www.larare.at

Artiklar - de eller dem

Här nedan har jag lagt upp två artiklar som berör ämnet: de eller dem. En av Siv Strömquist och en av Ylva Byrman.

 

Artiklar - de eller dem / Skriver vi de, dem eller dom? av Siv Strömquist

Hur är det egentligen med orden de, dem och dom? Är alla dessa ord numera gångbara eller vad gäller? Svaret är att alla tre är gångbara, men i olika sammanhang. Det är språksituationen som avgör om man ska skriva de/dem eller dom.

Det initiativ som för ett antal år sedan togs i våra skolor för ett införande av enhetsformen dom i svenskt skriftspråk kom snart av sig. Och tur var det. Eleverna kunde med all rätt känna sig lurade om de i skolan fått veta att det går bra att skriva "dom" i alla sammanhang.

I det formella skriftspråk som vi möter i medierna, i samband med högre studier och i yrkeslivet är andra former än de (subjektsform) och dem (objektsform) otänkbara. I närspråket däremot, i det informella meddelandet på köksbordet eller i det privata brevet, använder vi troligen dom lite till mans – både som subjekt och objekt.

Självklart ska också de små barnen i sitt tidiga skrivande genomgående kunna använda dom. Det gäller bara för den skrivansvariga läraren att så småningom komma ihåg att upplysa om att skriftspråket har andra uttryckssätt.

I det avancerade skrivandet är valet mellan de/dem och dom en stilfråga. Med dom markerar författaren/skribenten att texten ska uppfattas som informell – eller att syftet är att återge talat språk. Av det skälet växlar ordformerna ofta i en roman. I själva berättelsen (relationen) förekommer de/dem, medan dom återfinns i dialoger och när personerna tänker. Avsikten hos författaren är då att vi ska uppfatta det talspråkliga, informella i replikerna och tankarna.

I det här sammanhanget kan det vara på sin plats att påminna om att det inte är givet att dom alltid är det bästa valet om man vill återge talat språk. Många svenskar använder i sitt naturliga, regionala talspråk hellre former som di eller däm.

I vissa skönlitterära texter använder författarna genom­gående dom utan att skilja på löpande berättelse och återgivet tal. I sådana fall pekar ordvalet ut en speciell stilistisk nivå: den informella, lite intima. Samma stildrag utnyttjas av en del av våra dagstidnings- och tidskriftskrönikörer.

De eller dem, det är frågan

En läsare skriver att han med intresse iakttar hur den allmänna osäkerheten breder ut sig kring hur man skriver det som vi i dagligt tal uttalar som "dom". Och han är inte ensam. Många undrar. Variationen mellan de och dem, särskilt efter prepositioner som för, till och åt, förefaller godtycklig. Finns det några regler?

Det är inte helt lätt att svara på detta, men jag försöker med ett tredelat svar. För det första är grundregeln för variationen mellan de och dem att det ska vara de om pronomenet står som subjekt, dem om det står i objektsställning eller efter preposition (jfr de kom och hon sjöng för dem).

I ett andra steg får man ta hänsyn till om pronomenet följs av en som-sats. I subjektsställning blir regeln densamma (de som kom var nöjda) men i objektsställning och efter preposition kan numera både de som och dem som användas (hon sjöng för de/dem som kom) även om de som lärt sig sin grammatik i den gamla skolan kan svära på att det borde vara dem här och inget annat, allt enligt huvudregeln.

Ett av skälen till att variationen tillåts är att de som kan uppfattas som ett fast uttryck och att det därmed blir oböjligt. Ett annat att konstruktioner som för de som skulle kunna tänkas innehålla ett underförstått substantiv (för de personer som); de skulle då i praktiken vara en bestämd artikel – och därmed oböjligt. Att båda uttryckssätten är accepterade framgår av såväl Språkriktighetsboken (2005) som senaste upplagan av SAOL (2006). I den senare speglas valfriheten av exemplet brevet riktar sig till dem (äv. de) som har barn.

Men det är viktigt att här rätt förstå det lilla ordet även – och här kommer det tredje ledet i mitt svar. Ett "även" i SAOL markerar att formen rekommenderas i andra hand. Alternativet för dem som bör alltså alltfort ha högsta prioritet hos dem som vill väcka så lite irritation som möjligt hos sina läsare. Och det finns ju knep. Byt ut de/dem mot till exempel vi/oss, och genast klarnar det. "Detta är viktigt för vi som bor i området" känns fel, eller hur? För oss ska det vara och följaktligen också för dem.

Men faktum kvarstår. Valfrihet råder.

Rätt val kan ge irritation

Min absoluta övertygelse har alltid varit att eftersom de flesta tycks acceptera formuleringen för dem som − även om de själva skriver "för de som" − så är den att föredra. Men ­ibland går språkutvecklingen fortare än man anar. När jag i en spalt tidigare i år använde uttrycket "Tänk bara på alla dem som skriver" hörde en läsare av sig och tyckte att grova grammatiska fel av det här slaget inte hörde hemma i en språkspalt …

Den slutsats man får dra är att risken för kommunikativa störningar förorsakade av valet mellan för de som och för dem som är stor, även om man följer den traditionella regeln. Tala om Scylla och Charybdis!

Reglerna förvirrar

Ett relativt nytt fenomen när det gäller de/dem-problematiken är att allt fler gör misstaget att använda ordet dem inte bara när det är objekt eller föregås av preposition utan också i subjektsställning eller när det är bestämd artikel. Man skriver: "dem spelar i kväll" eller "vi talar om dem nya vanorna".

Den här skrivstrategin är förmodligen ett utslag av det som språkvetarna kallar hyperkorrektion. Man vet att det finns en regel som säger att det i skriftspråket ibland ska vara dem i stället för de och av rädsla för att göra fel överanvänder man just den formen.

