www.larare.at

Dante Alighieri

-

Dante Alighieri (1265-1321) föddes i den italienska staden Florens. Italien bestod vid den här tiden av ett antal självständiga stadsstater och Florens hörde till de mäktigaste. Stadsstatema låg ofta i krig med varandra, intrigerna var många och olika allianser ingicks och bröts. Dante blev indragen i de här stridigheterna, valde fel sida i kampen mellan två grupper i det styrande partiet och blev dömd till förvisning från sin hemstad. Han återvände aldrig till Florens.

Under förvisningen skrev Dante färdigt sitt verk Komedin som eftervärlden döpte till Den Gudomliga Komedin. Verket är skrivet på vers och handlar om Dantes vandring på andra sidan graven, genom Inferno (helvetet), Purgatorio (skärselden) och Paradiso (paradiset). Religionens makt var stor och för medeltidens människa var dessa platser lika verkliga som livet på jorden. På sin vandring genom helvetet och skärselden leds Dante av den romerske diktaren Vergilius. Vid paradisets port väntar Dantes ungdomskärlek Beatrice, och hon leder honom sedan uppåt mot slutmålet, den gudomliga kärleken.

Dante beskriver helvetet som en tratt, indelad i nio kretser eller avdelningar där de döda straffas efter hur stora synder de gjort. I den första kretsen finns de lindrigaste syndarna. Längst ner, i den nionde kretsen, hittar man de värsta fallen fastfrusna i evig is. De svåraste syndarna är förrädarna. Bland dem finns bland annat Julius Caesars mördare Brutus och mannen som förrådde Jesus, Judas. Dante passar också på att hämnas på sina politiska fiender genom att placera dem i lämplig krets i helvetet. Samtiden hade säkerligen mycket roligt när de läste just de avsnitten.

Den Gudomliga Komedin innehåller Dantes tankar om livet efter döden, men verket pekar också framåt, mot renässansen.

Källa

Florens var en av Europas större städer som blev ett kulturcentrum i tiden. Här föddes Dante 1265. Han räknas till en av västvärldens största författare. T.S. Elliot, en av våra största poeter lär ha sagt att Dante och Shakespeare delar världen mellan sig, det finns ingen tredje.

Dante dömdes till döden två gånger (1303 och 1315) på grund av hans politiska åsikter och hans tillhörighet. Domarna verkställdes inte, utan Dante hamnade i landsflykt. Under sin långa tid i exil skrev Dante sitt magnum opus: Divina Commedia (Den gudomliga komedin). Verket består av tre delar, Inferno / Helvetet (publ. 1317), Purgatorio / Skärselden (publ. 1319) och Paradiso / Paradiset (publ. 1320). Det var inte förrän 1472 som delarna utgavs samlade och först på 1550-talet fick den titeln Divina Commedia; förmodligen tack vare Boccaccio. Benämningen ”komedi” hade inte samma innebörd som idag, utan visar på att verket är fiktion. Fiktionen utgörs av högst genomtänkta allegorier. Den jordiska och den religiösa kärleken är t.ex. komplexa metaforer.

Den gudomliga komedin är inte skriven på latin som var brukligt utan är skriven på folkspråk (Latium vulgare). Den handlar om en mans (Dante själv) vandring genom helvetet, skärselden och paradiset. På vägen möter han omkring 600 personer som han skildrar med inlevelse och medkänsla, med kärlek och avsky, med fantasi och realism. Hans vägledare i de två första stadierna är den romerska poeten Vergilius (som inte kan fortsätta guida honom i Paradiset i och med att han är hedning). I Paradiset möter han Beatrice1 som blir hans ledsagare i Paradiset.
Symbolerna i Den gudomliga komedin är konsekvent förankrade i Dantes kultur; de hämtas framför allt från Bibeln. Det kristna i Dantes diktning är framförallt kärleksbudskapet och hur han förstår kärleken. Den högsta kärleken för Dante är uppgivandet av ens egen vilja är i harmoni med Gud.

Främsta syftet med Den gudomliga komedin är didaktiskt. Han vill undervisa sina läsare om den sanna kärleken (som är lika med den sanna tron: kristendomen) och vad som händer med dem som väljer bort kristendomen (evig pina i helvetet).
Verket kan tolkas allegoriskt på följande vis: Människans själavandring från brott och synder genom straff och botgöring till himmelsk frälsning. De vilda djuren i diktens början representerar de lidelser och begär som lockar människan att synda och hamna i fördärvet. Vergilius som bjuder med Dante ner i helvetet representerar filosofin och vetenskapen. Hans hedniska bakgrund hindrar honom dock att följa Dante till Paradiset, men där tar Beatrice över. Beatrice är inte en jordisk person utan symboliserar en himmelsk varelse, och hans religiöst mystiska kärlek till henne är vägen till frälsningen. Hon symboliserar jungfru Maria; den högsta representationen av kärleken och via henne leds man till det sanna: kristendomen.

Länkar

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2013)