En krönika är en personlig (subjektiv) text som nästintill kan se ut hur som helst (fri form). Det brukar handla om aktuella eller vardagliga händelser som många känner igen och kan identifiera sig med och så är de ofta humoristiska. En krönika är alltså en person som skriver subjektivt om sin samtid utifrån sig själv och sina egna upplevelser.
Skribentens egna
erfarenheter blandas ofta med ett allmänt resonemang. Reflektioner och jämförelser görs med
utgångspunkt i såväl egna erfarenheter som i andra texter.
Krönika betyder tid på grekiska och från början var krönikor kronologiska sammanfattningar över något som hänt. Det som hänt är fortfarande ett huvudsakligt inslag i krönikan som idag brukar handla om något aktuellt eller en vardaglig händelse.
Krönikan ska vara fri i formen och författaren ska försöka skapa en igenkänningsfaktor så att läsaren kan identifiera sig med det som står i texten. En god krönikör försöker med hjälp av humor och nya och intressanta tankeled/tankesprång underhålla läsaren.
Krönikan utgår väldigt ofta från något som författaren irriterat sig på, blivit glad av eller upprörts av. Texten ska vara ett känslouttryck.
Stilen är levande och personlig, utan att bli pratig eller talspråklig. Ett engagerande, fylligt,
stilsäkert, insiktsfullt och initierat språkbruk kännetecknar en bra krönika.
En krönika ska vara personlig och subjektiv, alltså utgå från författarens egna åsikter och värderingar - krönikören ska sätta sin alldeles egna prägel på texten.
En krönika brukar ligga på max 3000 tecken - ca 500 ord.
Läs mer om hur man skriver en krönika.
Läs Linda Skugges tips på hur man blir "en förbannat bra krönikör" .
Joni Stam (2012)
|