Stulet nyår Textutdrag ur Agnes von Krusenstjerna roman

När Gerda Vasteson stod i begrepp att öppna dörren för att gå var det som frestelsen kom över henne. Fötterna sög sig fast som gummi vid den mjuka, sköna mattan i hallen. Den ljumma, parfymdoftande luften gjorde henne matt i alla leder. Hon sjönk med ett litet jämrande, kvalfullt läte ned i en av länsstolarna av japansk korgflätning som stod under lampan. Hon satt där, liten, mager och sliten, och de röda arbetshänderna fingrade som i feber på kjolens nötta tyg. Hon tänkte med en rysning på sitt lilla kala rum där nere på andra sidan gården.