www.larare.at

Judendom

Judendomen är en av världens äldsta monoteistiska religioner och har sin grund i det judiska folkets historia och kultur. Dess rötter sträcker sig över 3000 år tillbaka till det forntida Israel och Mellanöstern. Judendomen har en unik identitet som både en religion och en etnisk gemenskap.

Judendomen tror på en enda allsmäktig Gud, som är den skapande kraften bakom hela universum. Guden, känd som Jahve (Yahweh), betraktas som evig och oföränderlig.

Judendomen bygger på ett förbund mellan Gud och det judiska folket, som etablerades genom Mose på Sinai-berget. Detta förbund inkluderar Guds lagar och bud, kända som de Tio Budorden och de 613 mitzvot, som styr den etiska och religiösa praxisen för judiska människor.

Torah är den heliga skriften inom judendomen och utgör de fem Moseböckerna i den hebreiska Bibeln. Den innehåller Guds uppenbarelse och läror till det judiska folket. Torah ses som en grundläggande auktoritet för etik, rättskipning och andlighet inom judendomen.

Den judiska gudstjänsten äger rum i en synagoga, där gemenskapen samlas för att be, studera Torah och fira helgdagar. Rabbiner, som är religiösa lärare och ledare, har en central roll i att tolka och förklara den religiösa läran.

Judendomen firar en rad heliga dagar och högtider som är betydelsefulla inom den judiska kalendern. Exempel på dessa inkluderar sabbaten (veckans vilodag), Pesach (påsk), Rosh Hashanah (nyårsfest), Yom Kippur (försoningsdagen) och Chanukka (ljusfesten).

Judendomen betonar etiska värden och moraliska principer för att leva ett rättfärdigt och ansvarsfullt liv. Dessa inkluderar att visa respekt för andra, handla rättvist och ärligt, vara generös och biståndsgivande, och att sträva efter att uppnå tikkun olam, vilket innebär att återställa och förbättra världen.

Judendomen har varierande åsikter om efterlivet. Vissa judiska traditioner betonar den fysiska uppståndelsen, medan andra fokuserar på en andlig existens efter döden. Fokus ligger oftare på att leva ett meningsfullt och rättfärdigt liv här och nu, snarare än på att spekulera om framtida belöningar eller straff.

Judiska trosbekännelsen

Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.

Och du skall älska Herren, din Gud, av allt
ditt hjärta och av all din själ och av all din
kraft.

 

Judendom / Judarnas historia
  

Inom judendomen så tänker man sig att Gud har en speciell relation just till det judiska folket. Genom att omskära all judiska män så skulle judarna visa sitt förbund med Gud (första Moseboken 17:12).

Historien är viktig inom judendomen. Judarna menar att Gud visar sig i
historien. Historierna berättar vem Gud är och hjälper människorna att lära
känna honom/henne. Historien berättar hur Gud träffar först Abraham och
sedan Mose. I historierna får vi oxå veta att Gud är med både Abraham och
Mose. Det är Gud som först hjälper Abraham till ett stort folk och sedan
hjälper Mose att befria israeliterna från farao. På så sätt svetsar historien ihop
det judiska folket, den skapar en gemensamhetskänsla och en identitet.
Skapelseberättelsen är den första händelsen i historien. Berättelsen om
Abraham är den andra största händelsen i historien, eftersom Abraham är
judarnas stamfader genom sonen Isak.

Förutom en gemensam historia har diasporan och förföljelserna som varit
enda sedan Jesus korsfästes varit ytterligare orsak till att gemenskapen inom
judendomen varit så stark. Det har funnits en känsla och ett behov av att
hålla ihop folket för att bevara religionen och traditionerna. När man utsätts
för massa hemskheter och utsätts för massa diskriminering så blir det väldigt
viktigt att som grupp hålla ihop. Det skapas en ”vi” känsla.

Enligt judiskt tro så skapades världen för 6000 år sedan. Abraham ses som det judiska folkets stamfader. Det var hans folk som var slavar under Farao
och det var detta folk som Mose räddade från slaveriet och förde de till det
land, Kanaan, som Gud lovat judarna. Kanaan är det land som idag heter
Israel. På berget Sinai så sluter Gud ett förbund med det judiska folket, de är
nu det utvalda folket.

