Information måste kategoriseras både utifrån innehåll och säkerhetsklassning. Detta är något som jag var engagerad i Falun när jag jobbade med webben och frågan om hur man ska hantera information i en lärplattform: It’s Learning.
Det handlar om att information INTE FÅR skickas hur som helst, t.ex. som gruppmejl. I Falun föreslog jag nästintill ett avskaffande av gruppmejl och visade på att vi måste tänka omvänt idag för det är så mycket information som skickas kors och tvärs och hur som helst utan någon som helst tanke på vilka som SKA vara ansvarig för utskicket och vilka som ÄR målgruppen.
Denna osäkerhet om vem som ska ansvara för vilken information skapar förstås oreda och många skickar därför för säkerhets skull mejl till alla, vilket är helt fel väg att ta. Som sagt måste vi tänka omvänt! Information ska inte längre skickas om det inte är akut eller privat. Information ska som jag skrev tidigare kategoriseras och olika personer ska ha ansvar över att informationen LÄGGS UT på rätt plats på webben; på en plats där de som behöver komma åt informationen har tillgång till den: alltså veta var de ska titta.
Informationen ska ligga i LÄRPLATTFORMEN. T.ex. Veckobrev som ska nå alla ska inte skickas till alla utan läggas ut på en plats som alla hittar till. Elevavstängningar ska kanske inte basuneras ut till alla, utan läggas in som information om klassen i lärplattformen. Det ska alltså finnas olika typer av anslag (t.ex. anslagstavlor, mappar eller dokument) som är riktade till olika målgrupper och någon som är IT-ansvarig kan bestämma vilka som har och vilka som inte har tillgång till vilka anslag. Sedan måste jag säga att Falu Gymnasium misslyckats med att skapa ordning i lärplattformen för att alltför många hade behörighet att göra vad som helst däri och då blev det mer än ofta fel och det blev mycket ”skräpigt” och därmed svårt att hitta rätt. Så gör man rätt från början blir det mer lättarbetat!
Viss information kan oroa mer än det gör nytta. Syftet med informationen måste klargöras, men ibland uppstår dilemman som är svåra att hantera. Jag skulle vilja illustrera detta med hjälp av två exempel:
1) Forskning säger att (moment)betyg ofta har en negativ inverkan på lärandet och framförallt progressionen: om en elev får ett A slutar hen att anstränga sig och om en elev med dåligt självförtroende får ett E väljer eleven att inte anstränga sig för det är ingen idé. I båda fallen slutar alltså eleven att anstränga sig: progressionen upphör!
2) Elever ska känna till centralt innehåll och vilka kunskapskrav som ska bedömas i kursen, men detta kan ha en avskräckande effekt och eleven ”vågar” inte ens påbörja arbetet för det känns alltför övermäktigt. En elev med dåligt självförtroende vad gäller skolarbete bör därför inte se centralt innehåll och kunskapskrav i sin helhet; men eleven ska i slutändan ha fått tillgång till dem för det är min skyldighet att som lärare visa vad en kurs innehåller.
I båda fallen väljer jag alltså att se till SYFTET som är att höja eleven så mycket som möjligt. Jag vill främst jobba med lärande, men jag måste också ta hänsyn till mitt uppdrag och ibland står faktiskt styrdokumenten i vägen för själva lärandet och då måste man göra en avvägning, eventuell anpassning och samma gäller faktiskt också information. Det gäller att sortera, portionera, anpasssa och framför allt se vad syftet med informationen är.
Syfte och mening är sådant som kan skilja sig utifrån situation och tid (när det händer) och måste därför återupptas till diskussionen, inte bara en gång; utan inför varje nytt informationspaket som ska förmedlas.
Läs mer om: Sändare och mottagare
För att visa på hur information ska förmedlas och mottas på en skola skapade jag, när jag jobbade på Hagagymnasiet, följande Power Point:
Informationsflöden HT2015.