Det kan naturligtvis också vara så enkelt som att talspråkets dom lättare associeras med dem än med de, men jag sätter nog en slant på hyperkorrektionen.

Det här illustrerar ett av språkvårdens stora dilemman. Språkanvändarna vill ha regler. Men om reglerna blir för dominanta, i skolundervisningen till exempel, och dess­utom uppfattas som svåra leder det många gånger till nya och oväntade störningar. Ett bra exempel på detta är hur före och innan-resonemangen (se "Före och innan har länge använts sida vid sida", sid. 30) har lett till att många i dag använder prepositionen före som konjunktion. Det är inte ovanligt att man hör eller ser formuleringar som: "det här ska vi göra före sommarlovet börjar"…… För den som uttrycker sig så har innan blivit ett "farligt" ord, ett ord som man ska se upp med. På samma sätt kan den som överanvänder dem ha fått lära sig att det är fel med de i vissa positioner.

Ett gott råd till dem som har problem med de och dem är kanske att det är säkrare att skriva ett de än ett dem om man är osäker. De är mycket vanligare än ordet dem. Alltså är chansen större att det blir rätt med de. Och framför allt: ett felaktigt de märks mycket mindre än ett dem på fel ställe.

Källa (sidan har tagits bort)


Artiklar - de eller dem / De eller dem? av Ylva Byrman
 

Testa dig själv. Skulle du välja de eller dem i nedanstående exempel (1)?

1. Man måste ge barn den vård de/dem behöver.
2. Pannkakorna? De/Dem äter jag till lunch imorgon.
3. Jag lägger alla verktyg här, så kan du ta de/dem som du behöver.

Låt oss strax diskutera de rätta svaren och därefter några ännu svårare exempel. Men först kan man fundera lite över varför de och dem ställer till problem och vad man kan göra åt det. För även om vissa utan ett ögonblicks tvekan väljer rätt form, tycker många andra att det är klurigt.

Anledningen är självklart att de flesta svenskar i tal använder enhetsformen dom, både för skriftens subjektsform de och skriftens objektsform dem. Med språkvetenskapliga termer kan vi säga att vi i tal inte längre upprätthåller kasusdistinktionen i tredje person pluralis. Ett enkelt exempel:

De gillar er (utläses oftast "Dom gillar er").

Ni gillar dem (utläses oftast "Ni gillar dom").

Skillnaden mellan de och dem är alltså samma skillnad som finns mellan ni och er, och för den delen mellan jag och mig och mellan hon och henne. Detta kan man använda som knep för att skilja de och dem – man prövar helt enkelt att sätta in jag eller mig istället. I exempel 1 ovan blir det "man måste ge mig den vård jag behöver". Jag motsvarar de, och alltså blir rätt svar:

1. Man måste ge barn den vård de behöver.

Ett annat knep är att försöka översätta till engelska, för att se om talspråksformen dom förvandlas till they (motsvarar de) eller them (motsvarar dem): "You have to give children the care they need". Det kan tyckas lite märkligt att gå omvägen över engelska, men många svensklärare har vittnat om att elever tycker att denna tumregel är enklare att tillämpa än jag- eller mig-regeln.

Exempel 2 är klurigt för att vi är vana vid att subjektet står före objektet i meningen, särskilt i skrift. Men det är jag som är subjektet (utför verbets handling, äter) och pannkakorna som är objekt (blir ätna), och rätt svar är därför

2. Pannkakorna? Dem äter jag till lunch imorgon.

I exemplen ovan är de och dem pronomen, men nu ska vi komplicera det hela. De, men inte dem, kan nämligen också fungera som bestämd artikel.

Hon gillar de gula slipsarna bäst.

De verktyg som hon inte behövde lämnade hon i lådan.

Då funkar inte längre knepet att pröva med jag eller mig. Översätter man till standardengelska får man varken they eller them, utan nåt annat, som the eller those. I en sån situation är de alltid rätt.

I exempel 3 är det inte självklart hur man ska betrakta de/dem. Å ena sidan står det som objekt i satsen: "så kan du ta dem". Men å andra sidan skulle det också kunna ses som en slags bestämd artikel: "du kan ta de [verktyg] som du behöver". Det kan också vara så att de som kommit att kännas som en slags fast enhet, där man ogärna vill böja orden som ingår. Att ha de som i objektsställning är varken nytt eller unikt svenskt; det förekommer i flera hundra år gamla texter och även i våra nordiska grannspråk. Därför brukar man betrakta det som korrekt att säga både

3. Jag lägger alla verktyg här, så kan du ta de som du behöver.

och

3. Jag lägger alla verktyg här, så kan du ta dem som du behöver.

Ett sista generellt råd: Om du trots dessa tips hamnar i en situation där du tvekar – välj hellre de än dem. För det första är de statistiskt smart, för i nio av tio fall är de rätt och dem fel. För det andra stör ett felaktigt använt dem mer än ett felaktigt använt de. Faktiskt har Språkrådets förre chef Olle Josephson argumenterat för att om man ska slopa distinktionen mellan de och dem helt i skrift, är enhetsformen de att föredra framför den mer iögonfallande talspråksformen dom.

Gör gärna Olle Josephsons de- och dem-test. Det är lite svårare än mitt. Och när ni gjort det, kom gärna tillbaka och berätta hur er språkkänsla reagerar på följande två meningar:

Dig som alltid har hjälpt mig så bra litar jag inte på längre.

Du som alltid har hjälpt mig så bra litar jag inte på längre.

Källa

Artiklar - de eller dem / Innehållsförteckning
  

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2012)