När Mose dog styrdes Kanaan av några kungar. De viktigaste var David och
Salomo (900 fvt). Israel låg i krig med ett folk som hette filistéerna. De hade
en man som ansågs vara oslagbar, han var i det närmaste en jätte. Hans
namn var Goliat. David lyckades genom list besegra Goliat och blev därmed
upphöjd till Kung. Hans tid blev en storhetstid och Jerusalem blev en religiös
och politisk huvudstad. När David dog tog hans son Salomo över. Han var
extremt vis och hans visdom sas vara given av Gud. Salomo hade 700 fruar
och 300 bi-fruar, alla ifrån olika folkgrupper/nationaliteter. Salomo byggde ett
tempel i Jerusalem, som är av mycket stor betydelse för judendomen, det är
dess absolut heligaste plats. Templet revs år 70, och det enda som finns kvar
är en bit av muren. Detta är nu det som kallas klagomuren, den heliga
platsen i Jerusalem.

Under århundraden påverkades judendomen av grannfolkets religioner. Då
kom det profeter som kämpade mot dessa intryck. Profeterna sa att de hade
meddelande från Jahve, Gud. Meddelandet var att om folk inte skulle sluta
dyrka andra gudar så skulle de straffas hårt. De sa också att Gud skulle rädda
en del av folket och att han skulle sända Messias, frälsare, för att göra detta.
Messias sågs som idealkungen som skulle skapa lycka och fred.

Eftersom Israel låg i ett område som många stormakter ville ha så blev det
ofta krig. Efter Davids och Salomos död följde svåra tider för judarna. Det var krig och folket fördes bort och tvingades leva i exil.

Vid tiden för Jesu födelse så var det romarna som härskade i Israel. De
tröttnade på judarnas motstånd och körde ut flertalet ut ur landet. Templet
som Salomo byggt och som var religionens centrum och hjärta förstördes.
Judendomen blir en religion.

Abraham är judarnas stamfader och man kan säga att Moses är grundaren till
judendomen. Mose var israelit men han var född i Egypten. Mose familj hade
som många andra israeliter flyttat till Egypten och bott där i många år. Med
tiden så blev israeliterna fler och fler och detta skrämde livet ur Faraon,
Egyptens härskare. Hans skräck var att israeliterna som bara fler och fler
skulle ta över makten. Han tänkte att om israeliterna blev slavar så skulle han
kunna ha koll på de. Därför gjorde han de till slavar. För att begränsa antalet
israeliter så bestämde han att alla nyfödda pojkar skulle dränkas.

Det var på den här tiden som Mose föddes. Även han skulle dränkas. Moses
mamma ville inte att hennes son skulle dö. En dag la hon Moses i en korg
och satte korgen i floden Nilen. Som tur var så hittade Faraos dotter korgen
med Mose i och tog hand om honom. Han fick följa med till slottet och växte
upp hos Faraon och som en egyptisk prins. Självklart så hade inte Faraon
någon aning om att Moses var israelit.

En dag när Moses var ute såg han en israelit bli misshandlad av en egyptier.
Detta gjorde honom galen av ilska. Mose slog ihjäl egyptiern. Efter dådet var
han tvungen att fly till öknen. Mose skulle träffa Gud i öknen. Det var
nämligen så att Gud ville rädda israeliterna. Så Gud uppenbarade sig för Moses. I uppenbarelsen sa Gud till Mose att han måste tillbaka till Egypten.

Mose lydde Gud och återvände till Egypten. Han sökta upp Farao och sa att
han skulle befria israeliterna. Vad tror du Farao sa? Nej så klart, han
struntade i vad Mose sa och Gud lät då en massa olyckor drabba egyptierna.
Till slut gav Farao upp och israeliterna fick lämna Egypten.

