www.larare.at

Veckans dikt

Innehållsförteckning -

Här nedan har jag samlat några av mina favoritdikter. Och om du vill ha hjälp med att läsa dikt kikar du på följande material: Läsa poesi.

 

Veckans dikt / William Blake
  

Början ur Auguries of Innocence av William Blake

To see a world in a grain of sand,

And a heaven in a wild flower,

Hold infinity in the palm of your hand,

And eternity in an hour.

Att se världen i ett sandkorn

Och himlen i en vild blomma

Hela oändligheten i din handflata

Och fånga evigheten inom en timme.

Läs hela dikten här

 

Veckans dikt / Sapfo
  

Fragment 31

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyss till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.

 

Veckans dikt / Karin Boye
  

Du är min renaste tröst av Karin Boye

Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.

Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ --
du är det bästa jag har.

Läs fler Karin Boye dikter här.

 

Veckans dikt / Vladimir Majakovskij
  

Ur Ett moln i byxor av Vladimir Majakovskij

"Hör nu på herr Gud!
har du inte tröttnat på
att vareviga morgon och kväll
fukta ögonen i denna kladdiga molnkompott?
Vet du vad -
vi sätter snurr på en karusell
runt kunskapens träd på ont och gott!

Du som finns överallt i vartenda skåp ska du finnas
och vi ska ställa sånt vin på vårt bord
att aposteln Petrus svårmod försvinner
och han skakar loss i en ki-ka-po.
Och Evorna ska åter fylla paradiset:
Du bara befaller -
och jag ska
utan tanke på priset
ragga upp de snyggaste flickorna på boulevarden.

Vill du det?

Inte?

Skakar du på ditt lurviga huvud
och lägger dina gråsprängda ögonbryn i veck?
Tror du
att han där
bakom dig,den där bevingade spjuvern
vet det allra minsta om kärlek?

Jag är också en ängel det är vad jag var -
ett sockerlamm tyckte alla som såg mig
men aldrig mera till stona ger jag
delikata vaser av Sévresplågor.
Allsmäktige med armar och ben var det du som
försåg oss
du såg till
att vi fick huven som pratar och lyssnar -
kunde du inte komma på nåt
som gör att vi utan att plågas
kunde kyssas och kyssas och kyssas?

Jag trodde du var en dundergud allsmäktig
med evigt liv
men du är bara en ynklig halvbildad gudsputtefnask.
Se jag böjer mig ner
och drar fram en skomakarkniv
ur mitt stövelskaft.
Din bevingade skojare!
Kryp ihop i ditt paradis!
Ligg där med dina skrämda fjädrar och flaxa!

Ditt rökelseosande kräk jag ska sprätta upp dig
Härifrån till alaska!

Släpp fram mig!

Mig stoppar ni inte så lätt.
Jag vill helt lugnt påpeka några saker -
vare sig jag ljuger
eller har rätt.
Titta -
man har huggit av stjärnornas huven
och allting blöder i en himlamassaker!

Hej du!
Himlen!
Ta av dig hatten!
Jag kommer!

Tystnad.

Universum sover
det väldiga örat är lutat mot tassen
med gnistrande stjärnklor."

 

Veckans dikt / T.S. Elliot
  

Ur The hollow men av T.S. Elliot

"We are the hollow men
We are the stuffed men
Leaning together
Headpiece filled with straw. Alas!
Our dried voices, when
We whisper together
Are quiet and meaningless
As wind in dry grass
Or rats' feet over broken glass
In our dry cellar
 
Shape without form, shade without colour,
Paralysed force, gesture without motion;
 
Those who have crossed
With direct eyes, to death's other Kingdom
Remember us-if at all-not as lost
Violent souls, but only
As the hollow men
The stuffed men"

Veckans dikt / Kristina Lugn
  

Gråt inte mer av Kristina Lugn

Gråt inte mer!

Jämra dej inte!

Bit ihop tänderna!

Plocka ögonbrynen!

Förläng ögonfransarna!

Förkorta känselspröten!

Lägg upp håret!

Rengör näsborrarna!

Raka bort mustascherna!

Svälj något lugnande!

Sitt inte där så svagsint

Ensam och inkrökt, gråt

Inte mer!

 

Veckans dikt / Dan Andersson
  

Buddha av Dan Andersson

Den heta dagens röda sol har sjunkit stilla ner
i bergens svala skuggors famn och lyser Dig ej mer.
I natt på stjärnomtindrat berg inunder Sala-trän
Din själ skall bo i helig ro, när skaran vandrar hän.

Du hoppas ej och beder ej, var gudom du försmått,
en stund Din själ en stjärna är och sedan mörker blott
Ty för en åtrådd infartsport till Fredens tomma hus
Du offrar glatt för intets natt allt Brahmas klara ljus.

Välsignad vare Du, o son, som vägen stakat ut,
och åt Sansaras heta sorl har gett ett ljuvligt slut.
Om i Vibharas håla än jag stundom ligger gömd
den hemlighet av Dig jag vet skall aldrig bliva glömd.

Arjunas hästar Krishna styr i stridens heta larm,
och slätten dricker ännu blod ur mänskosläktets barm
Men allt som skapas skall förgås på Lagens stränga bud
och Lagen själv skall ock förgås, och varje mäktig Gud.

