Nikolai Gogol

Nikolai Vasilievich Gogol föddes i Ukraina den 1 april 1809. I tjugoårsåldern bosatte han sig i Rysslands dåvarande huvudstad Sankt Petersburg. Flera av Gogols förnämsta berättelser skulle utspela sig just i Sankt Petersburg.

Han fick anställning som kontorist, men var en outsider som hade svårt att passa in i stadens sällskapsliv. Känslan av utanförskap skulle gå igen hos många av hans litterära karaktärer.

Gogol var absurdist, realist, mystiker och samhällssatiriker och var en av den ryska litteraturens pionjärer, eller som Fjodor Dostojevskij uttryckte det: ”Alla är vi skakade ur Gogols kappa”. Gogol är både rolig och underfundig och melankolisk då mörkret lurar runt hörnet. Han har en burlesk humor.

Gogol var en nydanande novellist och gav den moderna novellen dess skepnad och hans mest lästa verk är är den mästerliga novellen Kappan. Den handlar om hur en oansenlig ämbetsman i Sankt Petersburg köper på sig en förnäm överrock och får en helt ny självbild. Men vad händer då rocken blir stulen?

Gogol var också absurdist och mystiker genom att han blandade vardaglig realism med absurt fantasteri; detta kännetecknar Gogols stil. Ett bra exempel är den novellen Näsan: En till synes helt vanlig man i Sankt Petersburg upptäcker en morgon att hans näsa är borta. Senare på dagen ser han näsan promenera omkring på stan i fina herremanskläder. Den humoristiska men oroväckande novellen har gett upphov till flertalet freudianskt inspirerade tolkningar.

Gogol var också samhällskritiker och kritiserade Tsarryssland i hans ofta samhällskritiska texter. Han gick hårt åt det ryska tsardömet och belyste det maktmissbruk och den utbredda korruption som rådde inom staten. Många av Gogols karaktärer är karikatyrer på ryska myndighetspersoner. Teaterkomedin Revisorn, till exempel, handlar om en man som lurar ryska bönder på pengar genom att utge sig för att vara utsänd av staten. Romanen Döda själar är en satir över de uråldriga feodalförhållanden som präglade Tsarryssland på 1800-talet.

Många började se Gogol som en talesperson för det missnöje som rådde i landet. Men Gogol var inte bekväm med det stödet. Han var en orolig själ som ofta kände sig missförstådd och orättvist behandlad av omvärlden. Ofta försökte han fly undan sina problem genom att ta till långa utlandsresor. Länge levde han i exil i Italien.

Han dog den 4 mars 1852, utmärglad och in i det sista plågad av religiösa grubblerier.

Källa