Israeliternas resa ut ur öknen skulle ta 40 år. På väg till Kanaans land (Israel)
träffade Mose Gud på Sinaiberget. På berget så slöt Gud ett förbund med
Mose och hans folk. Det här förbundet symboliserades med manlig
omskärelse. Nu blev judarna Guds särskilda folk. Det var också på berget
Sinai som Mose fick de tio budorden. Det judiska folket skulle följa dessa bud.
Denna händelse är början till judendomen som en religion.
Judarna förföljs

År 70 började det som kallas för diasporan, landsflykten. Det var romarna
som hade kört ut judarna från deras egna land. Judarna levde utspridda fram
till 1948, då staten Israel bildades.

Den största anklagelsen och grunden till förföljelserna var att de var
”gudamördare”. De anklagades för att tillsammans med romarna korsfästa
Jesus.

 

Judendom / Åter till Israel
  

Judarna hade tröttnat på förföljelserna i Europa. Detta ledde till att det växte
en politisk rörelse fram. denna rörelse växte fram mot slutet av 1800-talet
och kallas för Sionismen. Målet för rörelsen var att återvända till Israel. Efter
andra världskriget växte kravet bland judarna på eget land. FN gav till slut tillstånd till bildandet av staten Israel. 1948 blev Israel en stat. Detta betydde
en delning av det land som palestinierna hade sett som sitt.

 

Judendom / Gud
  

Gud är jordens och universums skapare. Gud är en, vilket uttrycks i "Hör,
Israel! Herren vår Gud, Herren är en" (5 Mos. 6:4). Abraham var den förste
som gav uttryck för denna monoteistiska tro genom att bryta med
månggudadyrkan.

Judarna ser Gud som en moralisk Gud som begär moral, etiskt liv och rättvisa
av hela mänskligheten. Gud är hela världens Gud, alltså även Gud för alla
andra människor. Judar får inte avbilda Gud, det finns ingen fysisk
beskrivning; alltså inga tavlor, ikoner eller dylikt. Gud har givit människorna
Lagen att leva efter. Av respekt för Gud så uttalas inte heller hans namn som
är skrivs som JHV. Vissa menar att det betyder Jahve, men det är inget som
ska uttalas.

 

Judendom / Heliga skrifter
  

Den viktigaste texterna finns i de fem Moseböckerna. Där berättas det om
Mose, om hur världen skapas och vilka regler vi människor ska leva efter. De
fem Moseböckerna kallas för Torahn. Talmud är den bok som förklarar hur
man ska följa de regler som finns.

 

Judendom / Torahn- de fem Moseböckerna
  

I Torahn beskrivs hur den judiska religionen uppstod. I första Mosebok
berättas om hur Gud skapar världen och de första människorna Adam och
Eva. I andra Mosebok återges berättelsen om Mose. En rad levnadsregler anges också, till exempel de tio budorden.

 

Judendom / Talmud- tolkningar av reglerna
  

Judar har i många år och generationer försökt att förstå och tolka hur
Torahns regler ska användas i vardagen. Resultatet av detta blev Talmud.
I Talmud beskrivs de regler man ska leva efter som jude. En del judar följer
alla regler, andra vissa och några inga alls.

Sabbaten. eftersom Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den
sjunde bör människan också vila en dag i veckan. Kristna vilar på söndagar
och judar på lördagar. Vilodagen kallas för sabbat och börjar fredag kväll
och slutar lördag kväll. Man äter en speciell sabbatsmåltid och besöker
synagogan (judiska kyrkan). Ingen får arbeta under denna dag. Detta
betyder att man inte ska handla, laga mat allt ska förberedas öre sabbaten.
Maten skall vara koscher; det vill säga ren eller passande. Vissa djur får man
inte äta. I Gamla testamentet förbjuder Gud judarna att äta vissa typer av
köttmat. Dit hör griskött, mat som innehåller blod och skaldjur som räckor
och kräftor. De djur man får äta ska slaktas så att inget blod finns kvar i
kroppen. Detta för att man anser att själen finns i blodet.

Mjölk och kött får inte heller blandas. Man har till och med olika bestick och
tallrikar för rätter där kött respektive mjölk ingår.

Omskärelse. Precis som bland muslimerna omskärs nyfödda pojkar. Det
betyder att förhuden på penis skärs bort när pojkarna är åtta dagar gamla.
Genom detta anses pojken ta del i förbundet med Gud.


