Rörlig bild: video (NGL)

Att se en informationsvideo kan vara mycket belysande, att se en föreläsning på skärm kan också vara väldigt stimulerande och att få ta del av information som förmedlas av någon via ett filmkli och som man kan titta på flera gånger kan i många fall gynna inlärningen - samtidigt som dessa inspelningar kan bli olidliga att se på om det görs fel. Hur upprätthåller man intresset och aktivitet hos en passiv publik i ett forum som inget annat är än envägskommunikation? Jag tänkte här nedan diskutera ett växande fenomen: förinspelade informations- eller föreläsningsfilmer gjorda av lärare.

Alla har säkert stött på presentationer i videoformat som nästintill varit olidliga att se på. De flesta har förmodligen stött på videopresentationer som inte fungerar. Många har nog kommit i kontakt med kunskapsförmedling i videoformat som inte håller måttet. Hur gör man då rätt? Hur skapar man undervisningsfilmer som elever/studenter vill se och framför allt orkar se klart? Statistik visar att de flesta filmer inte ses klart. Hur ska vi få våra elever att se hela filmklippet? Hur ska en framgångsrik förinspelad lärandesituation se ut?

Det finns faktiskt inget entydigt svar på det - det finns bara mer eller mindre lyckade produktioner. Mer eller mindre karismatiska lärare/föreläsare. Men man skulle kunna punkta upp några framgångsrika inslag:

1. Levande presentation. En LIVE-inspelning av en föreläsning inför en levande publik som jag personligen tycker mest om att göra, men frågan är om eleverna som inte är på plats blir lika medryckta av presentationen som de som var där. Själv "går jag igång" av positiv publikinteraktion; alltså elever/studenter i publiken som ger mig positiv bekräftelse vilket medför att föreläsningen blir bättre.
2. Läraren/föreläsaren tycker om att prata om det hen pratar om vilket också oftast blir bättre inför inför publik där läraren/föreläsaren får direktrespons och ibland uppmuntran att göra det bättre.
3. Läraren/föreläsaren är insatt i sitt ämne och kan göra intressanta sidosprång (personliga erfarenheter, anekdoter, kuriosa och "merinformation" för de "merintresserade"). Detta är, enligt egen erfarenhet, svårt att uppnå utan publik.
4. Läraren/föreläsaren engagerar, inspirerar och skapar förutsättningar för vidare resonemang vilket är fullt möjligt utan publik.
5. Läraren/föreläsaren ger innehållet liv genom att med hjälp av "sceniska knep" och rörelse skapa en levande en föreställning. Detta kan göras på olika sätt och är man en god estradör behövs få bildinslag eller kortare animationer. Men gör man en föreläsning utan publik och har redigeringsmöjligheter bör man lägga in annat än en bild på sig själv när man pratar.

Dessa fem inslag kräver ibland både en professionell lärare/föreläsare och professionell hantering; kanske med hjälp av flera kameravinklar, bilder eller klippteknik. Detta är förstås en sällsynt delikatess och de flesta undervisningsvideor kan inte genomgå en professionell hantering. Kan man då skapa "dessa fem" utan att anlita estradören Björn Ranelid och en filmregissör? Självklart, men det blir förstås med en del begränsningar förstås. Men alla kan "putsa" till sina inspelningar med relativt enkla knep.

Kika gärna på följande inspelningar för att få inspiration:

1. Hinduism VS Buddhism
2. Introduktion till Existentialism
3. Rutiner, informationshantering och lärande

Hur når man då detta? Det lättaste sättet är att utesluta publiken och blanda upp presentationen med bild, ljud och rörlig bild. Att filma en föreläsning rakt av tycker jag själv är roligast och anser också att resultate blir bässt, men är det bra för inlärning. Måste vara lite självkritisk och se till för vem jag gör dessa LIVE-inspelningar för. Efter noggran eftertanke gör jag det för publiken som är på plats inte min YouTube-publik och frågan är om min YouTube-publik hellre vill se arrangerade och "uppiffade" inspelningar med bilder och animationer och som har perfekt ljud och perfekt ljussättning? Smaken är olika: vissa tycker om LIVE-inspelngarna medan andra föredrar den andra typen.

Jag rekommenderar LIVE-inspelningar om man är lite av en scenkonstnär och trivs och inspireras av en levande publik och en kamera framför sig. Ett vanligt klassrum och en enkel kamera är en lösning för många och det kan bli riktigt bra, men kan också falla platt om läraren försvinner ur bild allt för ofta, om ljudet är dåligt och om ljussätningen sätter allt eller stora delar av inspelningen i skugga. Läraren måste ha skådespelar- eller estradörtalang.

Det mest säkra resultatet får man genom att isolera själva undervisningen och acceptera att det handlar om envägskommunikation. Du spelar in dig själv där du lägger fram ett innehåll och blandar upp presentationen med bild, ljud och rörlig bild. Använd ett textmaterial som utgångspunkt - helst stödord, nyckelord och viktiga formuleringar, exempelvis en Power point som du lägger in tal i. Detta kan göras med framgång om man lägger upp det på "rätt" sätt:

1. Genom att börja presentationen med rörlig bild på själva läraren/föreläsaren får vi en tydlig avsändare och kan koppla innehållet och rösten till en levande person.
2. Genom att visa Power Point, skärmdumpar, webbsidesaktivitet och lägga in tal samtidigt skapar en vitalitet och rölighet vilket gynnar progressionen och bibehåller engagemang
3. I mitten av presentation kan med fördel åter läraren/föreläsaren exponeras genom rörlig bild. Rörlig bild bör också avsluta presentationen.

Alltså genom att lägga in video i början, mitten och slutet varvat av bilder, ord, meningar, text och ljud når man bra resultat. Sedan är det så att eleverna oftast tycker om att se sin egen lärare istället för andra lärare föreläs om ett visst ämne. Man lyssnar mer på dem man känner; en naturlig del i social interaktion. Och apropå interaktion kan man få in interaktivitet genom att t.ex. använda Google hang outs där eleverna/studenterna kan kommentera innehållet medan den pågår och läraren/föreläsaren kan mottagaranpassa innehållet och på såvis skapa en tvåvägskommunikation.

 

Joni Stam (2015)