar för allt färgas av kulturella, sociala och ideologiska "påtryckningar". Han kritiserar därför dagens samhällsstruktur med särskilt fokus på kapitalism och konsumtion.

Vår kultur och vårt sätt att leva vårt liv präglas starkt av Hollywoodfilmer och Žižek har sagt följande:

"Cinema is the ultimate pervert art. It doesn't give you what you desire - it tells you how to desire."

(Jonis översättning: "Film är den ultimata perversionen (mycket osunt). Den ger dig inte det du längtar efter utan säger hur du ska längta.")

Fler citat:

“Cinema is the ultimate pervert art. It doesn't give you what you desire - it tells you how to desire.” (Slavoj Žižek)

“We feel free because we lack the very language to articulate our unfreedom.” (Slavoj Žižek)

“Words are never 'only words'; they matter because they define the contours of what we can do.” (Slavoj Žižek)

“The problem for us is not are our desires satisfied or not. The problem is how do we know what we desire.” (Slavoj Žižek)

“If you have reasons to love someone, you don’t love them.” (Slavoj Žižek9

“Humanity is OK, but 99% of people are boring idiots.” (Slavoj Žižek)

“Because the horror of Communism, Stalinism, is not that bad people do bad things — they always do. It's that good people do horrible things thinking they are doing something great." (Slavoj Žižek)

“I think that the task of philosophy is not to provide answers, but to show how the way we perceive a problem can be itself part of a problem.” (Slavoj Žižek)

“An enemy is someone whose story you have not heard.” (Slavoj Žižek)

“You cannot change people but you can change the system so that people are not pushed into doing evil things.” (Slavoj Žižek)

“Experts are by definition the servants of those in power: they don't really THINK, they just apply their knowledge to problems defined by the powerful.” (Slavoj Žižek)

“We don't really want to get what we think that we want. (Slavoj Žižek)

“Like love, ideology is blind, even if people caught up in it are not” (Slavoj Žižek)

“It is the reign of contemporary global capitalism which is the true Lord of Misrule.” (Slavoj Žižek)

Filosofer / Innehållsförteckning

.

.

.

.

.

.

.

Joni Stam (2013)

.