Judendom / Tre olika riktningar
  

Judendomen har tre olika riktningar. Ortodox judendom. Ortodox betyder renlärig. Ortodoxa judar anser att de har bevarat den ursprungliga judiska religionen. De följer reglerna (613) på punkt och pricka. De vill även att alla judar följer dessa. De känn igen av sina svarta kläder, svarta hattar, skägg och korkskruvar till polisonger. Ortodoxa judar har stor respekt för rabbinen som lärare. Många ortodoxa är sionister. Sionismen är en rörelse som uppstod på 1800-talet och målet var att judarna skulle få ett eget land, Israel. I ortodoxa synagogor sitter
kvinnor för sig själva på en särskild läktare. Gudstjänsten hålls på
hebreiska (GT’s språk) och musiken består bara av sång. Arbete är
förbjudet på judarnas gudstjänstdag, sabbaten, därför spelas det inte
heller några instrument eftersom att det anses som ansträngande i
ortodoxa synagogor. Kvinnorna bär inga schalar men hos de ortodoxa
kvinnorna är det vanligt att täcka håret som bevis på att de är gifta,
vanligtvis bär de hatt eller sjal, men peruk kan även förekomma. Hon visar
självklart sitt hår för den egna familjen.

Reformjudendom. För reformistiska judar är reglerna inte lika viktiga. Man
följer de mest vid de stora högtiderna. Man tänker sig att de gamla
reglerna var skrivna för sin tid och gäller därför inte nu. Det viktiga är
relationen till Gud. Män och kvinnor sitter tillsammans i synagogan. Denna
riktning har nästan helt anpassat sig till den moderna västerländska
kulturen. Det är inte bara hebreiska utan även landets språk som används under gudstjänsten och man har orgelmusik.

Konservativ judendom. De konservativa judarna ståt mitt emellan den
ortodoxa och reformistiska judendomen. Man håller inte lika hårt fast vi de
gamla reglerna som de ortodoxa men de är fortfarande viktiga.

 

Judendom / Högtider
  

Chanukka. Den påminner om den kristna julen. Den firas för att templet i
Jerusalem blev befriat. (Detta var innan romarna förstörde det). Barnen får
presenter under denna högtid.

Pesach, påsken. Till skillnad från den kristna påsken firar judarna inte Jesus.
Man firar att det israeliska folket kom undan farao och tilläts lämna Egypten.
Pesach betyder ”gå förbi” och syftar på när ängeln med plågorna gick förbi
de judiska husen i Egypten. Man äter en speciell påskmåltid som
symboliserar hur man hade det i Egypten. Ojäst bröd äts för att man ska
minnas att brödet inte hann jäsa när man flydde från Egypten.

Bar/BatMitzva. Detta är en vuxenrit som motsvarar den kristna
konfirmationen. Denna högtid sker när pojkar är 13 och flickor är 12. Då blir
man religiöst myndig. Man får läsa ur Torahn i gudstjänsten.
Försoningsdagen- Jom Kippur. Den heligaste högtiden, för då försonas vänskapen med Gud och medmänniskor.

 

Judendom / Synagogan
  

Synagogan är en ersättning för det templet som romarna rev ner i Jerusalem.
I synagogan undervisar man om den judiska religionen och håller
gudstjänsten. Man läser då ur Torahn, predikar, ber och sjunger. Män har
något på huvudet för att visa respekt för Gud. Män bär också en bönesjal,
tallit, som ska påminna om judendomens regler.

Gudstjänsten leds av en rabbin. Rabbinen är inte någon präst utan en
religionslärare som kan väldigt mycket om den judiska religionen.

 

Judendom / Efter döden
  

Man tror på ett liv efter döden. I tidig judendom fanns inte denna tro. Idag
tror man att människan har en fri vilja och kan välja mellan gott och ont.
Väljer man det onda kan man få förlåtelse av Gud. Väljer man det goda får
man ett liv med Gud efter döden. Exakt vad som händer efter döden beskriv
inte.


Judendom / Symboler
  

Mezuza som betyder dörrpost är en liten kapsel som sitter på dörrposten i
varje judisk hem. Även judiska affärer och hotel har en mezuza på
dörrposten.

