Frågan om före kontra innan är en av de mer välältade, men jag svarar gärna eftersom du frågar och eftersom det apropå förra veckans diskussioner blir ett exempel på hur kunskaper i grammatisk terminologi kan hjälpa oss att resonera om språkriktighetsproblem.

Språkvårdens allmänna hållning är att innan kan fungera både som subjunktion och preposition, medan före bara bör användas som preposition.

En subjunktion är ett ord som inleder en bisats. Den som gick i skolan för längesen har fått lära sig att det heter underordnande konjunktion. Men numera reserverar man termen konjunktion för rena samordnare, som och, men och eller, och kallar underordnarna för subjunktioner.

I exempel 1–3 nedan är bisatserna fetstilta och subjunktionerna understrukna.

1. Eftersom jag inte är hungrig tänker jag hoppa över lunchen.
2. Han gick innan vi hann komma dit.
3. Det är så roligt att Victoria är gravid.

En bisats känner man igen på att den inte kan stå självständigt utan är en del i en överordnad sats. Dessutom har bisatsen en annan ordföljd än huvudsatsen, vilket brukar kallas BIFF-regeln: i bisats kommer inte före finita verbet. Det heter jag är inte hungrig (huvudsats) men eftersom jag inte är hungrig (bisats). Likaså heter det Victoria är inte gravid (huvudsats) men att Victoria inte är gravid (bisats). Finita verbet (är) och satsadverbet (inte) byter alltså plats beroende på om satsen är en huvudsats eller bisats.

Som ni ser fungerar innan som en subjunktion i exempel 2. Före kan man ibland också höra användas som subjunktion, särskilt i finlandssvenska:

4. Ät inte godis före du äter middag!

Men mångas språkkänsla störs av exempel 4, och Språkrådet avråder därför från att använda före som subjunktion. Före bör istället bara användas som preposition, som i nedanstående exempel:

5. Ät inte godis före middagen!
6. Före den viktiga matchen värmde de upp ordentligt.
7. Du kom i mål före mig. Grattis!

Här inleder före inte en hel bisats, utan det fetstilta i exempel 5–7 är prepositionsfraser. I prepositionsfrasen finns inget verb. Istället följs prepositionen av det man kallar en rektion; det kan vara ett enkelt substantiv (middagen), pronomen (mig) eller en hel substantivfras (den viktiga matchen). Normalt kan man utan problem byta ut före mot innan, eftersom innan också fungerar som preposition:

8. Ät inte godis innan middagen!
9. Innan den viktiga matchen värmde de upp ordentligt.
10. Du kom i mål innan mig. Grattis!

Bruket av innan i exempel 8–10 kan hos enstaka individer väcka så kallad inlärd irritation, eftersom de fått lära sig att det är fel att använda innan som preposition. Argumenten för att innan skulle vara fel är dock minst sagt svaga, både ur språkhistorisk och funktionell synvinkel. Men den inlärda irritationen beror på att Erik Wellander, en av de mest tongivande språkriktighetsdebattörerna under 1900-talet, i sin bok Riktig svenska skriver: ”Innan är företrädesvis en konjunktion och bör ej brukas som preposition i fall där före ger fullgott uttryck åt meningen”. Bruket av innan som subjunktion är särskilt vanligt i Sydsverige, och att Wellander själv var sörmlänning kan säkert ha spelat in.

Men numera lärs Wellanders före-innan-regel inte ut i skolan, och det går alltså utmärkt att använda innan som preposition. Dessutom brukar till och med de mest bokstavstroende Wellandertolkarna godkänna det fasta prepositionsuttrycket innan dess.

Källa: http://blog.svd.se/sprak/2011/08/18/fore-eller-innan/