Schamanism

Schamanismen är en urgammal andlig och kulturell praxis som återfinns i olika kulturer över hela världen. Den utvecklades främst i samhällen med jägar- och samlarlivsstil och bygger på tron att det finns en interaktion mellan den fysiska världen och andevärlden. Centrala för shamanismen är shamanen, en spirituell förmedlare och läkare som anses kunna kommunicera med andar och förmedla helande, rådgivning och vägledning till sin gemenskap.

Se bildspel: schamanism

I schamanismen fungerar shamanen som en intermediär mellan den mänskliga världen och andevärlden. Shamanen anses ha förmågan att resa till andevärlden genom trance, extas eller andra ritualer för att interagera med andar, guider och förfäder.

En viktig funktion hos shamanen är att bistå i helande. Genom sina övernaturliga förmågor och kunskap om örter, ceremonier och ritualer kan shamanen lindra fysiska och psykiska besvär hos individer i samhället. Helande i schamanismen sträcker sig bortom kroppsliga åkommor och inkluderar även andlig, känslomässig och social balans.

Schamanismen involverar olika former av ritualer, såsom sånger, danser, trumslagning och andra former av extas, för att inducera kontakt med andevärlden och förmedla dess inflytande till den mänskliga sfären. Dessa riter kan användas för helande, prognoser, beskydd eller för att balansera naturkrafter.

Schamanismen har djupa rötter i kulturella och andliga traditioner och kan variera starkt mellan olika kulturer. Det finns inte en enhetlig schamanism, utan snarare många varierande former som speglar den specifika etniska, geografiska och kulturella kontexten.

Schamanismen inkluderar ofta stark symbolik, totemdjur och föreställningar om krafter som påverkar naturen och människans öde.

Joni Stam (2023)