Din väg är röjd och ligger rak, det finns ej sten däri,
och ropar Dig en gud i natt Ð o son, Du går förbi:
Du går att frälsas utan tro och salighetsbegär,
Du tager slut, Du vandrar ut till det, som icke är.

 

Veckans dikt / August Strindberg
  

Vid dammen av August Strindberg

Ofta hörde jag min moders
varning till de yngre barnen:
»Barn, gå aldrig ner till dammen,
onda andar i den dväljas.»

När den ljumma sommarnatten
sänkt sig ner till trötta jorden
och i sömn var hela huset,
då jag styrde tyst min kosa
till den lilla gröna kullen
invid dammens lugna spegel.
Ack, var var nu vårens friska
unga grönska, som här rådde
några veckor blott tillbaka!
Liemannen skövlat ängen
brutit alla blyga blommor
som nyss gladde sig åt livet!

Äppelträdens rika blomskrud
låg nu vissnad ner på sanden;
ej syrenen sina dofter
spridde i den stilla natten
till en rökelse åt Herren.

Ner vid dammens brädd jag satt mig,
under asparne där stodo
vaktande att icke solens
heta strålar skulle dricka
hennes vatten uti botten.

Lätta vita dimmor syntes
över dammens yta sväva.
Då en sakta vindfläkt kommer,
andas på dem och dem skingrar,
klar sig tedde vattenspegeln
för mitt öga, och i djupet
såg jag ner, men såg blott mörker.
Snart dock hägra dunkla bilder
uti obestämda former
och till sist jag tydligt varsnar
bilden av den gröna kullen.

Nu, vad trollmakt gäckar ögat!
Vem är flickan som där sitter
med de rika svarta lockar,
och de mörka blåa ögon?
Månne någon liten älva
stigit upp ur sina salar
under kullens gröna torvtak,
och i sommarnattens tystnad
väntar på sin älsklings möte?
Nej, o nej, det är mitt hjärtas
brud, som jag ej här får äga,
ack, det var ju här för några
veckor sen hon satt så älsklig
lyssnande till mina sånger,
och i sångarlön mig skänkte
några ögonblick av sällhet.
Se, nu ler hon mot mig vänligt,
räcker mig den fina handen,
så förtroligt som jag vore
den hon korat till sin brudgum. —

I detsamma far en vind-il
genom aspens gamla krona
och ett vissnat löv han sliter.
Lövet föll och spräckte spegeln,
och med ett var bilden borta.
»Varför störa mina drömmar,
varför hjärtlöst mig beröva
en minut av himmelsk sällhet.
O, jag har ju länge lidit
att ej skåda få den ljuvas
bild som tiden stal ur hjärtat.»

Så jag klagar mot den gamla
aspens ondskefulla tilltag.
Snart dock spegeln åter lagas
och ur dunkla djupet träder
dubbelt skön densamma bilden.
Och hon räcker ännu handen
lika vänligt. Lika vänligt
hon med sina blickar manar
att till hennes möte komma.
Ve! En skugga skymmer tavlan
och jag ser vid hennes fötter
snart en man som hänryckt trycker
hennes hand till sina läppar,
och hon ömsom ler och rodnar. —

Nu jag vill ej skåda mera
springer bort med sorgfullt hjärta.
Men den gamla aspen skrattar.

Aldrig går jag mer till dammen.
Onda andar där ju dväljas!

 

Veckans dikt / Carl Michael Bellman
  

Ulla Winblad av Carl Michael Bellman

[Corno.] - - - Fader Berg i hornet stöter;
Si hur lilla Nymphen söter
Svingar sig i en Dans.
[Corno.] - - - Si hur fader Berg han gapar;
När som Jergen Puckel skrapar,
Stöter han en Cadance.
Hurra! si Ulla dansar;
Engageanter, flor och fransar,
Hvit Sultan och blomster-kransar,
Hvita ben! :||:
Si Ljus och Lampors sken.

* * *

[Corno.] - - - Valdthorn bör man ha på Baler,
Strufvor, Nympher och Pocaler;
Stor sak uti Fioln.
[Corno.] - - - Si, hon slänger handen trötter;
Hvita ben och röda fötter;
Si himmelsblåa kjoln.
Hurra! si bröstet jäser.
Minsta veck i kjolen fräser.
Si hur fader Berg han läser
Noterna. :||:
Hej! kära far blås bra.

* * *

[Corno.] - - - Käre, blås som sjelfva Satan,
Håll Valdthornet ut åt gatan,
Herrarna ska gå in.
[Corno.] - - - Friska Grefvar och Baroner,
Och Husarer och Dragoner.
Hej friskt humeur och Vin!
Hurra! si Ulla skrattar;
Si hvad Galonerta Hattar,
Paris sin Helena fattar,
Röd och varm. :||:
Blås Fader Berg Allarm.

* * *

[Corno.] - - - Valdthorn hörs i luften mumla,
Och Sirener kring mig tumla,
Under Apollos Ljud.
[Corno.] - - - Ulla Winblad kära Syster,
Du är eldig, qvick och yster,
Hvar dag så står du brud.
Hurra! jag hör dig sjunga,
Jag ser Fröjas Tempel gunga,
Eldar kring i luften ljunga,
Full och våt :||:
Står jag i Charons båt.

 

Veckans dikt / Innehållsförteckning
  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2012)