Teffilin - bönerämmar är en liten fyrkantig box som man sätter fast med
läderrämmar i pannan och på vänster arm. När de judiska pojkarna har
fyllt 13 använder de teffilin vid bön.

Tallit - bönesjal bärs av män efter deras BarMitzva. Talliten bärs bara vid bön
och då bara på morgonen eller av brudgummen på bröllop.
Kippa - kippa är en huvudbonad som männen har på sitt huvud i synagogan
och andra religiösa tillfällen.

Davidstjärnan är en sexuddig stjärna som är formad av två trianglar.

Davidstjärnan har sin grund i händelsen där kung David vann en strid
mot jätten Goliat och efter segern fick judarna landet Israel. Det sägs
att David hade en stjärna på sin sköld.

Menora - är en sjuarmad ljusstake som symboliserar det brinnande buske på
berget Sinai där Gud uppenbarade sig för Mose.

 

Judendom / Israel
  

Större delen av världens ca 13 miljoner judar bor fortfarande i förskingringen.
Endast 4,3 miljoner bor i Israel, de övriga bor i andra länder. Den största
gruppen, på 5,7 miljoner judar bor i USA och det är även därifrån Israel får
sitt starkaste politiska och ekonomiska stöd. Många västerländska judar är
inte troende (sekuläriserade) och har ingen kontakt med synagogor och
gudstjänstlivet. De kan istället vara engagerade och aktiva i judiska
organisationer för att på så sätt bejaka sitt judiska arv.

Judendom är inte bara en religion, det är även identitet, man föds som jude
oavsett om man är praktiserande eller ej.

 

Judendom / Kristendomen
  

Kristendomen bygger på Gamla Testamentet, judarnas Bibel. Alltså är det
uppenbart att det finns väldigt mycket gemensamt i trosuppfattning. Det
viktigaste är tron på en Gud och de tio budorden som än idag de
västerländska samhällena är uppbyggda kring. Inom båda religionerna finns
Messiasbegreppet. De kristna anser att Jesus var den utlovade Messias, att
han utförde mirakel och att han är återuppstånden - och har lovat att
återkomma till jorden. Judar anser att en människa omöjligen kan upphöjas
till en gud. Enligt judisk tradition kommer Messias vara en vanlig människa
från Davids stam.

De kristna beslöt relativt snabbt att inte anamma de judiska lagarna och direktiven som Gud gav Moses under ökenvandringen. Således omskärs inte
kristna pojkar, och kristna lever inte efter de dietlagar som judar gör; således
äter de fläsk. "Det gamla förbundet har upphört".

 

Judendom / Moraliska principer
  

Judendomen har en rik tradition av moraliska principer och etiska värderingar som ger vägledning för hur en jude bör leva sitt liv och interagera med andra. Nedan följer några av de centrala moraliska principerna inom judendomen:

En central aspekt av judendomen är att leva i överensstämmelse med Guds vilja och följa de bud och förpliktelser som finns i Toran (den judiska heliga skriften). Genom att leva enligt Guds bud strävar en jude efter att vara en god tjänare och visa respekt gentemot Gud och hans skapelser.

Tikkun Olam, som betyder "reparation av världen", är en viktig etisk princip inom judendomen. Det innebär att judar har en moralisk plikt att aktivt delta i att göra världen till en bättre plats genom att bekämpa orättvisor, hjälpa de behövande och bidra till samhället. Det handlar om att sträva efter social rättvisa, fred och välgörenhet.

Rättvisa och rättfärdighet är centrala principer inom judendomen. En jude förväntas behandla andra med rättvisa och respekt, och att inte förtrycka eller exploatera någon. Att kämpa för rättvisa och att upprätthålla etiska och moraliska principer i alla aspekter av livet är en viktig del av den judiska etiken.

Barmhärtighet och medlidande är viktiga dygder inom judendomen. En jude uppmanas att visa medkänsla gentemot alla människor och att vara redo att hjälpa och stödja dem som lider eller är i nöd. Att utöva barmhärtighet och medlidande är att efterlikna Guds egenskaper och att vara en medskapare av en medkännande värld.

