 |
Jaget- |
Vad är jaget? av Hannu Komulainen
Jaget kan inte identifieras med medvetandet. När jag säger att "jag går till Konsum", så tänker jag i första hand på att min kropp tar sig dit.
Men "jaget" kan förstås ha flera betydelser. En betydelse är jaget som subjekt, i motsats till ett objekt. När jag säger "jag ser en hund", så har nog kroppen en underordnad betydelse. Det behövs visserligen ögon (oftast) och en hjärna för att man ska kunna se något. Men själva seendet är något som sker i medvetandet. Är det seende subjektet kanske något som finns inuti medvetandet, visserligen i behov av hjälp från kroppen?
Frågan om jaget tycks inte direkt ha att göra med den skarpa skillnaden mellan medvetande och materia, vilken framförallt Descartes är pappa till. Han ansåg att materian är en "substans" som karakteriseras av utsträckning i rummet, medan medvetandet är en annan "substans", karakteriserad av existens i tiden. Det viktiga här är att materia och medvetande är kvalitativt helt olika företeelser. (Därför leder tyvärr begreppet substans fel när det används om medvetandet. Medvetandet består inte av något man kan ta på.)
Descartes' syn godtas, tror jag, av de flesta idag. Materia och medvetande hänger ihop med varandra, anser vi, via hjärnan, vilket också var Descartes åsikt. Men vi menar nog att sambandet är mer intimt än vad Descartes ansåg, fast vi har lika svårt som Descartes att förklara vad detta samband består i.
För Descartes bestod medvetandet av alla "själsliga" företeelser, som tankar, känslor, vilja o.s.v. Jag tror inte att han försökte identifiera en innersta kärna, ett "jag" inom detta medvetande. Men det steget togs av Immanuel Kant, som ansåg att det finns ett "transcendentalt" jag, som inte kan erfaras och därför på något sätt är utanför sinnevärlden. Jag tror att han resonerade på ungefär följande sätt: Vi kan iaktta materiella ting, men vi kan också iakkta psykologiska fenomen. I det senare fallet kan t.ex. den iakttagna tanken inte själv ingå i det iakttagande subjektet. På samma sätt kan inget av det vi är medvetna om i vårt själsliv ingå i subjektet.
Alltså är subjektet transcendentalt, utanför all erfarenhet.
Om man knyter identiteten till jaget, så gäller detsamma för den - identiteten är något ofattbart och spöklikt.
Jaget ingår alltså inte som en beståndsdel i det medvetande som Descartes skrev om. Det är som om hela det spektrum av tankar och känslor som medvetandet består av, har krympt ihop till en punkt, utom räckhåll för vårt medvetande.
Idén om jaget som ett transcendentalt ego, tycker jag är orimlig. Även om vi bara betraktar jagets del inom medvetandet, inte jaget som kropp, så behöver det ju faktiskt inte röra sig om exakt samma del av medvetandet i varje "subjekt-objekt" situation. Varför skulle "subjektet" inte kunna flytta på sig inom medvetandets område?
Subjektet är det som tänker. Vi är medvetna om våra tankar, inte om "tänkaren". Men det kanske inte är så konstigt. Nämligen om det är hjärnan som tänker, och hjärnan är vi ju inte medvetna om.
Joni Stam (2016)