Gunnar Ekelöf

Gunnar Ekelöf (1907 - 1968) är utan tvekan en av de största svenska poeterna. Idag är såväl hans lyrik som hans prosa välkänd och älskad av många.

Han är en unik länk mellan den gamla och nya generationen inom svensk lyrik och blev uppskattad av båda. I början av sitt författarskap var han djupt påverkad av de franska surrealisterna, men efteråt utvecklade han sin egen poesi och skapade en dialektik av naturromantik som är riktad till människan.

Hans "Vad som är botten hos dig är botten också i andra" blev tröstande ord för dem som kände sig vilsegångna i det politiska och religiösa livet. Hans program är i grunden detsamma som Prousts och Joyces. Det är det elementärt mänskliga som förenar människorna på jorden; ideerna, politiken och religionerna skiljer dem åt och föder hat och våld.

Ekelöf förblev en outsider i hela sitt liv eftersom han älskade människan så mycket. Han hatade det borgerliga livet och samhället trots att han hade sina rötter i den borgerliga kulturen. För honom fanns blott dikten. Han blev aldrig politiskt engagerad förutom en gång då han tände på en politisk ide. Det var när amerikanen Gary Davis i Paris brände sitt amerikanska pass och förklarade sig som världsmedborgare.

Han skrev en antologi som hette "Från Baudelaire till surrealism", som blev en bibel för de unga litteraturälskarna. Han blev invald i svenska akademien 1958, stol 18. Det påstås emellertid att han satte sin fot i akademins salonger endast en gång, och då som ordentligt berusad.

Hans världsproblematik grundar sig på undersökningen av "Sanningen". Enligt honom var poesin ett verktyg, som utvidgar medvetandets gränser. Många gånger reste han till östra Medelhavet, där han kände sig "rent kulturellt hemma". I hans lyrik kan man hitta djupa spår av hans resor till Italien, Grekland och Turkiet. Antikens tankebanor roade och passade honom så mycket att man kan påstå att hans utanförskap gällde de sista tvåtusen åren.

Källa