Ärlighet och sanning är viktiga moraliska principer inom judendomen. En jude uppmanas att vara ärlig och rättfram i sina handlingar och ord, och att undvika bedrägeri och falskhet. Att tala sanning och vara ärlig gentemot andra är en viktig del av den judiska etiken.

Respekt för andras värdighet är en central princip inom judendomen. En jude förväntas visa respekt för alla människors värdighet och att inte kränka, diskriminera eller förödmjuka någon på grund av deras etnicitet, religion, kön eller någon annan faktor. Att behandla andra med respekt och värdighet är en viktig moralisk plikt inom judendomen.

 

Judendom / Mitt liv som ortodox jude
  

En ortodox jude lever sitt liv baserat på de religiösa och rituella föreskrifterna i den judiska lagen, som kallas halakha. Nedan följer några viktiga aspekter av hur en ortodox jude kan leva sitt liv:

  • Sabbaten, som sträcker sig från fredag kväll till lördag kväll, är en central del av en ortodox judisk persons vecka. Under sabbaten vilar de från arbete och engagerar sig i andlig reflektion, bön och studier av Torah. De deltar också i synagogatjänster och firar familjefester och måltider.
  • En ortodox jude följer kosher-lagarna när det gäller mat och kost. Det innebär att de äter mat som är tillåten enligt halakha och undviker mat som inte är kosher, till exempel mat som innehåller fläskkött, skaldjur eller blandningar av kött och mejeriprodukter. De kan också följa särskilda regler för tillagning och förvaring av mat.
  • En ortodox jude ägnar sig regelbundet åt bön och deltar i synagogatjänster. De följer ett fastställt böne-schema och ber tre gånger om dagen, med särskilt fokus på bönen Shacharit (morgonbönen), Mincha (eftermiddagsbönen) och Ma'ariv (kvällsbönen). De kan också delta i gemenskapens böner och religiösa ceremonier i synagogan.
  • Studier av Torah, de judiska heliga skrifterna, är en viktig del av en ortodox judisk persons liv. De studerar Torah regelbundet och fördjupar sig i kommentarer och tolkningar från tidigare lärda. Studier kan utföras individuellt, i grupper eller i yeshivot (religiösa skolor).
  • En ortodox jude kan bära särskilda kläder som visar deras religiösa tillhörighet och fromhet. Män kan till exempel bära kippa (huvudbonad) och tzitzit (fransar på en talit, en bönemantel). Kvinnor kan följa modestessprinciper och täcka sina huvuden med en huvudbonad, som en snood eller en sjal.
  • En ortodox jude prioriterar familjelivet och traditionella religiösa ritualer. De följer ceremonier som omskärelse för spädbarn (brit milah) och firar bar- och bat-mitzva när barnet blir religiöst mogen. De håller också traditionella ceremonier vid bröllop, begravningar och årliga högtider som Pesach (påsk), Sukkot (höstsolenhet) och Chanukka (ljushögtiden).


Judendom / Lär dig mer
  

Judendomen på sajten SO-rummet

 

Judendom / Ordlista
  

Abrahamitiska religioner: Islam, Judendom och Kristendom. Tre religioner som alla har samma "urfader" Abraham. Dessa religioner har också gemensamma n

Monoteistisk religion: En religion där man tror på EN gud.

Konvertera: Byta religion.

Synagoga: Judarnas heliga rum, deras tempel där man har gudstjänst.

Rabbin: Den som leder gudstjänst, den judiska "prästen".

Bar mitzva eller bat mitzva: Ungdomar går och lär sig om judendom och gör sedan en slags "examen", sedan betraktas man som vuxen. Man har sin bar mitzva (pojkar) eller bat mitzva (flickor) när man är 12 år.

Sekulariserad: När man lever "modernt" och anpassar sin religion efter den tiden man lever i. Man håller inte lika hårt på gamla regler.

Ortodox: När man lever som religionens lagar och regler säger.

 

Judendom / Innehållsförteckning
  

 

 

 

 

 

Källa: Inan Senturk, Yrkesplugget, Solna – www.lektion.se

 

Joni Stam (2016)