Empirismen är en filosofisk riktning som betonar betydelsen av erfarenhet som källa till kunskap. Enligt empirismen är kunskapen baserad på observationer, sinnesintryck och erfarenheter snarare än på medfödda idéer eller abstrakta principer. Termen "empirism" härstammar från det grekiska ordet "empeiria", vilket betyder "erfarenhet".
Empirismens ursprung kan spåras tillbaka till antika grekiska filosofer som Demokritos och Aristoteles. Det var emellertid under upplysningstiden på 1600- och 1700-talet som empirismen blev en framträdande filosofisk riktning. Filosofer som John Locke, George Berkeley och David Hume var viktiga företrädare för empirismen under denna period.
En central idé inom empirismen är att sinnesintryck är grunden för all kunskap. Locke argumenterade för att människan föds som en "oskriven tavla" (tabula rasa) och att alla våra idéer härrör från våra sinnesintryck. Han menade att vi inte har några medfödda idéer eller kunskaper utan att all vår kunskap kommer från våra erfarenheter.
En annan viktig princip inom empirismen är induktion, vilket innebär att vi drar allmänna slutsatser utifrån specifika observationer. Hume utvecklade detta genom att framhålla att vi inte har någon rationell grund för att anta att framtiden kommer att likna det förflutna, trots att vi tidigare har sett liknande händelser. Han ifrågasatte möjligheten att dra slutsatser om orsakssamband och menade att våra antaganden om orsak och verkan baseras på våra tidigare erfarenheter snarare än på en rationell grund.
Empirismen har också betonat vikten av att pröva idéer och teorier genom observation och experiment. Francis Bacon, en tidig förkämpe för empirismen, betonade vikten av att samla in data genom systematiska observationer för att kunna dra vetenskapliga slutsatser.
Det är viktigt att notera att empirismen inte förnekar existensen av abstrakta begrepp eller rationell tanke, utan argumenterar för att dessa är resultatet av erfarenheter och att de inte kan vara fristående från den fysiska världen.
Empirismen har haft en betydande inverkan på vetenskaplig metodik och empiriska vetenskaper som fysik, biologi och psykologi. Genom att betona vikten av observation och erfarenhet har empirismen bidragit till utvecklingen av vetenskapliga metoder och experimentella tillvägagångssätt för att få kunskap om världen.
Sammanfattningsvis är empirismen en filosofisk riktning som framhäver betydelsen av erfarenhet och observation som källor till kunskap. Den argumenterar för att all vår kunskap härrör från sinnesintryck och att vi får kunskap genom att observera, experimentera och dra slutsatser baserade på våra erfarenheter.